2349352 GH0987 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:87 Onsdagen den 13 april 1993/94 87 1994-04-13 00:00:00 Anslag till polisväsendet 074C8950-9138-46F8-9B15-0E9833849A81 111 BRITTA BJELLE (fp) fp Herr talman! Vi behandlar nu justitieutskottets betänkande Anslag till polisväsendet. Som redan har sagts bygger betänkandet på budgetpropositionen. I betänkandet behandlas också en hel del motioner. Till betänkandet har fogats ganska många reservationer. Jag tänker inte kommentera alla reservationer utan jag nöjer mig med ett urval. När det gäller regeringens riktlinjer för polisverksamheten under budgetåret 1994/95 kan det kostateras att det övergripande målet skall vara att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället. Vid sidan av det brottsutredande arbetet skall polisen bedriva brottsförebyggande arbete. Ett sätt att nå målet minskad brottslighet och ökad trygghet är att polisen på det lokala planet i ökad utsträckning bedriver sin verksamhet i form av närpolis. Med närpolisverksamhet avses att polisen organiseras i små lokalt anknutna arbetsenheter och i form av kvarterspoliser. Meningen är att närpolisverksamheten i första hand skall inriktas på brottsförebyggande och problemorienterat arbete. Poliserna skall vara synliga och tillgängliga bl.a. genom fotpatrullering. Närpolisen skall också kunna utreda mindre och okomplicerade brott. Meningen är att närpolisen tillsammans med enskilda kommuner och organisationer skall bedriva en verksamhet som förebygger brott och skapar trygghet på det lokala planet. Utöver närpolisverksamhet finns i budgetpropositionen riktlinjer för den brottsutredande polisverksamheten, som bl.a. pekar på det angelägna i att den kvalificerade polisverksamheten utvecklas när det gäller metoder och organisation. Beträffande trafikövervakning anges att aktivitet och synlighet måste öka, liksom att särskild uppmärksamhet skall ägnas åt onykterhet i trafik och fortkörning. Trafikövervakningen skall dessutom i ökad utsträckning utföras av polis som har andra huvuduppgifter. När det gäller effektiviseringar och rationaliseringar, inte minst med utgångspunkt från de redan beslutade besparingarna, skall länsstyrelserna liksom hittills ha huvudansvaret för att rationaliseringar inom polisväsendet genomförs. I fråga om inriktningen mot olika slags brottslighet framgår det av budgetpropositionen att särsrkilda satsningar skall göras på våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet. Beträffande riktlinjerna för polisverksamheten är vi i justitieutskottet ense med regeringen. Däremot finns det många enskildheter där det råder oenighet inom utskottet. En av dessa frågor gäller hanteringen av den ekonomiska brottsligheten. Som framgått av Lars-Erik Lövdéns anförande föreslår socialdemokraterna och nydemokraterna tillsammans att det skall tillföras 50 miljoner kronor för personalförstärkningar inom polisens ekorotlar. Personalförstärkningarna skall ur deras synvinkel ses som extra prioritering av kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Vi i regeringspartierna vill precis som socialdemokraterna och nydemokraterna prioritera kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Men vi menar att det inte alls är så enkelt som att enbart tillföra polisen extra resurser. En kort tillbakablick på hanteringen av den ekonomiska brottsligheten visar att mycket redan har gjorts men att förändringar tar tid. Justitieutskottet anordnade i mars 1991 en offentlig utfrågning om den ekonomiska brottsligheten. Vid denna utfrågning framkom det att under slutet av 80-talet hade situationen utvecklats mycket negativt när det gäller utredandet av ekobrotten. Den slutsats som vi drog efter utfrågningen var att det behövdes tillsättas en utredning som gjorde en översyn av åtgärderna mot den ekonomiska brottsligheten. I vårt betänkande anvisade vi bl.a. ett antal åtgärder som vi ansåg angelägna. Regeringen tillsatte en sådan utredning med direktiv som hämtats från vårt betänkande. Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen fick utredningsuppdraget gemensamt. Den färdiga utredningen presenterades i januari 1992. Utredningen kom fram till ett antal konkreta förslag till förändringar. Bl.a. föreslogs en fullständig översyn av skattebrottslagen, eftersom den är både omodern och komplicerad att hantera. Även andra lagar pekades ut som svåra att arbeta med. I utredningen pekades också på behovet av ett närmare samarbete mellan åklagare och polis samt en effektiv och förnyad form av förundersökningsrutiner. Bl.a. förslogs att arbetsplaner skulle upprättas och att polis och åklagare skulle arbeta i fasta arbetsteam. Eftersom den ekonomiska kriminaliteten i dag är både sofistikerad och välplanerad samtidigt som det i den verksamheten utnyttjas avancerade tekniska hjälpmedel, måste man effektivisera och modernisera ekoutredandet. Utredningen ansåg därför att det behövdes ändrade arbetsmetoder, central metodutveckling, mer utnyttjande av ekonomisk expertis och ökad kompetens hos både åklagare och polis. Såväl beträffande arbetsmetoder som metodutveckling och utbildning har alltså utredningen lagt fram konkreta förslag till åtgärder. Utredningen föreslog också bättre kontakt och samordning med konkursförvaltaren och hans revisorer. I utredningen påpekas också att det är angeläget att förebygga ekobrott. Det kan göras genom att man ser över och förbättrar de författningar som reglerar näringsverksamhet liksom att man ser över uppbyggnaden av de skatterättsliga reglerna. Vidare är det enligt utredarna angeläget att de kontrollerande myndigheterna har resurser att fullgöra sina arbetsuppgifter. Utöver min genomgång här innehåller utredningen ytterligare analys och förslag. Denna utredning ledde sedan till att regeringen gav Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket i uppdrag att utifrån rapporten och egna uppslag vidta åtgärder och sedan till regeringen redovisa vad som sedan gjorts. Myndigheterna inkom i maj 1993 med sina redovisningar. Av dessa framgick vilka åtgärder som myndigheterna hade vidtagit eller övervägde att vidta när det gäller att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens utredningsarbete har i sin tur lett till att en rad andra utredningar tillsatts eller till att tilläggsdirektiv har givits till redan sittande utredningar. Man skall se över regelverk och framför allt sådant som har betydelse för utredning av ekobrott i avsikt att förändra lagstiftningen i brottsförebyggande syfte. Jag tänker här bara nämna några förändringar. Det gäller en översyn av aktiebolagslagen, förändringar i lönegarantireglerna, ett nytt rekonstruktionsförfarande som ersättning för konkurser, en teknisk översyn av inkomstskattelagstiftningen, en översyn av redovisningslagstiftningen, en översyn av uppbördslagstiftningen samt en översyn av skattebrottslagen. Regeringen har också beslutat om resursförstärkningar. Budgetåret 1993/94 avsatte regeringen 60 miljoner kronor för särskild satsning på det kriminalpolitiska området. Av dessa 60 miljoner kronor avsåg 30 miljoner kronor bekämpning av ekobrott. För budgetåret 1994/95 anger regeringen att ytterligare 30 miljoner kronor skall användas för bekämpning av den ekonomiska brottsligheten. Regeringen föreslår också ökade resurser till åklagarväsendet motsvarande 30 nya ekoåklagare. Dessutom tillfördes åklagarväsendet 4 miljoner kronor extra våren 1993 för finansiering av en särskild utredningsgrupp, den s.k. RÅSOP, som skulle svara för förundersökningar när det gäller ekobrott riktade mot banker och finansinstitut. Och på våren året före beslutade riksdagen också om inrättandet av en finanspolis i Sverige, vars uppgift var att bedriva spaning för att bl.a. uppdaga brott i samband med s.k. tvättning av pengar som utgjort vinning av brottslig verksamhet. För att få till stånd en effektivare skattekontroll tilldelades Skatteförvaltningen 45 miljoner kronor extra förra året och i årets budgetproposition ytterligare 100 miljoner kronor. När det sedan gäller organisationsfrågor för att bl.a. förbättra effektiviteten av ekoutredningar uppdrog regeringen åt Rikspolisstyrelsen i juli 1992 att göra en översyn av den centrala polisorganisationen. Våren 1993 lämnade Rikspolisstyrelsen över en sådan redovisning. Regeringen ville bredda Rikspolisstyrelsens utredning och uppdrog därför i maj 1993 åt en särskild utredare att komplettera Rikspolisstyrelsens egen översyn av den centrala polisorganisationen. Även den s.k. RPS- utredningen om ekobrottsbekämpningen berör samverkan mellan åklagare och polis på central nivå. Det pågår också en organisationsöversyn för åklagarväsendet. Riksåklagaren arbetar med uppdraget som skall vara avslutat i september 1994. Dessutom har det nyligen tillsatts en parlamentarisk utredning om Polisen, vars uppgift är att göra en fortsatt genomgång av den centrala polisorganisationen. Utöver alla utredningar i organisationsfrågor pågår dessutom aktiviteter inom berörda myndigheter. På initiativ av Riksåklagaren bildades 1992 en arbetsgrupp bestående av representanter för Riksåklagaren, Riksskatteverket, kronofogdemyndigheterna, polismyndigheterna, konkursförvaltarna och revisorerna. Arbetsgruppen har nyligen avlämnat en rapport som innehåller ett antal förslag för bättre rutiner vid brottsutredningar i samband med konkurser. Därutöver förekommer dessutom övergripande myndighetssamarbete beträffande handeln med skalbolag. Vidare finns ett antal samverkansprojekt på regional och lokal nivå som sysslar med konkreta fall av ekonomisk brottslighet. Mot bakgrund av denna genomgång skulle en kort sammanfattning vara att det pågår arbete i brottsförebyggande syfte med vidgad kontrollverksamhet och förbättrat regelverk. Såväl åklagare som polis och skatteförvaltning har fått och får förstärkta resurser. Organisationsutredningar arbetar med att hitta bättre och effektivare arbetsformer. Åklagare och polis har i uppdrag att utveckla metoder, teknik och utbildning för att bättre hantera ekobrott. Allt detta är på gång. Vi i justitieutskottet har kontinuerligt följt utvecklingen genom en uppföljning av det som vi startade 1991. I februari 1993 hade vi ånyo en offentlig utfrågning i ärendet, och så sent som den 24 februari i år hade vi ytterligare en. Dessutom har utskottet självt gjort en utvärdering av projektet RÅSOP. Utöver allt som är på gång har mycket redan hänt. Förra veckan besökte jag Skatteförvaltningen i Stockholm. Där berättades att den verksamhet som nu bedrivs inom såväl polis- som åklagarmyndighet är mycket bättre och effektivare och att samarbetet mellan skatteförvaltning, polis och åklagare fungerar mycket bättre än tidigare. De redovisade att de stora förändringarna ägt rum under det senaste året. Men det tar tid innan alla de åtgärder som är vidtagna eller som är på väg att vidtas får effekt. Riksdagens revisorer har i februari i år presenterat en revisionsrapport som handlar om samhällets åtgärder mot ekonomisk brottslighet. Mycket av det som avhandlas i rapporten sammanfaller med vad såväl RÅ som RPS skrivit både i den gemensamma utredningen och i sina egna redovisningar till regeringen. Men det intressanta är att revisorerna skriver: De nödvändiga insatserna mot den ekonomiska brottsligheten berör ett stort antal myndigheter och en mängd olika regelsystem. Området är komplext. Några snabba och enkla lösningar finns inte. En mängd olika åtgärder krävs såväl inom lagstiftning som förvaltning. Revisorerna pekar sedan på vad som behövs. De säger bl.a. att det krävs en mångfald av åtgärder som spänner över ett brett fält, och att flera av åtgärderna kräver noggranna förberedelser. Med dessa citat har jag velat peka på att tidigare försummelser på detta område, som huvudsakligen ägt rum under socialdemokratisk regering, inte går att vända från den ena dagen till den andra. Det handlar inte om några enkla, snabba åtgärder såsom att pumpa in litet extra pengar till Polisen utan om ett gediget arbete som börjar med en justerad lagstiftning, ändrad organisation, höjd kompetens hos dem som arbetar med ekoutredningar, utbildning osv. Det arbetet är redan på gång. Därför vore ett tillkännagivande till regeringen i fråga om prioriteringar av den ekonomiska brottsligheten och organisationsfrågorna som att slå in öppna dörrar. På samma sätt menar jag att den socialdemokratiska reservationen om samordning och översyn av lagstiftningen är tillgodosedd. I Socialdemokraternas reservation 7 krävs att vi redan nu skall utvidga tillämpningsområdet för lagen om penningtvätt. Justitieutskottets majoritet har menat att eftersom EU-staterna är överens om att avvakta med en utvidgning av lagen till dess att erfarenheter vunnits om hur lagstiftningen fungerar i praktiken är det naturligt att vi i Sverige följer överenskommelsen. Vår lag om penningtvätt är ju en kopiering av den som finns inom EU. Reservation 15 av Socialdemokraterna handlar om en översyn av den straffrättsliga lagstiftningen. Mycket av det som står i reservationen som bl.a. handlar om påföljdssystemet råder det inga delade meningar om. När det däremot gäller frågan om att i brottsbalken flytta in specialrättsliga bestämmelser är det ett uppdrag som inte alls passar in i Straffsystemkommitténs arbete, vilket antyds i reservationen. Vi menar att Straffsystemkommittén måste få arbeta färdigt med det nya straffsystemet innan en sådan åtgärd vidtas som föreslås i reservation 5. Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservationerna 2, 3 och 12 och i övrigt bifall till utskottets hemställan. 0702441395302 N 2010-01-01 00:00:00 252508 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0987/#anf111