2349352 GH0987 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:87 Onsdagen den 13 april 1993/94 87 1994-04-13 00:00:00 Näringspolitik 35D9BFC3-4E92-4686-B487-9B9B9015FAEC 19 OLLE LINDSTRÖM (m) m Fru talman! Näringsutskottets betänkande 15, som vi i dag skall ta ställning till, innefattar, förutom näringspolitikens inriktning, ett antal delområden. I mitt anförande kommer jag att ta upp näringspolitikens inriktning och något delområde. Jag kommer också att kommentera de socialdemokratiska reservationerna. En av regeringens främsta uppgifter har varit, och är fortfarande, att återupprätta Sverige som en tillväxt- och företagarnation. Det är regeringen på god väg att lyckas med. Trots en besvärlig lågkonjunktur under många år är trendförändringen odiskutabel. Vändpunkten har äntligen infallit. Efter Socialdemokraternas 80-tal pekade alla för Sverige viktiga kurvor åt fel håll. Nu, tre år senare, pekar samtliga kurvor åt rätt håll. Näringslivet upplever det som positivt och har också återfått en del av framtidstron. Denna förändring har givetvis inte skett av en slump. Den har skett genom att man har skapat de rätta drivkrafterna i ekonomin. Som exempel kan nämnas avskaffandet av tillväxthämmande skatter, avregleringar och främjande av konkurrens samt effektivisering och privatisering av statliga företag. Denna tillväxtfrämjande politik måste vi fortsätta med. Annars kan vi inte pressa ner arbetslösheten. Näringspolitiken måste därför inriktas på att man skall ange de ramar inom vilka företagen fritt skall få verka. Näringslivet skall ges de fasta spelregler som flera talare här har talat om. Spelreglerna skall också vara långsiktiga, och det skall finnas planeringsförutsättningar som är så klara att ingen behöver känna tvivel. Detaljstyrning och byråkratiska inslag måste avskaffas. Bakom ökad tillväxt står ju också de enskilda människorna. Vi måste våga lyfta fram människorna, innovatörerna, entreprenörerna och finansiärerna. Tillåter vi inte vinster som belönar risker, kommer vi inte att få en bra och positiv utveckling. Då är det ingen som vågar satsa på de riktigt spännande och bra projekten. Har vi inte ett spritt kapital, utan enbart fonder och och utvecklingsstyrelser, är det färre som får chansen. Därför är det viktigt att regeringen fortsätter på den inslagna vägen och värdesätter kreativiteten och kompetensen hos enskilda människor och företag. Allt fler sakkunniga ekonomer, såväl svenska som utländska, näringslivets organisationer m.fl. ger regeringen ett mycket högt betyg för den näringspolitik som nu förs. Senast var det Nordbankens ekonomer företrädda av Nils Lundgren som redovisade sina bedömningar. Systemskiftet börjar bära frukt. Nils Lundgren säger att vi nu har en renoverad ekonomi som kommer att ge en tillväxt som är bland de bästa i västvärlden. Han tror också på en tillväxt på uppemot 5 % redan 1995. Som också andra talare här har sagt redovisade Ekonomiekot i går att den inhemska efterfrågan har ökat, att varuexporten har ökat och att även den inhemska efterfrågan på industriprodukter har ökat. Detta måste ju ändå vara positivt. Mot denna bakgrund är den inledande meningen i Socialdemokraternas reservation märklig. Där står att regeringens politik för näringslivsutveckling är misslyckad. Mats Lindberg var också inne på det i sitt anförande här. Man måste då ställa frågan: Var har Mats Lindberg och Socialdemokraterna hållit hus? Har inte Mats Lindberg och Socialdemokraterna följt debatten? Har de inte tagit intryck av den samlade ekonomiska expertis som redovisat den förbättrade konkurrenskraft som svenskt näringsliv nu fått? Märk väl, Mats Lindberg, att deprecieringen av kronan bara har bidragit med en liten del till den konkurrensförbättring som har skett. Det som har åstadkommit vändpunkten är en strategisk näringspolitik byggd på marknadsekonomi, där tillväxthämmande skatter och statliga regleringar minskats. I en annan del av reservationen säger Socialdemokraterna att staten har två huvudfunktioner. Den ena är att utforma fasta spelregler för företagen. Den andra är att agera på ett aktivt sätt, bl.a. genom selektiva insatser. Den första är helt riktig och sammanfaller med mångas, även vår, syn på näringspolitiken. Den andra står däremot i strid med den första. Om Socialdemokraterna verkligen vill skapa fasta spelregler för näringslivet kan de ju inte samtidigt förorda selektiva insatser. Det var ju den politiken, tillsammans med straffbeskattningar av vårt näringsliv, som under 80-talet totalt misslyckades. Fru talman! Socialdemokraternas näringspolitik under senare tid måste betraktas mer som politisk taktik än strävan att skapa fasta spelregler. De har ett budskap utanför riksdagen och ett annat här. De ägnar sig åt frieri till näringslivet utanför detta hus. Men det sätter inga spår i de beslut som fattas. Den socialdemokratiska näringspolitiska talesmannen far land och rike kring och talar om en s-märkt tillväxtpolitik, vilken skulle åstadkommas genom direktavskrivningar vid investeringar. Skattelättnad genom direktavskrivning är endast en tidigareläggning av den normala avskrivningstid som gäller i dag. Det förutsätter relativt hyggliga vinster för att kunna utnyttjas. Det är dessutom en åtgärd av tillfällig karaktär som inte nämnvärt förbättrar tillväxten. Tyvärr har Socialdemokraterna i näringsutskottet och i denna kammare sagt nej till alla tillväxtfrämjande åtgärder som vidtagits av regeringen under denna mandatperiod. På punkt efter punkt har Socialdemokraterna sagt nej till alla förslag som tillkommit för att förbättra konkurrenskraften för näringslivet. Än mer anmärkningsvärt är det förslag om skattehöjningar och återgång till hämmande regelsystem som partiet lagt fram under senare tid. Den politiken ger inga plustecken framför tillväxtsiffrorna, tvärtom. Jag skall nu gå över till ett annat delområde. Det gäller geologisk undersökningsverksamhet, där Socialdemokraterna och Ny demokrati har förenat sig i ett förslag om anslagsökning. 1991 fastställde regeringen riktlinjer för geologisk undersökning, vilka kompletterades 1992. Med anledning av det statsfinansiella läget fick SGU minskade ekonomiska ramar i 1993 års budget. Det var också anledningen till vissa långsiktiga justeringar av verksamhetsmålen. De krav som nu har framställts om utökad kartering i vissa län kan man i och för sig ha förståelse för. Men det bör ankomma på SGU att inom ramen för anvisade medel göra de olika avvägningarna och ta ställning till vilka undersökningar som skall prioriteras. Statens insatser inom mineralområdet har koncentrerats på basverksamhet främst i form av grundläggande geologisk undersökningsverksamhet samtidigt med forskning och utveckling. Beslutet som fattades 1992 innehöll vidare en avveckling av den statliga prospekteringsverksamheten och NSG. Mineralkontoret inrättades. Där har presumtiva gruvföretag möjligheter att få information om de intressanta områdena. Det har på senare tid visat sig att en anhopning av utländska gruvföretag har sökt koncession för att undersöka olika områden, framför allt i Norrbotten och Västerbotten. Det har aldrig varit så stor efterfrågan på tillstånd som under det senaste året. När detta infördes fick vi mycket kritik från Socialdemokraterna för att vi riskerade att prospekteringsverksamheten skulle komma att avstanna. Men det har visat sig vara precis tvärtom. Man kan inte heller säga att statens tidigare prospekteringsengagemang var särskilt framångsrikt. Därför tycker jag inte att det finns någon som helst anledning att nu utöka anslaget. Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet och avslag på Socialdemokraternas och Ny demokratis reservationer samt Vänsterpartiets meningsyttring. Jag yrkar också bifall till reservation 14, 15, 17 och 26. 0283299919701 N 2010-01-01 00:00:00 252416 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0987/#anf19