2349354 GH0989 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:89 Fredagen den 15 april 1993/94 89 1994-04-15 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:115 om miljön och virkestransporterna interpellationsdebatt 55CC32CD-33BA-445F-8B24-864C33DE7F6E 18 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c) c Fru talman! Leo Persson har frågat mig om jag kan medverka till att överläggningar kommer till stånd med företrädarna för skogsbruket för att det av regeringen fastställda utsläppsmålet för kväveoxider skall klaras. Bakgrunden är omläggningen av virkestransporter i Dalarna och Härjedalen. Regeringen har under våren noggrant gått igenom problemen med att uppnå målet om att kväveoxidutsläppen skall minska med 30 % mellan 1980 och 1995. Målet kommer inte att infrias. Orsakerna till detta är flera. Vägtrafikens kraftiga ökning under 1980-talet är, som Leo Persson påpekar, en viktig orsak. En annan är att när målet uppställdes 1988 var kunskapen om utsläppens storlek ofullständig. Det uppdagades senare att sjöfarten och arbetsmaskinerna var för sig svarar för nära 20 % av utsläppen. Dessa källor har förblivit oåtgärdade. De beslut som fattades vad beträffar andra källor hade god effekt, men var sammantaget inte tillräckliga. Om vi vill vidta åtgärder som leder till sänkta kväveoxidutsläpp kräver det i allmänhet en mycket långsiktig planering. Allmänt gäller att de flesta källor till kväveoxider har en lång livslängd, från tio år och uppåt. Jag kan därför konstatera att svårigheterna att infria kväveoxidmålet är avhängiga att det under den senare delen av 1980- talet inte fattades tillräckligt offensiva beslut i denna fråga. Skogsbruket och skogsindustrin svarar för en stor del av godstransporterna i Sverige. Det rör sig om olika slags transporter: -- Medellånga transporter från avverkningar till förädlingsställen. -- Långa transporter till konsumenter, ofta på kontinenten. De senare transporterna sker i dag till största delen med järnväg eller med fartyg. Av skogsindustrins export till utlandet går i dag ca 80 % med järnväg eller båt. Sjöfartens kväveoxidutsläpp är höga. Regeringen söker möjligheter att minska sjöfartens kväveoxidutsläpp, eftersom de tekniskt sett kan minskas kraftigt till en låg kostnad utan att riskera konkurrenshämmande kostnadsökningar för sjöfarten. Sverige är pådrivande i det internationella samarbetet för att minska sjöfartens utsläpp. Järnvägens konkurrenskraft kommer att förbättras markant i och med att infrastrukturprogrammet genomförs. Sammanlagt 3 miljarder kronor läggs exempelvis under de kommande tio åren på att förbättra godsstråket genom Bergslagen och Norra stambanan. Detta förbättrar möjligheterna att transportera gods med järnväg från norra och mellersta Sverige ner till landets södra delar och till kontinenten. De medellånga transporterna av skogsråvara mellan produktionsområdena och förädlingsställena är ett svårare problem. För att minska kväveoxidutsläppen från dessa är det önskvärt att en så stor del av dem som möjligt överförs till järnväg, under förutsättning att järnvägen huvudsakligen är elektrifierad och att elkraften inte kommer från kraftverk med höga utsläpp. Kostnaderna för omlastningar, terminaler och rangering missgynnar dock järnvägen. Regeringens förslag om avreglering av järnvägstrafik möjliggör att speciella lösningar tas fram för enskilda transportköpares behov. En sådan avreglering skulle skapa förutsättningar för järnvägen att kostnads- och servicemässigt konkurrera med lastbilarna om bl.a. råvarutransporter till skogsindustrin. Leo Persson pekar på problem med prissättningen av lastbilstransporter. Riksdagen har tidigare ställt sig bakom principen att varje trafikslag skall bära sina samhällsekonomiska kostnader. Jag håller med om att ett fullt genomförande av detta kostnadsansvar är önskvärt. I regeringsförklaringen sägs att miljöskulden inte får öka och att ekonomiska styrmedel kommer att användas i ökad utsträckning för att värna och förbättra miljön. Rent generellt är det en miljöförsämring om timmertransporter läggs över från elektrifierad järnväg till väg. Omläggningen av timmertransporterna i Dalarna innebär att transporterna på väg ökar något, samtidigt som järnvägstransporterna minskar något. Ökningen av det totala vägtrafikarbetet i länet blir 0,1 %. Vissa orter får dock känna av notabla ökningar av antalet lastbilar. Det är angeläget att utveckla konkurrenskraftiga system för timmertransporterna på järnväg. Jag har erfarit att det system som SJ och Trätåg AB har planerat innehåller flera intressanta komponenter, bl.a. att terminaler, spår, lok och vagnar utnyttjas mycket effektivt. Det kan enligt uppgift vara möjligt att utnyttja liknande lösningar för att föra över timmertransporter från väg till järnväg i andra delar av landet. Frågan om omläggningen av trätågssystemet i Dalarna och Härjedalen är dock en enskild uppgörelse mellan två parter. Som Leo Persson är väl medveten om kan jag inte ingripa i det enskilda ärendet. Jag har dock erfarit att länsstyrelsen i Kopparbergs län och de berörda kommunerna redan har tillsatt en arbetsgrupp som ser över möjligheterna att modifiera systemet för att öka andelen gods på järnväg. Gruppen kommer därvid att ta ett bredare grepp på frågorna och involvera fler slags godstransporter, t.ex. transporterna av flis och sågverksprodukter. Den typ av överläggningar som Leo Persson efterlyser har således redan börjat. Regeringen kommer att följa detta arbete med intresse. 059100119006 N 2010-01-01 00:00:00 252667 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0989/#anf18