<anforande>
<dok_hangar_id>2349351</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0986</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:86 Tisdagen den 12 april</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>86</dok_nummer>
<dok_datum>1994-04-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på fråga 1993/94:425 om ingripande vid brott</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>EE57BAC8-4D4E-4DEA-AD93-D14304F400FD</anforande_id>
<anforande_nummer>56</anforande_nummer>
<talare>Justitieminister GUN HELLSVIK (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Lennart Fridén har frågat mig vilka
åtgärder jag kan vidta för att bringa klarhet för
allmänheten om vad som gäller beträffande rätten
och skyldigheten att förhindra att brott begås.

Lennart Fridén har framfört att det under det
senaste året av den allmänna debatten har framgått
att det hos allmänheten råder stor osäkerhet om
vad en enskild person får respektive inte får göra
för att skydda sig själv, sina närstående och sin
egendom. Samma osäkerhet råder enligt Lennart
Fridén om vilken rätt en enskild person har att
ingripa när han ser att ett brott begås.

Inledningsvis vill jag säga att jag självfallet delar
Lennart Fridéns uppfattning att det är av största vikt
att allmänheten känner till vilka regler som gäller i
de situationer som berörs i frågan. Det är säkert
också riktigt att sådan kännedom ofta saknas. Av
detta skäl har regeringen nyligen till riksdagen
överlämnat en proposition med förslag till ändring
av bl.a. bestämmelserna i 24 kap. brottsbalken om
frihet från ansvar.

I 24 kap. brottsbalken finns bestämmelser om att
den som handlar i nödvärn eller någon annan
nödsituation skall vara fri från ansvar. Förslagen i
den nämnda propositionen innebär inte några
större materiella förändringar av nuvarande
bestämmelser. Däremot kommer de föreslagna
förändringarna att medföra att det för den enskilde
på ett tydligare sätt än för närvarande står klart var
gränsen mellan ett brottsligt och ett straffritt
handlande går i de situationer som Lennart Fridén
har tagit upp i sin fråga.

Högsta domstolen har i februari i år prövat frågor
om nödvärn och nödvärnsexcess i samband med att
en person utförde ett gripande vid ett inbrott i hans
bil. Den aktuella personen åtalades för olaga hot
och vållande till kroppsskada. Han frikändes för
det senare brottet. Av Högsta domstolens dom
framgår klart att det finns en bred marginal till
förmån för den som på bar gärning ingriper mot
brott. Först om han tar till uppenbart oförsvarligt
våld kan han dömas, och inte ens då fälls han till
ansvar om situationen var sådan att han hade svårt
att besinna sig.

Jag kan hålla med Lennart Fridén om att det inte är
bra om oklara och obegripliga regler leder till att
ingen vågar ingripa utan vänder ryggen till. Det är
just för att råda bot på detta som regeringen har
föreslagit förtydliganden av bl.a. nödvärnsrätten.
</anforandetext>
<intressent_id>0937012299307</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>252321</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0986/#anf56</protokoll_url_www>
</anforande>
