<anforande>
<dok_hangar_id>2349346</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0981</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:81 Måndagen den 28 mars</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>81</dok_nummer>
<dok_datum>1994-03-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Valperiodens längd och vissa andra grundlagsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>3EEEC4DA-7DEC-4C5A-B6E8-4BF625113587</anforande_id>
<anforande_nummer>43</anforande_nummer>
<talare>GÖRAN ÅSTRAND (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Om någon här tror att jag skall ge mig
in i personvalsdebatten mellan Sten Andersson i
Malmö och Bertil Fiskesjö, tror ni fel. Eftersom jag
har yrkat bifall till utskottets hemställan vill jag
inledningsvis säga att det i betänkandet, i
Personvalskommitténs arbete och i den
författningsdebatt som har förts mellan partierna
finns ett brett och mycket väl analyserat material
om fördelarna med att övergå till personval.

Herr talman! Jag begärde ordet för att få göra tre
korta kommentarer. Den första kommentaren är
att det är mycket glädjande att vi, när vi har
diskuterat dessa frågor i KU, har kunnat enas om
att förlänga mandatperioden. Detta är önskvärt.
Alldeles oberoende av vilken konstellation som
vinner i höst måste en regering få längre tid att
arbeta innan regeringen nästa gång möter väljarna
i ett val. Det är utmärkt att valperioden har
förlängts. Inslaget av personval är också utmärkt.
Sedan tillåter jag mig den personliga kommentaren
att detta paket hade blivit bättre och mer
fullständigt om vi också hade kunnat gå ifrån detta
med gemensam valdag. Men jag ger utskottets
ordförande Thage G Peterson alldeles rätt i att
beslut om författningsfrågor bara skall fattas om
man har mycket breda majoriteter, och någon
sådan föreligger inte i det här sammanhanget.
Alltså kan vi tyvärr inte fatta ett beslut i den frågan.

Herr talman! I anslutning till det långa resonemang
som utskottet för om vallagen och vallagens
bestämmelser tillåter jag mig att göra en
kommentar om en fråga som Vallagskommittén har
arbetat med och som jag personligen har ägnat stort
intresse åt. I förlängningen av det utmärkta
betänkande som utskottet nu lägger fram måste vi
också fundera på hur vi skall ha det med
valsystemet. Efter en liten analys som jag själv har
gjort har jag kommit fram till att med ett fullt
rimligt resultat i valet i höst kommer de stora
partierna att få för många mandat och de
småpartierna kommer att få för få mandat.
Visserligen har jag räknat på ett ''fejkat''
valresultat, men det bygger på verkligheten. Skulle
så bli fallet hamnar vi i en akut författningsdebatt.
Låt oss ta tag i den redan innan. Jag har skrivit till
statsrådet Laurén som är ansvarig för dessa frågor
och till mina kolleger i konstitutionsutskottet för att
uppmärksamma på problemet.

Det är nu inte så alldeles lätt att lösa detta problem.
Jag har hållit på mycket länge med politik. Jag var
också inblandad redan när man i Tylösand 1967
diskuterade frågor av den här typen. Det parti som
jag representerar, dåtidens högerparti, ansåg då att
det var rimligt att göra en
grundlagsöverenskommelse som bl.a. byggde på
valsystemet. Inget parti kan skylla ifrån sig. Vi
gjorde bedömningen att detta tillgodosåg de
riksproportionella önskemål som vi alla hade.
Valsystemet skulle vara rättvist. Sedan kunde man
alltid diskutera spärrens nivå, men vi bestämde oss
för 4 %. När man fattar sådana beslut, gör man det
med utgångspunkt i verkligheten.

Herr talman! Nu är det så, att verkligheten har
ändrats. Då var det fråga om fyra etablerade partier
som inte ens teoretiskt kunde tänkas komma i
närheten av denna spärr och ett parti, vpk, som
kunde tänkas ligga över eller under. Men detta
skulle inte på något sätt drabba
riksproportionaliteten. I dagens läge är det tre, fyra
eller kanske t.o.m. fem partier som kan ligga strax
över eller strax under 4-procentsgränsen. Om ett
parti ligger strax under den gränsen är det ca 15--
20 % av rösterna som inte har fått mandateffekt,
men det är ju en del av systemet. Om ett parti ligger
strax över 4-procentsgränsen är det ett faktum att
partiet inte får så många mandat som det egentligen
skulle ha. Med det valsystem som vi har tar de stora
partierna genom fördelningen av fasta mandat
hand om dessa mandat.

Herr talman! Jag anser att detta problem är mycket
viktigt. Därför ville jag i direkt anslutning till det
som står om vallagen i betänkandet göra dessa
kommentarer till protokollet. Alla som på något
sätt är aktiva i författningsdebatten lär få tillfälle att
återkomma till denna fråga.

Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets
hemställan.
</anforandetext>
<intressent_id>0653617472000</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>251993</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0981/#anf43</protokoll_url_www>
</anforande>
