<anforande>
<dok_hangar_id>2349351</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0986</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:86 Tisdagen den 12 april</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>86</dok_nummer>
<dok_datum>1994-04-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på fråga 1993/94:425 om ingripande vid brott</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>E5A02921-231E-49F5-A737-F5FB259384B5</anforande_id>
<anforande_nummer>66</anforande_nummer>
<talare>Justitieminister GUN HELLSVIK (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Efter att jag hade tagit del av dessa
tidningsuppgifter skaffade jag naturligtvis en del
information -- trots att det inte har gått så lång tid
sedan reglerna började tillämpas. Vad jag inte vet
är hur de 20 fallen har valts ut -- av tidningsartikeln
får man alltså intryck av att 20 fall har prövats.

Sedan den nya lagen trädde i kraft har 399 fall varit
uppe till prövning i Kriminalvårdsnämnden i
enlighet med de nya reglerna. Hur jag än läser
statistiken kan jag inte finna att den omfattar just
20 fall. Vad som är intressant är att en liten del av
de 399 fallen gäller dömda som har begått mer
bagatellartade brott, dvs. brott som inte innebär
stora risker för andra människor och inte heller
organiserad brottslighet. 341 fall omfattar den s.k.
riskgruppen. Om man jämför vad som har hänt
med dessa 341 riskärenden jämfört med statistik
från hela budgetåret 1992/93, är det intressant att
notera att 47 % fick halvtidsfrigivning 1992/93, och
mindre än 12 % av de fall som avgjordes fram till
den 30 mars enligt de nya reglerna.
</anforandetext>
<intressent_id>0937012299307</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>252331</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0986/#anf66</protokoll_url_www>
</anforande>
