2349352 GH0987 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:87 Onsdagen den 13 april 1993/94 87 1994-04-13 00:00:00 Fotografirättens integration i upphovsrättslagen, m.m. 81FE15A3-DD7E-4079-9060-A6F81469F8F1 80 BERTIL PERSSON (m) m Herr talman! Det här ärendet innebär att vi förändrar våra regler efter förhållandena i de övriga EU-länderna, och jag tycker att det beslut vi nu skall fatta är viktigt. Konstnärligt skapande är viktigt, inte bara för den stimulans det ger, utan det är faktiskt också en viktig tillväxtfaktor. Konstnärligt skapande ökar nämligen den kreativa massan och den kreativa miljön, och näst universitet och flyg betraktas det som den viktigaste tillväxtfaktorn. Det gör naturligtvis att det är väldigt viktigt att ha ett livaktigt kulturliv. Det innebär att konstutövare också skall ha bra betalt, men det behöver inte innebära att man skall ha ett onödigt krångel. När det gäller fotografier finns det ett par dilemman att ta hänsyn till. För det första: Vad är konst och vad är inte konst? För det andra: När man har köpt något, träffat ett avtal, skall det då gå att ändra i det efteråt? Denna fråga blir av alldeles specifik betydelse när det gäller upphovsrättsreglerna, eftersom de gäller i 50 år efter konstnärens bortgång. Om man plötsligt rör i ägarförhållanden med retroaktiv verkan på ett sätt som köparen aldrig har kunnat förutse, kommer konsumenten lätt i kläm. Man måste därför vara varsam när man hanterar de här ärendena. Man skall också komma ihåg att glidningar i de här avtalen alltid är gynnsamma för de starka producentorganisationerna. Sådana glidningar kan innebära att man efter det att någon har köpt ett konstverk inför specialregler om att betalning skall ske än då och än då, betalning för det som vederbörande trodde att han redan hade köpt. Sådana glidningar är också alltid till nackdel för de obefintliga konsumentorganisationerna, dvs. för konsumenterna. Riksdagen har i det sammanhanget ett väldigt viktigt ansvar. Man kan träffa avtal när det gäller konstnärliga verk, och om man i avtalen tydliggör vad som gäller går det före innehållet i lagen. Det är emellertid väldigt svårt för den lilla enskilda människan att skriva den typen av avtal, medan däremot de starka producentorganisationerna, fotograforganisationer och andra, är skickliga och kunniga i att tillgodose sina intressen. Det är bra att den här lagen talar om att det finns två typer av fotografier. Det är fotografier som är konstnärliga verk, som har verkshöjd, och som ingen annan än just konstskaparen kan åstadkomma. Sedan finns schablonbilder, beställda bilder, som i allra sämsta fall närmast handlar om rent kopieringsförfarande. Här har man gjort en bra avvägning. Man ger det konstnärliga fotografiet fullt skydd, och de enklare bilderna av rutinkaraktär, som vem som helst kan åstadkomma, är mindre skyddade. Man väcker alltså inte liv i några förlorade rättigheter. Dock skapar man en viss retroaktivitet, eftersom man förlänger skyddet på bilder som inte har någon verkshöjd med 25 år. Men man återinför som sagt inga förlorade rättigheter, och jag tycker att det är vettigt. Man får dessutom en enkel hantering, eftersom man kan vänta till 50 år efter det att bilden togs med att ta upp diskussionen om bilden har någon verkshöjd eller inte. Låt oss titta litet på reservationerna. I reservation 2 menar reservanterna att om man gör ett vykort av en staty skall skulptören få ersättning. I dessa sammanhang blir det alltid fråga om glidningar. Nästa steg blir att arkitekten som har ritat huset bakom statyn naturligtvis har lika stor rätt att få ersättning för sitt konstnärliga skapande. För att inte tala om landskapsarkitekten, som har satt blommorna runt statyn -- naturligtvis skall också han ha ersättning för sitt konstnärliga skapande. Den ena konsekvensen följer på den andra. Någonstans måste man då sätta gränsen, för annars hamnar man i en glidande skala där man aldrig vet var man slutar. Det finns konstnärligt skapande på så många sätt att det är omöjligt att sätta gränsen. Varför skulle inte landskapsarkitekten som satte dit blommorna ha ersättning för sitt konstnärliga skapande? Jag ställer frågan därför att jag inte tror att någon kan svara att landskapsarkitekten inte skall ha någon ersättning för sitt konstnärliga skapande. Jag tror att man bör tänka på vad Harry Schein har sagt. Krånglar man till saker för mycket och går för långt, får man bara en backlash där allt tappas. Jag tror att det finns en risk för att man gapar efter för mycket och riskerar att tappa hela stycket. Vidare har vi frågan om ''droit de suite''. Det är återigen ett glidande och tagande av äganderätten hos konsumenten. T.ex. kan konsumentens far ha köpt tavlan, och den har hängt på väggen i 50 år. Plötsligt skall konsumenten börja betala till arvingarna eller till konstnären för en tavla som redan fadern trodde att han hade äganderätten till. Det stör mig. Men jag förstår att de som inte tycker om äganderätt inte är störda. Det som däremot även en kommunist borde kunna förstå är att om det ges ersättning för ''droit de suite'' i Sverige, men det ges inte i flera andra EG- länder, kommer naturligtvis konsthandeln inte att ske i Sverige utan i de länder där sådana avgifter inte utgår. Det kommer dessutom att leda till att konsthandeln kommer att ta hand om en liten del av försäljningen av äldre konst. I stället kommer handeln att ske under täcket på olika sätt -- vilket är lätt med konstverk -- eller så måste ett konstregister upprättas i statlig regi där alla tavlor och fotografier av verkshöjd registreras, ungefär som aktier. Där sker en registrering för tavlan, och i samband med betalningen för ''droit de suite'' måste det ske en omregistrering. Det är möjligt att göra, men jag tycker att det är att gå för långt. Därigenom skadas hela frågan om en god ersättning till konstnärerna. Det är dessutom stötande att konstnärerna skulle kunna göra stora vinster då Sverige går in i en lågkonjunktur. Då kommer stora konstsamlingar ut på marknaderna, och pengar väller in till de konstnärer som har gjort de gamla målningar som finns i samlingarna. Det är konsekvensen. Det finns en sak som har förtydligats och som jag tycker är viktigt. Vi har i förarbetet lagt till en förklaring om synbarheten. Det är väldigt viktigt att när enskilda människor skall göra sig gällande mot starka producentorganisationer att det är tydligt vad som ingår i ett avtal -- om det inte är fråga om ett skrivet specialavtal. Vi har t.ex. lugnat ner den oro museerna har framfört genom att påpeka att det redan från början är synbart att om ett museum beställer ett fotografi av ett museiföremål, skall det användas i broschyrer, på affischer, i egna kataloger, på vykort och för arkivändamål. Då blir det inte ytterligare oklarheter, trassel och bekymmer på den punkten. Vidare var det frågan om beställda porträtt. Utskottet har följt propositionens förslag. Men vi moderater tycker att integritetsfrågan är viktig. Vi tror att det är viktigt att så småningom återkomma i frågan. Skyddet gäller bara om man själv har betalt för den beställda bilden. Men om någon annan närstående, ett företag eller en organisation beställer en bild är det oklart om vilka rättigheter som gäller. Vi hoppas att det skall komma ett klarläggande från regeringen så småningom. Det står dock inte i utskottets skrivning. Sedan var det frågan om upphovsmannakonton. Allmänt sägs det att de är på väg bort. Utskottet har inte framfört mer än att regeringen bör följa utvecklingen. Vi har i princip ingenting emot att man har samma rättigheter här som i andra sammanhang. Jag tycker att det är viktigt för riksdagen att vara vaksam på detta område där det finns mycket starka producentorganisationer och mycket svaga konsumentorganisationer. Det ligger ett tungt ansvar på riksdagen att inte göra ändringar som uppenbart är till nackdel för konsumenterna. Det är bra att all konstnärlig produktion blir likställd. Det är utmärkt att konstnärlig verksamhet är lönsam. Men jag menar att detta kan uppnås utan att hela tiden glida, tänja och krångla. Jag vill också påpeka att den digitala tekniken kommer att kräva ny lagstiftning. Vi förväntar oss att regeringen kommer med förslag. Där finns ett klart behov av sådan lagstiftning. Herr talman! Jag vill yrka bifall till utskottets hemställan. 0336920874106 N 2010-01-01 00:00:00 252477 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0987/#anf80