<anforande>
<dok_hangar_id>2349354</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0989</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:89 Fredagen den 15 april</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>89</dok_nummer>
<dok_datum>1994-04-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1993/94:119 om bostadsrätter</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>227EDBD8-EE19-4E53-A3F3-BAE9169911D0</anforande_id>
<anforande_nummer>46</anforande_nummer>
<talare>GÖRAN MAGNUSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag vill först tacka statsrådet för
svaret. Men jag måste också konstatera att det finns
många bostadsrättshavare runt om i Sverige som
har anledning att känna sig besvikna på både Bo
Lundgren och regeringen och när det gäller
följderna av den bostadspolitik som regeringen har
drivit sedan mandatskiftet.

Jag får ett starkt intryck av att Bo Lundgren i fråga
om bostadsrättsföreningarnas särskilda problem
inte vill se vilka svårigheter som slopandet av
räntesubventioner och kostnadsstegringarna
medför just för bostadsrättsföreningarna. Det vore
mera konstruktivt om vi i en sådan här debatt
kunde diskutera vad som är möjligt att göra för att
hjälpa de bostadsrättsföreningar som har råkat illa
ut -- jag använde uttrycket ''råkat illa ut'' med
avsikt, därför att för åtskilliga bostadsrättshavare
har regeringens politik radikalt ändrat de
förutsättningar under vilka de teckande sina
bostadsrätter och iklädde sig sina skyldigheter.
Regeringens politik i fråga om bostadsrätterna
leder till att man slår sönder och riskerar att
försvåra och försämra ett i övrigt mycket bra
boende.

En bärande tanke i Bo Lundgrens svar är att HSB
och Riksbyggen skulle ha lämnat felaktiga och
ofullständiga upplysningar till dem som har tecknat
bostadsrätterna. Han konstaterar att det finns
många bostadsrättsföreningar som har problem --
vilket i och för sig är en bra insikt -- men att det
särskilt gäller HSB och Riksbyggen. Jag undrar
vilket underlag statsrådet har för det påståendet.

Konsumentverket har studerat hur många
bostadsrättsföreningar som har gått i konkurs. Det
handlar om ett nittiotal. Av dessa ca 90
bostadsrättsföreningar är det en handfull som är
anknutna till HSB eller Riksbyggen. Resten -- alltså
minst ett åttiotal -- är privata
bostadsrättsföreningar.

Innan jag går vidare och läser upp en skrivelse från
en bostadsrättsorganisation känner jag ett behov av
att säga någonting om resonemanget om
ränteläget.

Från allmänna synpunkter är det naturligtvis
angeläget att pressa ner räntenivån. Om det
anglägna i detta råder det väl egentligen inte någon
oenighet. Vi från socialdemokraterna vill kanske gå
ännu snabbare fram än vad regeringen och
Riksbanken hittills har klarat. Men poängen i det
resonemanget är vad bostadsrättsföreningarna har
för nytta av en sänkt allmän räntenivå, eftersom
deras räntenivå är subventionerad. Det finns nu
risk för att den höjs eller för att de t.o.m. åker ut
ur subventionssystemet. Det är detta som är
bostadsrättsföreningarnas problem. De har ingen
omedelbar nytta av sänkta räntor.

Eftersom Bo Lundgren gärna refererar till HSB och
Riksbyggen och vill försöka göra detta till ett
problem för bostadskooperationen, skulle jag vilja
citera ur ett brev från SBC, alltså den organisation
som organiserar de privata bostadsrätterna. Det är
en stor organisation som under senare år har varit
rätt framgångsrik.

SBC skriver så här till partiledarna i Sverige:

''De redan genomförda extra indragningarna av
räntebidragen har medfört att hundratals
bostadsrättsföreningar hamnat i en ekonomiskt
ohållbar situation. Konkurs, som tidigare var ett
okänt begrepp på bostadsrättsmarknaden, är nu ett
hot som hänger över allt fler föreningar.

När boendekostnaderna ökar dramatiskt tvingas
många bostadsrättshavare att lämna sina hem.
Denna sociala katastrof drabbar allt fler familjer,
trots att de skött sin ekonomi och med eget arbete
verkat för att föreningen skall överleva med en
sund ekonomi.

Den enskilda faktor som nu är på väg att skapa
tusentals personliga tragedier bland dem som bor i
bostadsrätt är indragningen av räntebidragen.
Beslutet togs av riksdagen trots protester från
bostadsorganisationerna, de instanser i den
demokratiska processen som utifrån sin expertroll
kunde förutse de dramatiska följderna av beslutet.

SBC, som organiserar de privata bostadsrätterna,
tillhörde dem som protesterade. Vi har svårt att tro
att någon enskild riksdagsledamot hade som mål
för beslutet att åstadkomma konkurser för
bostadsrättsföreningar och skapa social misär bland
dem som bor i nyare bostadsrätter. Men det har
blivit följden.

SBC vädjar därför till alla riksdagspartier och
riksdagsledamöter att inte genomföra de ytterligare
extra neddragningar av räntebidragen för 1995 och
1996 som redan beslutats. Ingen riksdagsledamot
kan i dag vara okunnig om de negativa effekter som
följt av de redan genomförda neddragningarna.
Med detta facit framför ögonen vore det
oförsvarligt att inte ompröva beslutet.

Vad de utsatta bostadsrättsföreningarna nu
behöver är hjälp att konsolidera sin svåra situation,
inte nya ekonomiska bördor. Vi tror att denna på
fakta grundade insikt redan finns hos en majoritet
av riksdagens ledamöter och hoppas därför att
riksdagen under våren ska ge uttryck för detta
genom att upphäva beslutet om ytterligare extra
neddragningar av räntesubventionerna.''

Brevet är undertecknat av VD i SBC, Mirja
Kvaavik Bartley. Man kan knappast påstå att detta
är en skrivelse sprungen ur ett slags opposition mot
den borgerliga regeringen från
arbetarrörelsesektorn.
</anforandetext>
<intressent_id>0502770250503</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>252695</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0989/#anf46</protokoll_url_www>
</anforande>
