2349352 GH0987 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:87 Onsdagen den 13 april 1993/94 87 1994-04-13 00:00:00 Näringspolitik 867E5640-C5B1-4307-9229-7C59F5ED61AA 10 KJELL ERICSSON (c) c Fru talman! Efter en lång och kall vinter kan vi nu känna att våren är i starkt antågande. Sol och värme smälter undan snön, och tjällossningen är på väg. Så är det också i vår svenska ekonomi. Tjällossningen inom svensk ekonomi och vårt näringsliv pågår för fullt. Vi har haft några tuffa år efter det glada 80-talets spekulationsekonomi. Detta har inneburit stora påfrestningar både för enskilda och för företagen. Men man kan nu se att olika insatser och åtgärder börjar ge resultat. Flera år av ekonomisk stagnation är på väg att brytas. Vi kan se allt fler ljuspunkter och exempel på återhämtning i svensk ekonomi. De senaste årens dystra kurvor har vänt och pekar nu uppåt. Detta kan man dagligen läsa om i svensk press. Opinionsundersökningar visar också att svenska folket återfått framtidstron. Det yttrar sig på många sätt. Bilförsäljningen har bl.a. börjat öka, inte minst försäljningen av svenska bilar. Allt fler villor och bostadsrätter finner nya ägare. Det beror inte minst på den låga räntenivån. Investeringarna ökar. Företagens orderböcker fylls på nytt. Exporten ökar kraftigt, och handelsbalansen visar överskott. Ökad produktivitet, lägre arbetsgivaravgifter, sänkta skatter och konkurrenskraftiga löner har tillsammans med depricieringen av den svenska kronan gett Sverige och svenska företag förbättrade möjligheter att öka sin del av världshandeln. Till de positiva faktorerna måste också räknas att inflationen är låg. Förr låg inflationen på 8--10 %. Nu är den endast 2--3 %. Det är viktigt att vi i fortsättningen kan föra en finanspolitik som gör att vi även i framtiden kan behålla inflationen på en låg nivå. Att våra banker har börjat tillfriskna hör också till de positiva begivenheterna. Under de senaste årens många bankkriser fungerade inte relationerna mellan kunderna och bankerna på ett bra sätt. Därför är det nu bra att ett tillfrisknande har skett och att samtliga banker har lämnat bankakuten. Normala relationer kan nu återupprättas mellan banker och kunder. Förr var räntorna höga. Nu ha vi den lägsta räntenivån under de senaste 20 åren. Det underlättar också för den enskilde och för företagaren. Det underlättar investeringar i företag, maskiner, byggnader och bostäder. Fortfarande är dock differensen mellan bankernas in- och utlåningsräntor ganska stor. I takt med bankernas tillfrisknande och genom ökad utlåning kommer räntedifferensen att minska. I dag finns det faktiskt ganska mycket pengar, ca 500 miljarder, som är disponibla för utlåning. Förr flyttade företag och investerare utomlands. Nu flyttar företagen hem igen. Det gäller inte bara Ericsson och Volvo. Även många andra företag kommer hem till Sverige. Orsaken är det förbättrade klimatet för företagande och investeringar i Sverige. Målet för den politik som nu förs i vårt land är att bryta den ekonomiska stagnationen och att sänka arbetslösheten. Det är viktigt att Sverige återigen blir en tillväxtnation med stark ekonomi. Att genomföra detta tar tid och kraft och kräver åtskilligt av omvandling och förnyelse. Genom omfattande satsningar på utbildning, forskning och infrastruktur och med en lindrigare företagsbeskattning moderniseras nu Sverige för att bli Europas bästa företagarland. Inriktningen av skattepolitiken är i första hand att sänka eller avskaffa sådana skatter som hämmar företagande, sparande och investeringar. Vi har hört att förmögenhetsskatten på arbetande kapital har sänkts. Det är bra att Vänsterpartiet instämmer i detta. Omsättningsskatten på aktier -- den s.k. valpskatten -- och den allmänna löneavgiften har slopats. Arbetsgivaravgifter har sänkts liksom gåvoskatten. Det underlättar bl.a. generationsväxling i företagen. Visserligen blir det lönsammare att äga aktier, men det är riskvilligt kapital som vi vill få fram. Det blir också lönsammare att genomföra generationsväxlingar i företag. Men vi vill ju att företagen skall leva vidare, inte säljas och inte läggas ner. Jag har nu berört en del av de insatser som den här regeringen har gjort för att vi skall få ett bättre företagsklimat. Det betänkande som vi nu diskuterar behandlar en del anslag till näringspolitiska insatser. Det finns många olika avsnitt. Jag skall beröra några av dem. Olle Lindström, Gudrun Norberg och Roland Lében kommer också att ta upp vissa avsnitt i betänkandet. Mats Lindberg började sitt anförande med att tala om hur bedrövligt allt är. Han tog fram siffror över hur konkurserna ökar osv. Jag förstår inte vilka siffror Mats Lindberg har fått fram. De måste vara mycket gamla. Ingenting stämmer. I dagens Svenska Dagbladet kan man läsa följande: Uppåt på hemmaplan. Konkurserna minskar med 23 %. Svensk varuexport steg med 28 % osv. Detta är helt andra siffror än de som Mats Lindberg nämnde. De siffror han framställde är inte aktuella. Han talade om sådant som berodde på den förra regeringens försyndelser med spekulationsekonomi och allt vad det förde med sig. Därigenom har vi hamnat i den situation som vi i dag befinner oss i. Vi har lång väg att gå och ett hårt arbete att ta igen. Men vi är på rätt väg, och det visar alla siffror. I inledningen av mitt anförande tillbakavisade jag de påståenden som framförs av socialdemokraterna i reservation nr 1. Den förda politiken har lett till att svensk ekonomi har renoverats och att svenska företag börjar få mycket goda möjligheter att hävda sig i internationell konkurrens. Socialdemokraterna säger i sin reservation att det krävs en god lönsamhet i näringslivet av två skäl, dels för att generera kapital till investeringar, dels för att attrahera placerare i en ökad internationell konkurrens. Det är just detta som regeringen gör. Regeringen stimulerar till investeringar för att locka hit utländska placerare. Det har skett, och kommer att ske. Innehållet i det program som efterfrågas är också i flera fall redan genomfört eller kommer att genomföras. Vi har EU-program, forskningsprogram, riskkapitalförsörjning för små och medelstora företag, insatser för uppfinnare och innovatörer, kvinnligt företagande m.m. Allt detta har gjorts eller är på gång. När det gäller reservation nr 3 vill jag påpeka litet av det som har gjorts under den här mandatperioden för att förbättra riskkapitalförsörjningen. Industri- och nyföretagarfonden har bildats och tillförts 2,4 miljarder. Många nyföretagare -- långt över 1 000 -- har redan fått lån genom denna låneform. Atle och Bure har tillförts 6,5 miljarder. Förvisso har kanske inte inledningen av deras verksamhet blivit vad vi önskade från början. Genom konstruktionen kommer bl.a. avkastningen att tillföras de nya utvecklingsbolagen. Det ger också pengar till de små och medelstora företagen. Atle har t.ex. också engagerat sig i olika företag. Atle har förklarat sig villig att starta och delta i lokala investmentbolag. Här finns många nya idéer på gång. De nya regionala utvecklingsbolagen tillförs ca 2,5 miljarder. Det innebär att den miljard som den tidigare regeringen beslutade om att dra in nu också kan disponeras för riskkapitalförsörjning för de små och medelstora företagen. De sju teknikbrostiftelser som bildades 1993 har till uppgift att bistå företag i tidiga skeden och disponerar ett kapital på 1 miljard. Skatterna har, som jag tidigare anfört, sänkts med ca 14 miljarder för småföretagen. Kvittningsrätten har t.ex. återinförts för nystartade företag. När man ser på vad som har gjorts är det inte svårt att avvisa kritiken från Socialdemokraterna. Det finns här i landet intresse för att starta regionala och lokala investmentbolag. Det kanske man kan göra med t.ex. Atles medverkan. Det kan också ske genom regionalpolitiska anslag till sådana företag. AP-fondens placeringsrätt har vi många gånger tidigare debatterat. Inställningen är inte förändrad nu heller. Vi menar att statens roll är att främja det enskilda företagandet genom att skapa stabila och fungerande spelregler. Stödet till uppfinnare och innovatörer har berörts av samtliga talare. Det är en synnerligen angelägen fråga. Det är en fråga som inte har fått sin lösning tidigare. Svenska uppfinnare har under lång tid inte fått den hjälp de har behövt i det här landet. De har sålt sina uppfinningar till andra länder och där fått hjälp. Därför är det angeläget att det också vidtas åtgärder för uppfinnare och innovatörer. Det har både näringsutskottet och regeringen tagit fasta på. Den utredning som har nämnts här, som Bengt Dalström har varit aktiv i, har också tagit fram olika förslag för att förbättra möjligheterna för uppfinnare och innovatörer. I det här betänkandet ökar vi som en första åtgärd på anslaget till produktråden med 5 miljoner, bl.a. för att man skall kunna genomföra ett kompetensutbildningsprogram och göra eventuella personalförstärkningar inom produktråden. Regeringen har också lagt fram en proposition där man föreslår en utökning av stödet till innovatörer. För ändamålet bildas en stiftelse, Innovationscentrum, med ett kapital på 500 miljoner från de förutvarande löntagarfonderna. Innovationsstödet föreslås lämnas dels till olika former av tekniska utvärderingar, tester, prototyper o.d., dels till kommersiell utvärdering i form av enklare marknadsundersökningar och inledande kundkontakter, finansiering m.m. Den här summan är så tilltagen att den vida överträffar vad Socialdemokraterna har föreslagit i sin reservation. Man måste fråga sig varför inte någon tidigare regering har gjort detta. Ingen har insett behovet av att göra det. Det är först den här regeringen som gör detta. Behovet har funnits en lång tid utan att det har gjorts något. Men nu tas det ett kraftfullt initiativ. Kvinnors företagande nämns också i olika sammanhang. Det är mycket viktigt att främja deras företagande. Det har vidtagits en rad åtgärder. Bl.a. har NUTEK fått i uppgift att genomföra åtgärder för att främja kvinnors företagande. Åtgärderna avser utveckling av rådgivnings- och utbildningsverksamhet, insatser för kunskapsuppbyggnad och rådgivning till kvinnor som vill starta företag inom offentlig sektor m.m. Även i beslutet om utvecklingsfonderna angav vi att insatser för kvinnligt företagande skall vara en naturlig del av de nya utvecklingsbolagens verkamhet. Vi har också förslag i den nya regionalpolitiska propositionen, där kvinnligt företagande berörs i flera olika avsnitt. Bl.a. införs ett s.k. mikrostöd på 20 000 kr för investering i småföretag. Det är ett stöd som jag vet att många kvinnor är intresserade av. Där föreslås också ett småföretagsstöd på 15 %. Det kan vara tillämpligt för den här kategorin av företagare. Även här anser jag att socialdemokraterna slår in öppna dörrar. Kompetensutveckling för småföretagare är av stor betydelse. Sådan har också bedrivits på olika sätt från den här regeringens sida. Småföretagare har bl.a. kunnat få låna arbetslösa civilingenjörer. Genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder har kompetenshöjande insatser också gjorts. Regeringen arbetar även med Agenda 2000, som syftar till kunskap och kompetens för framtiden. Även den proposition om utbildning och forskning som regeringen nu har lagt på riksdagens bord syftar till detta. Där finns också med sådana inslag som här nämns. Att kooperativa företag skall behandlas som andra företag är för mig en självklarhet. Det är en bra företagsform som passar både inom producent- och konsumentkooperativa verksamheter. Därför är det angeläget att t.ex. konkurrenslagstiftningen justeras så att likabehandling sker. När det gäller stödet till kooperativ verksamhet i just detta betänkande har regeringen anvisat ca 4,5 miljoner. Av det vi i näringsutskottet själva har kunnat höra från statssekreteraren räcker dessa medel till det stöd som efterfrågats. Det har inte framförts önskemål om mera medel från lokala kooperativa utvecklingscentrum. Jag har själv en mycket positiv syn på kooperativa företag. Man kan också få stöd till den här verksamheten direkt från länsanslagen. Också här finns det medel i den nya regionalpolitiska propositionen, nämligen ca 2,5 miljoner just för kooperativa företag. När det sedan gäller stödet till varvsindustrin blir man litet konfunderad när Socialdemokraterna och Ny demokrati återinför varvsstödet. Regeringspartierna vill med all kraft verka för att finna vägar så att den svenska varvsindustrin klarar internationell konkurrens. Uppdraget till EKN att utreda möjligheten att lämna garantier med särskilda villkor vid fartygsförsäljning är ett led i detta. Från regeringspartiernas sida menar vi att det är angeläget att EKN skyndsamt redovisar sitt uppdrag. Om EKN:s uppdrag resulterar i förslag som syftar till likvärdiga garantivillkor för den svenska varvsnäringen skall regeringen genomföra dessa. Att införa varvsstöd i enlighet med utskottsmajoritetens förslag rimmar väldigt illa med vårt mål att vi skall arbeta iom OECD för att helt avveckla varvssubventionerna. De förhandlingar som sker -- dessutom under svenskt ordförandeskap -- går ut på att vi skall avskaffa varvsstödet. Jag undrar hur trovärdiga vi blir när vi nu själva inför ett varvsstöd. Fru talman! Som jag tidigare har angivit har regeringen vidtagit många olika åtgärder som har lett till att vårt näringsliv nu är på rätt väg. Jag vill yrka bifall till utskottets hemställan med undantag för de reservationer som regeringspartierna står bakom och avslag på reservationer och meningsyttring från Socialdemokraterna, Ny demokrati och Vänsterpartiet. Jag yrkar således bifall till reservationerna 14, 15, 17 och 26. 0379333062002 N 2010-01-01 00:00:00 252407 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0987/#anf10