<anforande>
<dok_hangar_id>2349346</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0981</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:81 Måndagen den 28 mars</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>81</dok_nummer>
<dok_datum>1994-03-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Post- och telekommunikation </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>9D223E41-7241-4083-828C-E38BACA2023E</anforande_id>
<anforande_nummer>9</anforande_nummer>
<talare>MAX MONTALVO (nyd)</talare>
<parti>nyd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jan Sandberg säger att det finns
rabatter för människor som inte ringer så mycket,
och det är ju bra att det finns sådana rabatter. Men
faktum är att pensionärer, i synnerhet
rörelsehindrade pensionärer, inte ringer litet utan
ringer en hel del, och då blir det dyrt. Det är detta
vi vill komma åt.

Vi anser att vårt förslag innebär en för samhället
mycket billig satsning på friskvård. Det tror jag att
även Jan Sandberg inser. Jag tycker att det är litet
underligt att man kommer med argumentet att det
vi föreslår inte skulle vara möjligt att genomföra.
Det argumentet håller inte.
</anforandetext>
<intressent_id>0690634259002</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>251959</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0981/#anf9</protokoll_url_www>
</anforande>
