<anforande>
<dok_hangar_id>2349352</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0987</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:87 Onsdagen den 13 april</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>1994-04-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Anslag till polisväsendet </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>658ADEF3-B4F3-4C30-83CB-6154AB262586</anforande_id>
<anforande_nummer>110</anforande_nummer>
<talare>BERITH ERIKSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Den ekonomiska brottsligheten har
varit föremål för en rad utredningar ända sedan
slutet av 70-talet. Den har varit ett årligt
återkommande debattämne här i kammaren, för
min del sedan jag kom in i riksdagen 1988.

Jag vill börja med att säga att jag ställer mig bakom
det Lars-Erik Lövdén sade i sitt anförande om den
ekonomiska brottsligheten. Jag tänker inte
upprepa det han har sagt.

Det är med tillfredsställelse som jag nu andra året
i rad kan konstatera att utskottet vågar gå längre än
regeringen när det gäller insikten om
nödvändigheten av ökade insatser för att komma
till rätta med den ekonomiska brottsligheten.

Hur väl rustad rättsapparaten än är kommer man
ändå alltid att få konstatera att brottslingarna ligger
steget före. De har hittat nya hål i lagstiftningen och
nya områden att operera på. Rättsväsendet måste
hela tiden utvecklas och förbättras för att
åtminstone hålla någorlunda jämna steg med
brottsligheten. Men det är när rättsväsendet ligger
ljusår efter brottslingarna och inte har medel och
verktyg för att kunna hålla jämna steg som den
allmänna moralupplösningen blir ett faktum. Om
de stora och smarta på området klarar sig, anser
även de små att det är legitimt att sko sig där det
verkar vara möjligt. Bakom varje brott finns
brottsoffer. Så är det även när det gäller den
ekonomiska brottsligheten.

Det finns i dag en majoritet här i kammaren för att
satsa medel på en informationskampanj om och
mot ekonomisk brottslighet. I vanliga fall brukar de
borgerliga partierna ha en väldigt stor tilltro till
informationskampanjer. Så stor brukar den tilltron
vara att man ofta anser att det räcker med
kampanjer. I detta fall har regeringsföreträdarna en
reservation mot utskottsmajoritetens förslag.

Vi anser dock inte att det räcker med
informationskampanjer, även om det är en viktig
åtgärd. Jag kan glädja mig åt att det nu även finns
en majoritet för att anslå ytterligare medel till
Rikspolisstyrelsen för ökade insatser på
ekobrottsområdet. Vi hade litet olika motionskrav
men har alltså enat oss.

Herr talman! Riksdagen beslutade våren 1993 att
anta en lag om åtgärder mot penningtvätt, en lag
som trädde i kraft den 1 januari 1994 och som gäller
banker, livförsäkringsbolag, värdepappersrörelser
och annan verksamhet enligt lagen om
kreditmarknadsbolag. I motioner och nu i en
reservation av socialdemokraterna krävs att lagens
område utvidgas till att även gälla andra områden
där stora mängder pengar omsätts, som
växlingskontor och guldhandel. Det är krav som
även vi ställer upp på.

Enligt ett inslag i Ekot för någon månad sedan
fanns det en viss besvikelse över denna lags
otillräcklighet. Enligt den är det inte möjligt att
under utredningstiden låsa pengar som man
misstänker skall tvättas. Det är en uppgift som jag
måste erkänna att jag inte haft möjlighet att forska
vidare i men som man nog skall ta på allvar och
undersöka hur man bör hantera.

När lagen infördes hade vi, liksom nu, motionskrav
om att lagen skall straffsanktioneras. Utskottet
motiverar avstyrkandet av vår motion med att EU-
staterna överenskommit att man skall avvakta en
utvidgning av lagen till dess att en utvärdering
gjorts. Det är en märklig motivering, eftersom vi i
Sverige inte alls har straffsanktionerat lagen. Nu
har det kommit till min kännedom att en anmälan
gjorts till EFTA-domstolen. En granskning av
Sveriges efterlevnad av EU-direktivet kommer
alltså att ske. Jag saknar socialdemokraterna i fråga
om detta krav.

Vänsterpartiet har ett motionskrav om en
nedskärning av anslaget till säpo med 200 miljoner.
Säkerhetspolisen har under mina år i riksdagen fått
sitt anslag ökat med procentuellt mycket större
belopp än annan polisiär verksamhet.

Vi har i år samma motivering till vårt yrkande som
tidigare, nämligen dels att det säkerhetspolitiska
läget för Sverige har förändrats, dels att det i denna
budgetpost ligger anslaget till den specialstyrka
som Vänsterpartiet anser att vi inte behöver.

Herr talman! Under rubriken Kyrkofrid i
betänkandet döljer sig Vänsterpartiets
motionskrav om ett lagstöd i polisförordningen och
rättegångsbalken för att polisen skall ta kontakt
med den ansvarige för kyrkolokalen och samarbeta
med denna om hur problemen skall lösas. Under
den socialdemokratiska regeringen var svaret på
denna begäran att proportionalitetsprincipen var
tillräcklig. Det utgick även en skrivelse om detta till
polismyndigheten. Att detta inte är tillräckligt visar
senast fallet Alsike kloster. På denna punkt saknar
jag kds.

Så vill jag något kommentera reservation 15 om
översyn av den straffrättsliga lagstiftningen. Även
vi tycker att det är nödvändigt med en översyn,
eftersom de olika straffskalorna, med nu ändrade
straffskalor, inte riktigt står i proportion till
varandra. Man kan även se om det är möjligt att få
in annan påföljd när det gäller en del brott.

Reservation 21 om kontraktsvård för rattfyllerister
är helt i överensstämmelse med Vänsterpartiets
tidigare yrkanden.

Till sist, herr talman, vill jag uttala min
tillfredsställelse med att poliser från 20 länder nu är
samlade i Oslo för att diskutera internationellt
samarbete om bl.a. sexualbrott mot barn och
handel med barnpornografi. Det finns en motion
om detta fogad till betänkandet. Det är ett
samarbete som tidigare knappast existerat.
Ordföranden för arbetsgruppen för brott mot barn
är en norsk polischef Ann-Kristin Olsen. Det hon
främst nu efterlyser är utbildning. Hon säger att
dessa brott skiljer sig från all annan kriminalitet och
kräver särskilda kunskaper. Förbättrade lagar och
effektivt samarbete med andra, som psykologer
och socialarbetare, kräver hon också.

Även om det inte hör till dagens debatt, men väl till
regeringens vånda just nu, vill jag anföra vad Ann-
Kristin Olsen påpekar: Sedan innehav av
barnpornografi förbjöds i Norge för två år sedan
hittar norska tullen inte längre barnpornografiska
alster utan endast den tillåtna vuxenpornografin.

Hon fortsätter vidare: Även om barnpornografin
säkert inte har försvunnit helt, har marknaden
kraftigt begränsats.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till
Vänsterpartiets meningsyttring under mom. 13, 24
och 54. Vi kommer att rösta på reservationerna 4,
5, 7, 15 och
</anforandetext>
<intressent_id>0401511670506</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>252507</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0987/#anf110</protokoll_url_www>
</anforande>
