<anforande>
<dok_hangar_id>2349345</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0980</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:80 Fredagen den 25 mars</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>80</dok_nummer>
<dok_datum>1994-03-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1993/94:95 om byggkrisen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>87CE8FC0-C634-4A89-8900-95C332D29258</anforande_id>
<anforande_nummer>9</anforande_nummer>
<talare>OSKAR LINDKVIST (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Bo Lundgren tog åt sig äran av den
låga inflation, den låga ränta och de hyfsade
produktionskostnader som jag nämnde och
menade att det var fråga om ett erkännande av
regeringens politik. Det har i alla tider varit de
arbetslösa som har fått betala fördelarna av en
ekonomisk politik som har kommit fåtalet i en
nation till del, och det är den politiken som Bo
Lundgren företräder.

Ni har fört en politik som innebär att vi på några år
har fått en arbetslöshetsökning från knappt 2,5 %
till uppemot 12--13 eller kanske 14 %. De som
drabbas härav är de som står utanför
arbetsmarknaden, de som i dag vräks från sina
bostäder, de som inte kan betala sina hyror -- inte
därför att vi inte har möjlighet att hjälpa dem med
en subvention för att de skall klara den uppgiften
utan därför att regeringen inte vill göra det.

Det är ju detta som i dag håller på att inträffa i
Sverige, och det är en politik som påminner mer om
den gamla högerarbetarrörelsepolitiken än om den
som Sverige förtjänar inför 90-talet. Vad vi nu
siktar på, Bo Lundgren, är att lära av det
förgångna. Att både socialdemokraterna och
moderaterna behöver lära av det förgångna är helt
säkert. Vi har gjort misslyckanden och erfarenheter
som det vore dumt att inte ta till vara.

Men när jag ställer frågor till Bo Lundgren om 90-
talets återstående del -- om vad vi skall göra, om
tilltron till prognoserna och om vilka åtgärder vi
kan vidta för att få i gång sysselsättningen inför en
uppgång som väntas i slutet av 90-talet -- har Bo
Lundgren inte ett enda ord till kommentar. Jag
tycker att det är mycket svagt. Det kan naturligtvis
bero på att Bo Lundgren inte har något att anföra.

Bo Lundgren frågar varför vi byggde 50 000--60 000
lägenheter vissa år. Bo Lundgren vet att vi då hade
en fungerande arbetsmarknad. Då hade människor
jobb och tilltro till framtiden. De kunde då byta
jobb utan att riskera att bli ställda utan
sysselsättning. De kunde efterfråga bostäder och
betala sina hyror. De kunde försörja sig
ekonomiskt och efterfrågade lägenheter. Det gör
de visserligen också i dag, men läget är nu
förändrat. Många av dem har inga jobb och inga
pengar och kan inte betala sina hyror. Det är ett
resultat av Bo Lundgrens bostadspolitik.
</anforandetext>
<intressent_id>043283522692</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>251941</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0980/#anf9</protokoll_url_www>
</anforande>
