<anforande>
<dok_hangar_id>2349352</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0987</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:87 Onsdagen den 13 april</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>1994-04-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Anslag till polisväsendet </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>E0D6F088-A96B-43C7-8F51-02B5D6407E2E</anforande_id>
<anforande_nummer>121</anforande_nummer>
<talare>BRITTA BJELLE (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag, som tycker så väldigt mycket om
Karl-Göran Biörsmark, har litet svårt med den här
debatten, men jag kan inte låta bli att säga att hans
sätt att resonera ändå är att förenkla frågan väldigt.

Låt oss säga att vi lagstiftade om förbud mot att
bära rånarhuva. På nästan alla områden ligger de
som vill vara kriminella långt långt före både polis
och åklagare. Det är precis detta vi har debatterat
i dag.

Om det införs en sådan enkel regel som att
demonstranterna inte får bära rånarhuva, då gör de
väl något annat, tar på sig en stickeluva eller något
annat som kan användas för att dölja ansiktet. Vi
kommer inte åt problemet. Vi kommer åt just
rånarhuvan, men den utvecklas direkt till något
annat. Skall vi då gå vidare i lagstiftningen?

Det är ett för enkelt sätt att bara säga att om vi tar
bort rånarhuvan så har man löst problemet, för det
har man inte. Det är problemet, som jag ser det.
</anforandetext>
<intressent_id>0702441395302</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>252518</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0987/#anf121</protokoll_url_www>
</anforande>
