2349346 GH0981 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:81 Måndagen den 28 mars 1993/94 81 1994-03-28 00:00:00 Statsbudgeten för budgetåret 1994/95, Miljö- och naturresursdepartementet 8699D30E-2ACB-4210-A378-680A4081EA0A 110 LENNART BRUNANDER (c) c Herr talman! Det är precis som Jan Jennehag sade här tidigare. Det sämsta vi kan överlämna till kommande generationer är en förstörd miljö. Det är grunden för det arbete som vi utför i regeringen och i andra sammanhang. Det budgetförslag från Miljödepartementet som vi har att behandla i dag har också denna inriktning. Inga-Britt Johansson sade att det inte har hänt så mycket sedan Socialdemokraterna lämnade regeringsmakten, och att det behövs en socialdemokratisk kraft för att få fart på miljöpolitiken. Jag skulle vilja hävda motsatsen. Det har faktiskt hänt en hel del i miljöpolitiken sedan Socialdemokraterna fick lämna regeringsmakten och överlämna Miljödepartementet till Olof Johansson. Kretsloppstänkandet fanns inte med i det socialdemokratiska regeringsarbetet. Vi väckte motioner om detta på den tiden, men man ville inte gå in på den vägen. Det är egentligen det enda rätta sättet att komma fram till ett miljöriktigt samhälle. De som producerar varorna har ett ansvar för att börja i rätt ända. Dessa frågor behandlas förresten i nästa betänkande också. Allmänheten måste ta hänsyn och hjälpa till att skapa förutsättningar för en riktig miljöpolitik och en riktig användning av de resurser vi har. Miljödepartementets budget har en omslutning på 1,6 miljarder. Det är en ökning med över 230 miljoner sedan förra året. Det är alltså en utveckling som står i kontrast till det Inga-Britt Johansson tidigare försökte ge sken av. Vi gör kalkningsåtgärder för nästan 200 miljoner -- 198 miljoner noga räknat. Vi gör investeringar i naturreservat på 190 miljoner, och 60 miljoner kan tillkomma utöver det. Domänverksmarker ger också en avsättning som inte är obetydlig. Det återstår en del att göra för att få arbetet så omfattande som vi egentligen vill ha det. Jordbruksutskottet påpekade detta när beslutet om Domänverkets bolagisering fattades. Det gjordes redovisningar både från departementet och Domänverket under behandlingen av propositionerna. Det är inte bara det som står i budgetpropositionen som är viktigt i det sammanhanget. Regeringen är i stort sett klar med ett regleringsbrev där man avsätter 330 miljoner kronor till ett ROT-program för att förbättra miljön i bostadsområden. Det gäller buller, allergier, radonsanering av fastigheter och att kretslopssanpassa olika typer av bostäder. Det här är alltså pengar som kommer att skapa en hel del av de jobb som Inga-Britt Johansson talade om och som då skall sättas i relation till det som står i de socialdemokratiska reservationerna. Det är litet grand samma pengar och samma möjligheter det handlar om. När det gäller bullerfrågor, som Inga-Britt Johansson pratade om och som det också står om i reservationerna, är det kanske riktigt att påpeka att dessa frågor var en följetong under den tid vi hade en socialdemokratisk regering. Riksdagen påpekade gång på gång att man borde göra någonting åt bullerproblemen, men regeringen var inte särskilt intresserad av att göra något. Sedan har det kommit en utredning, och det är den utredningens resultat som Socialdemokraterna nu faller tillbaka på, vilket också regeringen kommer att göra. Bullret är ett angeläget problem, men Socialdemokraterna har inte gått i första ledet för att lösa det. De satt och bromsade så länge de hade chans att göra det. Som jag sade, är det inte bara den nu aktuella propositionen som är viktig i sammanhanget. Vi har ju haft en hel del andra propositioner också. Den om kretslopp var avgörande för att miljöfrågorna skulle komma framåt. Vi har hela resonemanget i finansplanen om en uthållig utveckling, där miljöfrågorna har kommit in i den ekonomiska politiken. Det är ett stort framsteg, som är nödvändigt för att vi skall få ordentlig acceptans för miljöfrågorna också i det sammanhanget. Vi har antagit en proposition om klimatfrågorna. Vi har nu snart att behandla en proposition om miljöfarligt avfall. Stora satsningar har gjorts på biobränsle under den borgerliga regeringstiden, och det har skett en kraftig ökning av nyttjandet av biobränslen som vi inte har sett tidigare. Det startade litet grand någon gång i slutet av 70-talet och början av 80-talet. När vi sedan fick en socialdemokratisk regering, avstannade verksamheten, men nu har den tagit fart igen. Skatteväxling kommer det en proposition om. Det kommer också en om miljöskulden, som Inga-Britt Johansson var inne på. Här har gjorts en del saker i fråga om skatteväxling. Koldioxidavgiften är en sådan, och det finns en del annat också. I kompletteringspropositionen kommer det pengar till sanering av miljöskadade områden. Vi täcker in hela det område som berörs i de socialdemokratiska reservationerna. Allt det som tas upp där kommer att genomföras på något sätt. I propositionen som vi nu behandlar finns också särskilda satsningar på biologisk mångfald. Det startas en verksamhet i SLU när det gäller biologisk mångfald, och pengar förs över dit. Vi får en satsning med 6 miljoner kronor på Nordens ark för att bevara hotade djurarter. Vi får också pengar till att slutföra inventeringen av våtmarken, även det en följetong under den tid då vi hade socialdemokratisk regering. Det är ett arbete som har hållit på mycket länge och som har varit ganska segt, men nu kommer pengar för att man skall kunna slutföra det. Det sker alltså en satsning på biologisk mångfald som är i storleksordningen drygt 30 miljoner kronor. I betänkandet gör utskottet ett uttalande om älgsjukan. Den är ett bekymmer, och det är viktigt att de instanser som har att hantera frågan avsätter de medel som behövs. Inga-Britt Johansson gjorde ett litet nummer av att vi gör ett uttalande men inte skickar med några pengar. Om vi skickar med pengar är det naturligtvis starkare, det skall jag erkänna. Men å andra sidan finns det pengar i systemet, och de 2 miljoner som Socialdemokraterna föreslår kanske inte räcker heller. Vad som är sagt här är att de som har att jobba med frågorna också måste avsätta medel för att kunna slutföra arbetet. Det tror jag är möjligt att göra. Med de här orden vill jag yrka bifall till jordbruksutskottets hemställan i betänkandet om Miljödepartementets budget. Men, herr talman, jag kanske skall bemöta något av det som tagits upp i debatten. Inga-Britt Johansson säger att jord- och skogsbruket bryr vi oss inte om, utan de näringarna får bete sig ungefär som de vill. Det är inte sant. Vi har en mycket stark önskan att få ett mera miljöinriktat jordbruk, och vi har redan kommit långt på den vägen. Programmet för halvering av bekämpningsmedel, som startades när vi hade en socialdemokratisk regering men som det inte fanns något motstånd mot från andra partier, har lett till ytterligare en halvering, så att man nu är nere på en minskning med 65--70 %, vilket måste betecknas som ett mycket fint resultat. Landskapsvårdsåtgärderna och NOLA var skapelser av Socialdemokraterna, sade Inga-Britt Johansson. Det är en överdrift i väldigt stor utsträckning, eftersom de åtgärderna var resultat av 1990 års jordbrukspolitiska beslut. Vi jobbade fram detta gemensamt, och jag kan säga att vi från Centerpartiet var väldigt pådrivande. Beloppet till NOLA ökades kraftigt vid det tillfället. Vi hade förslag om mer än de 250 miljonerna men lyckades inte få igenom det. Den socialdemokratiska regering som då satt var litet mer rädd om pengarna och ville inte släppa till så mycket den gången. Men det var alltså inte några skapelser av Socialdemokraterna utan någonting som vi jobbade fram gemensamt i 1990 års beslut. Skogsbrukets hänsynstagande och ansvar tog Inga- Britt Johansson också upp. Där tycker jag att det är viktigt att säga att skogsbruket har ett ansvar för att ta hänsyn till miljön, till naturvården och till den biologiska mångfalden. Det skall man göra, och det gör man också i det ordinarie reguljära skogsbruket. Genom den ändring av skogsvårdslagen som nu har skett ges skogsbruket möjlighet att ta detta ansvar. Den möjligheten hade man egentligen inte tidigare, för då var man lagbrytare. Det var en skogsvårdspolitik som hade socialdemokratisk inriktning. Nu har vi en annan skogsvårdspolitik som ger skogsbrukaren möjlighet att ta de hänsyn som möjligtvis skall tas. Men det kostar naturligtvis pengar att göra det. Att därpå också lägga att skogsbrukaren skall betala en avgift för att vi skall avsätta områden till naturreservat och annat, tycker jag är fel. Det tycker också regeringen är fel, för det är ett intresse och ett ansvar för oss alla. Vi får hjälpa till att klara den kostnaden, och det skall alltså inte finnas någon extra skogsvårdsavgift. Däremot skall skogsbrukaren ta hänsyn till miljön osv. vid det ordinarie bruket av sin fastighet. Det är oerhört viktigt. Jan Jennehag tog också upp en del frågor som jag kanske borde säga någonting om. Han tyckte att man inte satsar så mycket på energipolitiken som man bör göra av de 500 miljonerna. Å andra sidan tyckte han att man satsar litet för litet på Östersjön. Nu var de 500 miljonerna avsedda för båda de här sakerna. Det sades också, om inte jag minns fel, att under första tiden kanske litet mer får läggas på Östersjön och litet mindre på satsningar på alternativ energi. Så på det hela taget följer nog fördelningen de regler som skulle gälla. Annars delar jag Jan Jennehags uppfattning att försurningen är ett jätteproblem som vi måste klara av. Det klarar vi inte bara med kalkning, utan det klarar vi bäst med att minska de försurande utsläppen. Herr talman! Med det yrkar jag återigen bifall till utskottets hemställan. 0982209946601 N 2010-01-01 00:00:00 252060 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0981/#anf110