2349347 GH0982 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:82 Tisdagen den 29 mars 1993/94 82 1994-03-29 00:00:00 Anslag till kriminalvården, m.m. A82B246A-7601-485E-AA32-983091C8A817 37 BIRTHE SÖRESTEDT (s) s Herr talman! Den borgerliga kriminalpolitiken börjar få genomslag i samhället. Uttalanden görs om att brottslingar skall sitta inne och att vedergällningstanken skall vara rådande. Men det som medborgarna och samhället mest är betjänt av, nämligen att brottsligheten minskar, har den borgerliga politiken ingen effekt på. Tvärtom har brottsligheten ökat. Det har skett en markant ökning 1992 och 1993 av våldsbrott, så som misshandel och våldtäkter. Detta stämmer väl överens med internationella erfarenheter som visar att längre straff inte har någon effekt på brottsligheten. Brottsutvecklingen står inte i någon bestämd relation till antalet frihetsberövanden och deras längd. Den nuvarande kriminalpolitiken förs mot all kunskap och alla erfarenheter. Vi har i våra reservationer framhållit vikten av en annan kriminalpolitik. Det gäller att med alla medel förebygga att brott begås. Denna kamp måste föras utifrån en helhetssyn, där kriminalvården och dess insatser är en väsentlig del. Vi kommer också fortsättningsvis att ha kvar fängelsestraff som påföljd, men förutsättningen måste vara att det finns inte bara möjligheter utan också vilja att bedriva en human kriminalvård. Fängelsevistelsens negativa konsekvenser måste motverkas och resurser användas för att återanpassa de intagna; annars finns det stor risk för att vi skapar fler och farligare brottslingar. Vi vill lyfta fram alternativen till fängelse. Då är det inte bara satsningar på nya alternativ som måste till, utan de som redan finns måste kunna utvecklas. Regeringen har bl.a. i budgetpropositionen framhållit värdet av alternativa frivårdspåföljder. Men vad har hänt i praktiken? Dessa har inte ökat i någon större omfattning. Det största hindret för utvecklingen är alla de olika uttalanden från Justitiedepartementet i massmedier och i skrifter om att det är fler och längre fängelsestraff som gäller. De förändringar som har genomförts har främst inneburit fler och längre fängelsestraff. Regeringen ger dubbla budskap. Budskap om hårdare tag, fler och längre fängelsestraff gör att praxis i samhället förändras. Det visar ökningen av utdömd fängelsetid. Kriminalvården befinner sig i en ytterst besvärlig situation. Överbeläggning på såväl häkten som anstalter innebär stora svårigheter att bedriva en god kriminalvård, som syfter till att återanpassa de intagna till samhället. Hoten om våldet ökar på anstalterna. Bristen på platser innebär också stora svårigheter att komma till rätta med narkotikaproblemen. Utgångspunkten för en väl fungerande kriminalvård är att de intagna kan placeras på lämpliga anstalter. Detta är i stort sett omöjligt i dag. Beläggningssitutationen är sådan att den omöjliggör en meningsfull vård och behandling. Den påverkar arbetssituationen i verkstäderna och försvårar narkotikabekämpningen. Detta leder till stora påfrestningar för de intagna och även för personalen. Systemet med en differentiering och en 85 % beläggningsnivå, som det ursprungligen funnits en bred majoritet för, har helt satts ur funktion. Vi kräver att det snarast redovisas åtgärder för att en differentiering skall kunna bli möjlig. Den allt hårdare inställningen till människor som har begått brott har lett till att det blivit svårare att främja anpassningen. Förutsättningar för ett gott resultat är, som jag nämnde, en differentiering och en fortsatt utveckling av verksamheten inom anstalterna med utbildning, olika påverkansprogram och behandling. Men en sådan specialisering får inte leda till att principerna i 1974 års kriminalvårdsreform upphör att gälla. Tvärtom krävs en ökad medverkan av myndigheter och organisationer även under verkställighetstiden. Det är också angeläget att understryka att permissioner är nödvändiga för att ge de dömda en chans att dels få behålla social kontakter utanför fängelse, dels söka arbete och bostad. Vi ser med tillfredsställelse på att det pågår en utveckling inom frivården. Men det behövs ytterligare metodutveckling och ett väl strukturerat innehåll för att andelen klienter i frivård skall öka och antalet klienter i fängelse skall minska. Genom att med kraft driva på utvecklingen av frivården och frivårdspåföljderna, som kontraktsvård och samhällstjänst, kan man nå ett gott vårdresultat och även göra besparingar. Det vore bättre att använda de drygt halv miljard kronor som de nya anstaltsplatserna kostar till en rejäl satsning på alternativa påföljder. I dag prioriters fängelseplatser i stället för en långvarig kvalificerad behandling inom ramen för t.ex. kontraktsvård och andra behandlingsprogram för missbrukare som har utvecklats inom frivården, som är bra alternativ och visar sig ge goda resultat. Med en ökad användning av alternativa påföljder för rattfylleri kan en besparing på 55 miljoner kronor göras. Vad gäller de unga brottslingarna är det av största vikt att reda ut bakomliggande problem som kan kräva vård och behandling. När det gäller ungdomar under 18 år är detta socialtjänstens ansvar. Denna princip måste slås fast. Åtgärderna får inte motverka möjligheterna att ge den unge förutsättningar för ett laglydigt liv. Herr talman! Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna. 0753292035001 N 2010-01-01 00:00:00 252121 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0982/#anf37