<anforande>
<dok_hangar_id>2349353</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0988</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:88 Torsdagen den 14 april</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>88</dok_nummer>
<dok_datum>1994-04-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättighetsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>449A04D1-AB28-4476-927C-1B4ACE01BA9F</anforande_id>
<anforande_nummer>19</anforande_nummer>
<talare>Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Bengt Hurtigs fråga illustrerar
svårigheten över huvud taget med bestämmelser av
detta slag. Vad som kommer att vara av ett allmänt
intresse i relation till denna paragraf kommer
liksom hittills i allra högsta grad att anges i vanlig
lag. Det kommer vi inte ifrån, hur vi än vänder och
vrider oss.

Vi har i denna paragraf höjt ribban för skyddet av
äganderätten, men det innebär, som jag sade redan
i mitt inledningsanförande, inte att vi har infört
något slags absolut skydd för äganderätten. Vi
måste kunna vidareutveckla samhället med olika
medel, genom insatser från enskilda men också från
samhällets sida.
</anforandetext>
<intressent_id>0213606215200</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>252585</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0988/#anf19</protokoll_url_www>
</anforande>
