<anforande>
<dok_hangar_id>2349346</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0981</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:81 Måndagen den 28 mars</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>81</dok_nummer>
<dok_datum>1994-03-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Statsbudgeten för budgetåret 1994/95, Miljö- och naturresursdepartementet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C5270C7C-5C24-49FA-BBA5-75B6E64C9B9E</anforande_id>
<anforande_nummer>118</anforande_nummer>
<talare>LENNART BRUNANDER (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Inte heller jag tror att vi hittar några
forskare som säger att vi skall sluta kalka. Frågan
är på vilket sätt vi skall göra det. I fråga om
sjökalkningen och kalkningen av åkermarken är
det ingen tvekan, medan kalkningen av skogsmark
är mer betingad av de lokala förutsättningarna för
kalkning.

Jag tror att det är i morgon som vi i
jordbrukssammanhang skall ta upp en annan fråga,
nämligen återföringen av aska från biobränslen.
Det finns många liknande åtgärder som är viktiga i
sammanhanget. När det handlar om en övergång
till biobränslen och biobränsleanläggningar är
beskattningen av el viktig. Den bör vara sådan att
biobränslen prioriteras.
</anforandetext>
<intressent_id>0982209946601</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>252068</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0981/#anf118</protokoll_url_www>
</anforande>
