2349354 GH0989 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:89 Fredagen den 15 april 1993/94 89 1994-04-15 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:119 om bostadsrätter interpellationsdebatt 1ECAC5C5-E290-4B21-BA81-0E119250A8D1 53 OSKAR LINDKVIST (s) s Herr talman! Jag unnar gärna Bo Lundgren att få sista ordet. Jag har inget behov av att tala sist. Jag anser att det är en trevlig gest mot den som har ställt interpellationen att han får tala med statsrådet i första hand och att jag går in i debatten senare, om jag tycker att jag har någonting att säga. Och det tycker jag i regel att jag har när det gäller bostadspolitiken. Jag skall inte använda den här stunden till att säga någonting annat än att de omfördelningslån som ju Bo Lundgren är pappa till inte används. De har inte gett någonting. Det är ingen som vill ha dem. Uppgiften som vi fick i tisdags var att det inte hade kommit in en enda ansökan, men det är möjligt att det har kommit in någon senare i veckan. Omfördelningslån är alltså ingen lösning på problemet. Jag erkänner att Bo Lundgren har gjort ett förslag till lösning, men det är emellertid ingen som vill ha det. Därför får man försöka att hitta på något annat. Jag skulle vilja att Bo Lundgren funderar på, kanske fram till den 21 april, om han inte på allvar skall sätta sig ned med kreditinstituten och gå igenom de närmare 100 bostadsrättsföreningar som har bekymmer av olika slag. Det är inte så att man bör genomföra ett generellt beslut för alla dessa föreningar, men man bör gå igenom var och en av dem. Det är möjligt att det kan bli fråga om något slags åtgärd där staten kan medverka, men jag tror att det finns så pass stora marginalpåslag inom kreditinstituten att de själva skall kunna medverka till att lösa problemen. Jag uppfattade hela debatten i tisdags så att de skulle välkomna en insats från regeringens sida för att lösa detta. Det är ju helt självklart att alla kreditinstitut i dag sitter och bevakar varandra. De befinner sig inte i den postitionen att de kan lösgöra sig ifrån de gemensamma uppfattningar som finns om detta. De behöver vägledning av någon företrädare för regeringen, gärna Bo Lundgren. Under en sådan ledning behöver de sätta sig ned och bestämma sig för på vilket sätt de skall medverka till att sänka kostnaderna och komma ut ur den rådande situationen. En sak är fullkomligt klar, vare sig det gäller 80- talet, 90-talet eller kanske nästa sekel: Konkurser drabbar alla. I det här fallet drabbar de många som är totalt oskyldiga. De hade inte fått dessa förutsättningar när de gick in i det hela, och de har heller inte haft tillgång till de förutsättningar som gäller för regeringens bostadspolitik. 043283522692 N 2010-01-01 00:00:00 252702 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0989/#anf53