2349345 GH0980 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:80 Fredagen den 25 mars 1993/94 80 1994-03-25 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:95 om byggkrisen interpellationsdebatt 6093B16C-2DB8-4372-93F6-B5F85950302C 1 Statsrådet BO LUNDGREN (m) m Herr talman! Lars Werner har med hänvisning till nedgången i byggsektorn och prognoser om kommande investeringar i bostads- och annat byggande ställt fyra frågor till statsministern: 1. Kommer regeringen att stödja Vänsterpartiets och Socialdemokraternas förslag om ökade investeringsvolymer i byggsektorn? 2. Vilka ytterligare förslag till åtgärder avser regeringen att presentera för att motverka den fördjupade byggkrisen? 3. Är det regeringens bedömning att ytterligare försämringar av bostadssubventionerna är ett steg i rätt riktning för att lösa byggkrisen? 4. Vad avser regeringen vidta för åtgärder för att upprätthålla kostnadsneutraliteten mellan olika upplåtelseformer? Interpellationen har överlämnats till mig för att besvaras. Lars Werners första tre frågor utgår från att regeringens generella politik och särskilda insatser för infrastruktur, ombyggnad, m.m. inte är tillräckliga och att beslutet om ytterligare neddragning av bostadssubventionerna fördjupar byggkrisen. Regeringen delar inte Lars Werners uppfattning. Problemen på bygg- och bostadsmarknaden beror inte på att det finns för litet statligt stöd för bostadsbyggandet. Staten erbjuder räntestöd såväl till ny- och ombyggnad av bostäder som till underhåll och reparationer av bostadshus. Staten lämnar just nu också skattereduktion vid ombyggnad av bostäder och särskilt bidrag för ombyggnad av äldrebostäder. Båda stöden ingår i det ROT-paket som riksdagen fattade beslut om förra våren och kompletterar andra stöd. Dessutom kommer ytterligare ROT-insatser nu att göras med anledning av riksdagens senaste beslut. Inte heller kan man påstå att 1993 års omläggning av subventionssystemet för ny- och ombyggnad av bostäder lett till att subventionerna till kommande produktion blivit sämre. Enligt Boverkets beräkningar är det nya räntebidragssystemet fördelaktigare än det tidigare. Dessutom har riksdagen på regeringens förslag beslutat om dels sänkt fastighetsskattesats och reducerad skatt efter ombyggnad, dels åtgärder för att stabilisera bostadskreditmarknaden. Bostadsbyggandet, och då inte minst ombyggnadsverksamheten, är alltså i själva verket just nu föremål för mycket omfattande stödinsatser. Motsvarigheten till statliga stödinsatser inom bostadsmarknaden går inte att finna inom någon annan del av näringslivet. All analys visar att dagens problem för bygg- och bostadsmarknaden, liksom för andra delar av näringslivet, hänger samman med lågkonjunkturen och andra effekter av den ekonomiska politik som bedrevs främst under 1980-talet men också tidigare. På 1980-talet skapades en rad strukturella problem som vi nu måste komma tillrätta med. Inom bygg- och bostadsområdet är det framför allt de höga produktionskostnaderna som måste attackeras. Det är då viktigt att höga kostnader inte döljs med alltför stora subventioner, såsom skedde på 1980-talet. En grundläggande förutsättning för en positiv utveckling av bostadsbyggandet och fastighetsägandet är således att producenter och ägare stimuleras att hålla sina kostnader låga så att hushållen kan efterfråga bostäder utan omfattande kostnadsdöljande subventioner. Regeringen har genom det förändrings- och förenklingsarbete som genomförts sedan hösten 1991 inom bl.a. bostads- och byggnadsväsendet och inom skatteområdet lagt grunden för en sådan ordning och därmed för en positiv utveckling av bygg- och bostadsmarknaderna. Lösningen på problemen för bygg- och bostadsmarknaden ligger i övrigt i att det förs en ekonomisk politik som leder till tillväxt. Som jag framhållit många gånger måste även bostadsmarknaden inordnas under de allmänna målsättningar som gäller för en sådan politik. Även bostadsmarknaden måste medverka till att hålla inflationen på en låg nivå och minska statens utgifter så att det skapas förutsättningar för ett lågt ränteläge. Att, som Lars Werner och andra vill, genom särskilda statliga bidrag nu stimulera fram nya bostäder som det inte finns någon faktisk efterfrågan på vore liktydigt med att upprepa de misstag som gjordes på 1980-talet. Bilden av bostadsbyggandet som motorn i ekonomin har tyvärr visat sig felaktig. Vad sedan gäller frågan om kostnadsneutraliteten mellan olika upplåtelseformer hänvisar Lars Werner till en rapport från SABO. Även om det finns anledning att ha flera invändningar mot rapportens innehåll, är det självfallet regeringens målsättning att neutralitet skall gälla mellan olika upplåtelseformer. Det är därför som flera ändringar i såväl räntebidragssystemet som vid beskattningen genomförts under mandatperioden. Därmed har vi kommit ifrån det tidigare ensidiga gynnandet av vissa upplåtelseformer och av vissa fastighetsägarekategorier. Ytterligare steg mot neutralitet tas dels då den uppskjutna sänkningen av kapitalskattesatsen till 25 % genomförts fr.o.m. 1995, dels genom den utredning av fastighetsbeskattningen som nu genomförts. 0537484650407 N 2010-01-01 00:00:00 251933 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0980/#anf1