2349347 GH0982 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:82 Tisdagen den 29 mars 1993/94 82 1994-03-29 00:00:00 Samarbete med Baltikum, Central- och Östeuropa E98A2300-A126-40E6-879A-73BF39802283 82 MARGARETA VIKLUND (kds) kds Herr talman! De baltiska staterna tillhör våra nära grannar här uppe i Norden. Våra länder gränsar till varandra i samma hav, Östersjön, som vi har ett gemensamt intresse av att värna och skydda. Utrikesutskottet noterade i sitt betänkande 1991/92:UU16 vad regeringen sagt om östsamarbetet, nämligen att ''Samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa har en särskild karaktär.'' Och det är det ju lätt att instämma i. Utskottet sade också i samma betänkande att ''Syftet är att stöjda dessa länder att bygga demokratiska institutioner och att utveckla marknadsekonomiska strukturer, för de baltiska staterna även att bistå dessa att befästa sin nationella suveränitet. Samtidigt finns betydande svenska utrikes- och säkerhetspolitiska, näringspolitiska och kommersiella intressen att tillgodose.'' Det treårsprogram som regeringen lade fast i samband med regeringsskiftet hösten 1991 omfattar när det gäller östsamarbetet en miljard kronor om året under tre år, vilket ju är ett välskänt faktum. Samordningen av det svenska östsamarbetet sker i Utrikesdepartementet. Huvuddelen av det bilaterala samarbetet kanaliseras genom Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), Swedecorp, Swedfund International AB samt Svenska institutet. Det finns också många andra aktörer inom östsamarbetet förutom de jag nämnt här. Andra departement bidrar exempelvis med betydande belopp till stöd och hjälp för de baltiska staterna. Län, landsting och kommuner engagerar sig. Folkrörelser och enskilda organisationer är viktiga samarbetspartner som hjälper till att i olika länder bygga upp demokratiskt organiserade sammanslutningar av liknande slag som den egna. Det svenska näringslivet spelar dessutom en betydande roll när det gäller kunskapsförmedling om marknadsekonomi, industriproduktion och handelsutbyte. Herr talman! I dag finns inget samlat ansvar hos en myndighet för detta nya samarbete som blir allt mer omfattande. Som exempel vill jag också nämna regeringens nyligen framlagda förslag om kommunal biståndsversamhet, med föreslagen rätt för kommuner och landsting att lämna internationell katastrofhjälp och annat bistånd. Men förslaget innebär bl.a. att tillstånd för ett sådant bistånd måste ges av regeringen. Med alla dessa många biståndsgivare, vilket i sig är mycket positivt, medföljer ändå vissa svårigheter att exempelvis få veta vart man både som biståndsgivare och mottagare skall vända sig med frågor om olika samarbetsprojekt. Ärenden kan vandra runt mellan olika instanser. Många har fått vänta länge på besked om det exempelvis funnits något bidrag att få till ett projekt som man anser angeläget. Alla inblandade vill göra ett bra arbete, men splittringen på flera myndigheter skapar osäkerhet och ger kanske också en ofördelaktig bild av svensk byråkrati. Vi kristdemokrater har därför motionerat om behovet av att inrätta en organisation för samordning av östsamarbetet. Trots att det för närvarande pågår översyn av östsamarbetet anser jag att hela hanteringen av östbiståndet redan nu skall överflyttas till Utrikesdepartementets biståndsavdelning, där den bästa kompetensen på departementsnivå finns när det gäller bistånd och samarbete med olika organisationer. Självfallet finns det en viss fördel i att hålla biståndet åtskiljt från det övriga biståndet. Trots allt är det ändå en gradskillnad mellan fattigdom och fattigdom. Men de gemensamma beröringspunkterna är många. Målet med att skapa ett systemskifte är lika aktuellt för öst som för u-länderna. Oavsett vem som avses finns behov av stöd för att skapa en modell där demokrati, marknadsekonomi, mänskliga rättigheter och fungerande samhällsinstitutioner ingår. Många u-länder har tidigare haft planekonomiska modeller som grund, precis som Östeuropa, och både u-länder och länder i Östeuropa behöver suveränitetsstöd. Dessutom skall alla stater som får bistånd uppfatta det som en temporär lösning. Herr talman! Jag hade förmånen att vara med på en s.k. utskottsresa i höstas, dvs. hösten 1993. Resan för den grupp jag deltog i gick till Estland och S:t Petersburg. Avsikten var bl.a. att vi ville studera på ort och ställe hur relationerna fungerade mellan ester och ryssar i Estland och vad man ansåg om Estland och övriga Baltikum i Ryssland. Situationen i framför allt Narvaregionen var ganska spänd. I Narva är flertalet invånare ryssar och rysktalande. Man hade på ömse håll inte särskilt vänliga uppfattningar om varandra. Det är förståeligt om folk som utsatts för ockupation av en diktatorisk härskare och hans folk under en så lång tid som folken i de baltiska staterna har både hat och andra starka känslor mot allt vad den härskaren och makten representerar. Men samtidigt finns det också Estlandsfödda ryssar som inte vet av något annat hemland än just Estland. Det som skiljer den ryska befolkningen från framför allt den estniska är att ryssarna i stor utsträckning inte behärskar det estniska språket, vilket mer eller mindre är ett krav för att esterna skall någotsånär kunna acceptera dem och för att de själva skall bli fullvärdiga samarbetspartner och medlemmar i samhället. Herr talman! Jag tror inte att syftet med Sveriges insatser att bl.a. bygga demokratiska institutioner i de baltiska staterna kan uppfyllas om det inte också i demokratiseringsarbetet ingår att lyfta fram och erbjuda hjälp till utbildning av den ryska befolkningen i de baltiska ländernas språk. Herr talman! I tidigare debatter om samarbetet med bl.a. Baltikum har hemsändandet av de ryska trupperna behandlats och diskuterats. Glädjande nog verkar den frågan gå mot sin lösning genom olika avtal mellan Ryssland och de baltiska staterna. Under detta år, 1994, skall trupperna ha dragit sig tillbaka till sitt ursprungsland, eller rättare sagt till sina ursprungsländer. Jag anser att det är oerhört viktigt, vilket också poängteras i betänkandet, att regeringen fortsätter att uppmärksamt följa förhandlingarna om och genomförandet av det ryska trupptillbakadragandet från Estland och Lettland ur både demokrati- och biståndssynpunkt. Det är viktigt att både de baltiska staterna och Ryssland har helt klart för sig att vi med stor uppmärksamhet följer denna fråga från svensk sida. Herr talman! Jag har inget annat yrkande än bifall till hemställan i betänkande UU16 0812087943307 N 2010-01-01 00:00:00 252166 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0982/#anf82