2349351 GH0986 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:86 Tisdagen den 12 april 1993/94 86 1994-04-12 00:00:00 Svar på fråga 1993/94:431 om magisterexamen interpellationsdebatt B7E88CD8-D7EC-47EF-A6C4-287B95F00968 101 Utbildningsminister PER UNCKEL (m) m Herr talman! Låt mig först be om ursäkt för att det svar som jag nu kommer att lämna är litet långt. Marianne Jönsson har -- med hänvisning till en tidningsartikel i vilken jag är citerad -- frågat mig på vilken grund jag stöder mig när jag i ett internationellt perspektiv likställer magisterexamen med kandidatexamen. För dem av ledamöterna som inte läst artikeln vill jag för sammanhangets skull tala om att i denna bl.a. påstås att Utbildningsdepartementet minskar värdet av den nyinrättade magisterexamen genom att placera den på samma nivå som kandidatexamen i engelska översättningar. Enligt artikeln finns en oro för att svenska studenter kommer in på ''för låg nivå'' vid studentutbyte och för att studenter som tagit en svensk magisterexamen skulle komma i ett sämre konkurrensläge på den internationella arbetsmarknaden. Rent allmänt kan sägas att artikeln inte på ett riktigt sätt beskriver sakläget och att den skapat stor och onödig oro för många studenter som nu studerar till magisterexamen. Låt mig därför, herr talman, redogöra för sakläget. Jag vill först erinra om den nya högskoleförordningen och den examensordning som trädde i kraft den 1 juli 1993. Examensordningen innebär att klara, enkla och entydiga regler ställts upp för vilka examina som får finnas, vilken omfattning och vilket ämnesdjup en utbildning skall ha samt vilka mål som skall vara uppfyllda för att en examen skall få utfärdas samt slutligen vilka universitet och högskolor som har rätt att utfärda olika examina. Inom det som vi i Sverige definierar som grundläggande högskoleutbildning finns således tre generella examina, nämligen magister-, kandidat- och högskoleexamen, för närvarande 38 yrkesexamina samt de examina som får finnas vid Sveriges lantbruksuniversitet. Inom forskarutbildningen finns licentiat- och doktorsexamen. I det internationella perspektivet är det viktigt att ge tydliga signaler om vad svensk högre utbildning står för. Av denna anledning har regeringen valt att i examensordningen också ange engelska benämningar på de olika examina som får finnas inom grund- och forskarutbildning. Marianne Jönsson frågar mig på vilken grund jag står när jag i ett internationellt perspektiv jämställer kandidatexamen med magisterexamen. Mitt enkla svar på denna fråga är att jag inte jämställer dessa båda examina. För kandidatexamen krävs nämligen sammanlagt minst 120 poäng. I huvudämnet krävs fördjupade studier på 60-poängsnivån samt att studenten har fullgjort ett självständigt arbete, s.k. examensarbete, om minst 10 poäng. För magisterexamen krävs sammanlagt minst 160 poäng, varav 80 poäng fördjupade ämnesstudier samt ett examensarbete om 20 poäng. Detta framgår av högskoleförordningen, och jag kan således säga att jag står på god grund när jag påstår att dessa båda examina inte ligger på samma nivå. En annan sak är principerna för hur vi i Sverige delar in utbildningen vid universitet och högskolor i grundutbildning och forskarutbildning. I Sverige räknas magisterutbildningen till grundläggande högskoleutbildning. Det bör påpekas att samma kurser som ingår i slutet av studierna till magisterexamen vid de flesta institutioner också tillgodoräknas som kurser i forskarutbildningen utan att magisterexamen för den skull är ett steg på vägen mot forskarexamen. Andra länder har andra indelningsgrunder för vad som skall hänföras till grundutbildning respektive forskarutbildning. Några enhetliga principer för nivågradering eller utbildningars längd och innehåll för olika examina finns inte. Inte ens i Europa tillämpas samma principer och benämningar. Sålunda varierar t.ex. regler för antagning till magisterutbildning. I det brittiska systemet krävs t.ex. kandidatexamen för tillträde till magisterutbildning. I Sverige kan studenterna välja att studera direkt mot en viss examen. För att få en licentiatexamen eller doktorsexamen i Sverige måste studenten vara inskriven i forskarutbildningen, vilket innebär något annat än att antas till magisterutbildning vid ett amerikanskt universitet. Det är således, herr talman, ofruktbart att jämföra utbildningssystem på det sätt som görs i den aktuella tidningsartikeln. Det bör i sammanhanget också påpekas att begreppen grundutbildning och forskarutbildning inte har givits i några engelska översättningar i högskoleförordningen. Eftersom benämningar på nivåer och kraven på olika examina är så skiftande från land till land, är det min slutsats att det bästa är att olika examinas engelska benämningar inte fortsättningsvis skall vara fastställda i högskoleförordningen. Jag överväger således att föreslå regeringen att dessa skall tas bort ur förordningen. Det skulle då ankomma på universitet och högskolor att bestämma olika examinas utländska benämningar. Jag vill emellertid understryka att när utländska benämningar framdeles ges måste hänsyn tas till att magisterutbildning i vårt land inte är en forskarutbildning. Jag vill slutligen, herr talman, framhålla att jag är övertygad om att benämningsfrågan skall kunna lösas så, att en svensk student med ett magisterexamensbevis av vilket utbildningens längd, innehåll och examensarbete samt examensbenämning framgår i såväl svensk som utländsk text inte kommer att möta några ''nivå''- problem när hon/han söker arbete eller tillträde till studier i ett annat land. 0104804820009 N 2010-01-01 00:00:00 252366 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0986/#anf101