<anforande>
<dok_hangar_id>2349348</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0983</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:83 Onsdagen den 30 mars</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>83</dok_nummer>
<dok_datum>1994-03-30 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Statsbudgeten för budgetåret 1994/95, Jordbruksdepartementet (forts. JoU13)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>2FD650D1-10C3-4D5F-AEAA-7656A3A3AD1D</anforande_id>
<anforande_nummer>51</anforande_nummer>
<talare>LENNART BRUNANDER (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Margareta Winberg tog upp en del av
frågorna som jag talade om i går kväll, men hon tog
inte upp den viktigaste, som jag försökte få en
diskussion om, nämligen det socialdemokratiska
förslaget om hur ersättningen till jordbruket skall
fungera. Det socialdemokratiska förslaget innebär
i sig en halvering av bondens lön.

Samtidigt påstår socialdemokraterna att de driver
en framåtsyftande jordbrukspolitik som skall skapa
framtidstro, miljöförbättringar och allt möjligt.
Men det säger sig självt att det inte är möjligt att
göra det med en sådan utgångspunkt.

Jag sade inte alls att jag var nöjd med en
budgetproposition som inte innehåller alla delar
som den borde, utan jag sade att det inte är något
nytt. Så har det gått till även när
socialdemokraterna satt vid makten; det är en
teknik som man har använt. När en utredning pågår
väntar man med att lägga fram propositionen som
berör det ämnet tills utredningen än klar.

Men det innebär inte att man inte tar hänsyn till
detta i finansplanen. Det finns pengar avsatta för de
propositioner och förslag som man vet att man skall
lägga fram. I vissa fall finns också förra årets anslag
med i budgetpropositonen som ett slags botten. Det
är alltså inte så att det inte tas hänsyn till dessa
förhållanden i den ekonomiska politiken.

Nu föreligger också propositioner på alla de
områden som Margareta Winberg räknade upp. På
så sätt har det hela blivit fullständigt.

Margareta Winberg påstod att en viss besparing är
en chimär. Det är den inte. För bonden är den reell
i högsta grad. De besparingar som görs på
kobidraget får genomslag och påverkar bondens
situation.

Eftersom vi har ett system med både budgetmedel
och regleringmedel är det summan av dessa två som
är de pengar som faktiskt går åt. Genom att
summera det som gick åt förra året och det som går
åt detta budgetår ser man hur stor besparingen blir.

Inte heller detta är något nytt, Margareta Winberg.
Det var ju faktiskt genom 1990 års beslut som dessa
pengar blev synliga i budgetprocessen. Tidigare var
de över huvud taget inte synliga. Då betalades
väldigt mycket via regleringsmedel.

En hel del av dessa frågor, som också var upp till
diskussion i går kväll, är sådant som jordbruket
förhandlade sig till. När inte regeringen ville gå
med på att höja priserna på jordbruksprodukter
gjordes i stället en social satsning som utgjorde en
del av bondens lön och ingick i
regleringsekonomin.

Nu blir allt synligt, vilket i sig är ett bekymmer.
Man måste i stället ta fram budgetmedel för dessa
saker eller skapa förutsättningar för jordbruken
själva att klara av det. Om de skall klara det krävs
att de får en ekonomi som ger förutsättningar för
det, och det är ju inte vad socialdemokraterna vill
uppnå med sitt förslag.
</anforandetext>
<intressent_id>0982209946601</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>252237</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0983/#anf51</protokoll_url_www>
</anforande>
