2349345 GH0980 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:80 Fredagen den 25 mars 1993/94 80 1994-03-25 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:95 om byggkrisen interpellationsdebatt 948C49E7-1ABE-45E9-B144-861D1DACF614 7 OSKAR LINDKVIST (s) s Herr talman! När jag gick hit till kammaren hade jag bestämt mig för att inte delta i debatten, eftersom jag nyss har diskuterat ett par interpellationer med Bo Lundgren. Båda de föregående talarna har dock varit älskvärda nog att åberopa mig. Jag vill säga att jag inte representerar mig själv i bostadsfrågan utan hela det socialdemokratiska partiet och den socialdemokratiska riksdagsgruppen. I de bostadspolitiska debatterna företräder jag mitt parti, vars målinriktning är att man skall ha en bostadspolitik med ett mycket starkt socialt inslag för att kunna bereda alla människor möjligheter att efterfråga en lägenhet till rimlig hyreskostnad. Senast vår politik kom till användning var efter valet 1982, då den borgerliga regeringen lämnade ifrån sig makten. Då stod ungefär 50 000 lägenheter tomma i Sverige, och byggmarknaden sviktade. Under den borgerliga regeringens tid hade dessutom allt färre blivit intresserade av att investera i näringslivet och framför allt på byggområdet. Detta ändrade socialdemokraterna på, och den politiken håller, förutsatt att det finns en regering som är intresserad av att ta hänsyn till den efterfrågan som i dag håller på att växa sig allt starkare i Sverige. Den tar sig uttryck i en prognos som Boverket har räknat fram för senare delen av 90-talet. I den konstaterar Boverket att vi kommer att behöva bygga mellan 30 000 och 40 000 lägenheter varje år. Alla ungdomar som i dag vänder tillbaka till sina föräldrar därför att de inte har råd att hyra lägenheterna på stan och inte heller har något jobb kommer att efterfråga lägenheter när arbetsmarknaden börjar fungera. Vi kommer fortfarande att ha hushållssplittring i Sverige, vi kommer att ha invandrare som efterfrågar lägenheter, osv. Detta står helt klart. Byggentreprenörer, hyresgästföreningar och bostadsrättsföreningar i olika organisationer har precis samma uppfattning: Det kommer att behövas bostäder. Att då, Bo Lundgren, bygga 12 000 lägenheter 1994 och kanske lika litet 1995 löser inte dessa problem. Jag håller med om att alla de byggarbetare som fanns i slutet av 80-talet och början av 90-talet inte kommer att kunna få sysselsättning inom svensk byggindustri. Det är självklart. Men då bör vi eftersträva att skapa en jämn utveckling mot den efterfrågenivå som prognoserna visar att vi har att vänta under senare delen av 90-talet. Skillnaden mellan den politik som Bo Lundgren företräder och den som jag företräder är uppenbar: Med tanke på det arbetslöshetstillstånd som Sverige uppvisar i dag tycker vi att det är en klok politik att dra i gång byggverksamheten; räntorna är låga, inflationen är låg, produktionskostnaderna är låga och man kan åstadkomma förutsättningar för låga hyror och boendekostnader. När vi skall diskutera bostadspolitiken i mitten av april kommer vi att företräda denna socialt inriktade bostadspolitik. Den är vårt mönster, och den kommer att förbli vårt mönster. Riksdagen har på två år vid två tillfällen gett Bo Lundgrens regering en ordentlig snyting i fråga om bostadspolitiken. Vid ett tillfälle gällde det ROT-programmet som kom 1992. Socialdemokraterna bjöd in regeringspartierna till en överläggning för att åstadkomma ett ROT-program, eftersom regeringen hade struntat i beställningen från riksdagen. Vi gjorde upp om ett ROT-program som gäller t.o.m. 1994. Det har sina sidor, men vi gjorde i alla fall ett försök att lyfta upp bostadsfrågan över de dagliga konflikterna mellan regeringen och socialdemokratin. Nu kommer ett nytt ROT-program som riksdagen har tagit initiativ till och som regeringen för någon vecka sedan äntligen kom sig för att fatta beslut om. Det är alltså inte jag som saknar underlag för resonemanget om bostadspolitiken -- det är regeringen. Vid de tillfällen då regeringen har kommit i konflikt med riksdagen har jag inte bara företrätt socialdemokratin. Jag företräder faktiskt riksdagens majoritet gentemot regeringen. Men det hindrar ju inte att Bo Lundgren, vilket är paradoxalt, företräder hela regeringen i dessa frågor. Däri ligger skillnaden när det gäller bostadspolitiken. 043283522692 N 2010-01-01 00:00:00 251939 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0980/#anf7