2349345 GH0980 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:80 Fredagen den 25 mars 1993/94 80 1994-03-25 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:95 om byggkrisen interpellationsdebatt 7BDAB828-7420-4C17-BEEC-6E9962401612 3 Statsrådet BO LUNDGREN (m) m Herr talman! Det var väl ingen nyhet för Lars Werner att det inte finns några nyheter i det här svaret. Den politik vi för och har fört är konsistent. De analyser vi gör och har gjort är också konsistenta. Då blir det ungefär samma debatt varje gång samma fråga ställs. Det är inte mycket att göra åt det. Sedan tackar jag för de vänliga orden från Lars Werner om att jag inte är obegåvad. Jag uppskattar dem mycket. Frågan är då om jag är ointresserad. Svaret på den frågan är nej. Det är sådant som jag vet bäst själv. Jag är ganska intresserad av alla de arbetsuppgifter jag har, de må vara många och kanske också betydelsefulla. Just bostadspolitiken och statens stöd till bostadsförsörjningen och bostadsfinansieringen är en viktig del av det arbete jag har att ägna mig åt. Det är bl.a. därför som jag har förstärkt personalen på den politiska sidan. Jag har en särskild planeringschef med ansvar för de här frågorna för att verkligen se till att de bereds på ett rimligt och bra sätt. Jag tycker inte att det är fel att Lars Werner, tolv år äldre än jag, eller Oskar Lindkvist, möjligen något ytterligare år äldre, debatterar bostadspolitik. De problem jag sett tidigare i debatterna med framför allt Oskar Lindkvist är att han företräder den gamla felaktiga politik som ledde oss in i väggen. Därefter rasade mycket i ekonomin, inte minst inom bostadssektorn. Jag förespråkar den nya politik som har visat sig kunna ge de förbättringar som gör att vi kan skönja ljuset på bostads- och byggsektorn och på andra sektorer. Det ligger kanske längre fram för bostads- och byggsektorn eftersom vi har haft en sådan ryckighet och en sådan överproduktion -- om vi nu skall tro på prognoser och annat -- under ett antal år att de har förryckt möjligheterna till en rimlig och balanserad utveckling. Frågan om ett bostadsdepartement eller inte är ganska intressant. Inledningsvis, innan vi satte i gång med den organisation vi nu har i regeringskansliet, funderade vi kring den här frågan. Jag tror att allt tyder på att detta var alldeles utmärkt. Vi har inom olika sektorer lyckats anpassa det som tidigare fanns i ett snävt departement. Då hade vi just den felaktiga politik som Oskar Lindkvist och Lars Werner beklagligtvis fortfarande företräder. Den har gett de resultat som har varit till skada för många människor. Genom att vi har delat upp detta har bostadsmarknaden och byggsektorn kommit att anpassas till ekonomin i övrigt. Det är den enda möjligheten vi har att driva en politik på dessa områden som är i linje med den övriga politiken och den övriga utvecklingen. Jag skall inte gå in på detaljer om överdrivna subventioner där man utgick ifrån att skattebetalarna kunde svälja hur stora kostnader som helst. Men den politik som har drivits tidigare har lett till effekter som t.ex. att en bostad på ca 100 kvadratmeter i norra Storstockholm i dagsläget, före subventioner, skulle betinga en månadskostnad på 19 400 kr. Lars Werner kan inte tycka att en politik som ger sådana bostadskostnader är ägnad att kunna upprätthålla en vettig utveckling på bostads- och byggmarknaden. De orimligt stora subventionerna på 8 600 kr för just denna lägenhet leder dessutom till en avgift på 10 800 kr efter subventionerna. Varken skattebetalarna eller de enskilda boende har råd att betala så dyra bostäder. Där ligger det stora problemet. Vi släppte fram kostnader och trodde att vi kunde få någon annan att betala för de system som började byggas upp av den dåvarande bostadsministern Ingvar Carlsson 1974. Detta ledde också kortsiktigt till att byggsektorn blåstes upp. Vi bör inte jämföra nedgången inom byggsektorn med de år i slutet av 80-talet när vi hade en uppblåst byggsektor. Det anser i stort sett alla i dag. Vi skall naturligtvis jämföra den med genomsnittet för 80-talet. Då är situationen inte så allvarlig i detta avseende. Det viktiga för oss har varit och är fortfarande att se till att denna orimliga kostnadsutveckling bryts. Produktionskostnaderna måste ned. Räntan måste ned. Den ekonomiska utvecklingen måste bli sådan, att människor har intresse av och vill efterfråga nya bostäder. Vi har vidtagit kraftfulla åtgärder av olika slag inom hela den ekonomiska politiken. Därför har vi också den lägsta räntan på bra många år. Ökningen av hyreskostnaderna är under innevarande år den minsta på ett tjugotal år. Produktionskostnaderna har gått ned. Bara ränteutgifterna för en normaltrea på 72 kvadratmeter var till följd av de produktionskostnader och det ränteläge som gällde 1990 på 9 000 kr i månaden. Nu är vi nere på strax över 5 000 kr. Det är en dramatisk förbättring. Räntan har gått ned och produktionskostnaderna har gått ned. Det är denna realistiska politik, som ger förutsättningar för en återhämtning inom byggsektorn, som måste fullföljas. Den politik som förespråkas av Lars Werner -- ytterligare statlig styrning och ytterligare subventioner -- hör det förgångna till. Det har inte med ålder utan snarare med förmågan att tänka i rätt banor att göra, Lars Werner! 0537484650407 N 2010-01-01 00:00:00 251935 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0980/#anf3