<anforande>
<dok_hangar_id>2349352</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0987</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:87 Onsdagen den 13 april</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>1994-04-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Fotografirättens integration i upphovsrättslagen, m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>1F934411-89C1-444F-819F-F42DE21D9F21</anforande_id>
<anforande_nummer>84</anforande_nummer>
<talare>BERTIL PERSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det som vi moderater framför allt och
mer än andra slår vakt om är faktiskt
konsumentintressena på en marknad. Det är
vanligen Vänsterpartiet som uppträder som
konsumentföreträdare, men i det här fallet har
Vänsterpartiet fallit in i en ren
producentföreträdarroll. Jag tycker att konstnärligt
arbete skall vara välbetalt. Det är en viktig
angelägenhet i vårt samhälle, men jag tror att man
är ute på en farlig väg när man ständigt tänjer
gränser. När folk till slut tycker att det blir alldeles
för tokigt kommer man då att riva bort hela
systemet.

För min del tycker jag att det hade varit enklare att
ha exempelvis, vilket jag har skrivit i en motion som
inte har tillstyrkts av utskottet, en överlåtelseform
och en upplåtelseform med skilda regler. Då skulle
man betala rejält vid den första upplåtelsen och
skulle sedan betala successivt under en
överlåtelseperiod när man disponerar konstverket.
Det är dock svårt att finna rena regellösningar för
ett sådant system.

Jag tycker att konstnären skall ha bra betalt, men
man skall inte vara så finurlig att man lurar sig själv.
</anforandetext>
<intressent_id>0336920874106</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>252481</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0987/#anf84</protokoll_url_www>
</anforande>
