<anforande>
<dok_hangar_id>2349347</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0982</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:82 Tisdagen den 29 mars</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>82</dok_nummer>
<dok_datum>1994-03-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om skrivelse med redogörelse för vidtagna åtgärder för att stärka</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>C804225F-346C-4591-B2B0-766235F435A0</anforande_id>
<anforande_nummer>2</anforande_nummer>
<talare>HANS GUSTAFSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Bara en kort kommentar i anledning av
statsrådet Lundgrens redovisning här i kammaren
av regeringens skrivelse till riksdagen angående
bank- och finanskrisen.

Vi kan alla glädjas åt att utvecklingen ser ut att bli
bättre än vad vi kunde förvänta i den mörkaste av
stunder. Det som har skett är naturligtvis illa nog.
Det ser ut som att vi skulle komma ifrån det med
något mindre förskräckelse än vi hade anledning att
förvänta oss.

Bankerna har nu blivit återkapitaliserade. Vi
befinner oss i en lugnare fas i bank- och
finanskrisen än tidigare. Om den internationella
utvecklingen inte skulle innebära några våldsamma
förändringar, kan man våga hoppas på att förlusten
för skattebetalarna via statsbudgeten inte blir så
stor som man trodde när den här frågan
diskuterades inledningsvis.

Vad notan kan bli för bank- och finanskrisen är det,
som statsrådet Lundgren påpekade, för tidigt att ha
någon definitiv mening om. Man kan konstatera att
skattebetalarna, medborgarna, får betala
finanskrisen på två sätt, såvitt jag kan förstå. De
betalar genom de brister som så småningom
kommer att visa sig i statsbudgeten och som på
endera sättet måste täckas. Men det är möjligt att
den större delen av det man betalar är den som
betalas via osedvanligt stora räntemarginaler.

Räntemarginalerna är nu uppseendeväckande
stora. Enligt den redovisning som lämnats av
Riksbanken är marginalen mellan in- och
utlåningsräntan större än vad banken betalar i
inlåningsränta på insatta medel. Det är visserligen
sant att marginalen minskat med ett par tiondelar,
men satt i relation till in- och utlåning är de relativa
marginalerna större än vad de har varit tidigare.

Det måste i det läge som nu uppstått vara ett
gemensamt intresse att få mer normala
räntemarginaler. Vi vet att om vi skall bringa ned
räntan med 1,5 procentenheter genom
finanspolitiska åtgärder, kräver det utomordentligt
kraftfulla åtgärder med stora konsekvenser för
skattebetalarna. Genom en bättre konkurrens
borde man från bankväsendets sida kunna få ned
räntemarginalerna. Jag tycker att det vore ett
gemensamt intresse att stimulera till ökad
konkurrens.

I övrigt förutsätter jag att vi får tillfälle att
återkomma när vi tagit del av denna skrivelse i dess
helhet.
</anforandetext>
<intressent_id>0609514779691</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>252086</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0982/#anf2</protokoll_url_www>
</anforande>
