2349274 GH098 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:8 Fredagen den 15 oktober 1993/94 8 1993-10-15 00:00:00 Allmänpolitisk debatt allmänpolitisk debatt B9547100-E83B-4D21-A2FB-FD5CE9723611 26 HADAR CARS (fp) fp Herr talman! Det är verkligen roligt att förhandlingarna om svenskt medlemskap i det europeiska förbundet nu är i full gång och börjar ge synbara resultat. Jag är nämligen helt övertygad om att mycket av den oro många i Sverige känner inför svensk medverkan i ett Europaförbund kommer att försvinna efter hand som resultatet av förhandlingarna kommer på bordet. Då går det inte längre för nej-sidan att så oro och tvivel med hjälp av glidande formuleringar, halvsanningar och rena lögner. Tänk bara på vad som sades om vad Euroatomfördraget skulle tvinga Sverige till. Fördraget, sade nej-sidan, skulle hindra oss i Sverige från att själva bestämma om vi skall avveckla kärnkraften eller utveckla den. Det kan de inte säga längre! När förhandlingarna på den här punkten realiter nu är klara, vet vi att inga andra än vi själva bestämmer om den svenska kärnkraftens framtid. Vi utvecklar eller avvecklar precis som vi själva vill! Och tänk vilket nummer nej-sidan gjorde av kärnkraftsavfallet. Som medlem i EG, sade man, skall vi tvingas ta emot kärnkraftsavfall från andra EG-länder. EG kunde bestämma att göra Sverige till lager för radioaktivt avfall från hela Europa! Det var lögn när det sades, men det dög som argument för att skrämma upp många svenskar. Nu vet vi att Sverige inte har någon som helst skyldighet att ta emot andra länders atomsopor. Vi städar efter oss. De andra får städa efter sig. Det har vi nu svart på vitt på! Jag är övertygad om att vi får se samma sak på andra områden efter hand som förhandlingarna gör framsteg. Svenska snusare kommer att ha sin prilla kvar, och vi som ibland vill ha något starkare än pilsner får ställa våra steg till Systemet, precis som vi alltid gjort. Den svenska allemansrätten och offentlighetsprincipen kommer inte att rubbas av vårt inträde i ett europeiskt förbund. Däremot kommer vi sannolikt att få mera resurser än nu för att föra en aktiv regionalpolitik. Men viktigare än svaret på dessa frågor -- hur viktiga de än är -- är ändå skälen för att vi behöver och vill vara med i Europaförbundet. Det är de skälen vi nu måste lyfta fram. För mig handlar det då främst om några få, men grundläggande, saker. En sådan är om Sveriges säkerhet som nation, våra möjligheter att möta hot från omvärlden och trygga vår egen och kommande generationers fred, blir större om vi samverkar nära med andra demokratier i Europa eller om vi isolerar oss. För egen del och på goda grunder är jag helt övertygad om att min och andra svenskars säkerhet ökar genom svensk samverkan med andra demokratier. En annan fråga gäller vårt välstånd. Kan vi försvara det på en öppen marknad i konkurrens med länder där arbetslönerna är en bråkdel av vad de är i Sverige? Kan vi höja vår utbildningsnivå, öka våra kunskaper och ligga i täten när det gäller forskning och utveckling? Klarar vi det behöver det inte gå någon nöd på oss. Men gör vi det bäst på vår egen kant, eller gör vi det bättre i nära samverkan med välutvecklade demokratier i vår närhet? Blir vi starkare som nation om vi ställs utanför det nätverk av kontakter och samarbete som nu, och det i snabb takt, växer fram mellan forskare, företagare och vanligt folk i Europa -- eller bör vi delta fullt ut i denna process? För mig är svaret självklart: Vi måste, och vi vill, vara med! Vilket ansvar har vi för Europas framtid? Skall vi vara med i arbetet att trygga demokratin och bygga upp fungerande ekonomier i Östeuropa -- eller skall vi lämna den uppgiften åt länderna i det europeiska förbundet? Och bör vi vara med i arbetet på att röja undan de enorma miljöskadorna i öst och komma till rätta med de gränsöverskridande hoten mot miljön i Europa och i världen? Självfallet bör vi vara med! Det är av dessa och liknande skäl, och inte av svaret på frågan hur det blir med snuset, som jag säger ja till svenskt medlemskap i det europeiska förbundet. Det är också det budskapet Folkpartiet liberalerna liksom jag själv vill föra ut till svenska folket. Herr talman! Den tyska författningsdomstolens besked om Maastrichtfördraget var en viktig milstolpe i den europeiska integrationsprocessen. Domstolens besked öppnar dörren så att fördraget nu kan träda i kraft. Men det drar också upp gränser för hur långt integrationen kan drivas. Särskilt viktigt är att författningsdomstolen understryker nödvändigheten av att stärka den demokratiska kontrollen inom det europeiska förbundet och den roll som de nationella parlamenten spelar i det sammanhanget. En stark demokratisk förankring av den europeiska beslutsprocessen är något som vi i Sverige helhjärtat ställer oss bakom. Det är därför värdefullt att det inom riksdagen redan under förhandlingsskedet förs en fortlöpande dialog på bred bas. Här spelar riksdagens EG-delegation en viktig roll som samtalspartner och rådgivare till regeringen. Delegationen ser som sin uppgift att inte bara hålla sig informerad om gången i medlemsförhandlingarna utan också -- och det är viktigt -- att som folkvalda företrädare för sina partier ge regeringen sin syn på hur förhandlingarna bör drivas och vilka resultat som i första hand bör eftersträvas. Min uppfattning är att regeringen lyssnar noga på delegationen och att den därigenom har ett reellt inflytande. Delegationen söker också skaffa sig ett brett underlag för sina överväganden och har bl.a. genom resor i Sverige försökt informera sig om vad man i olika delar av landet anser vara särskilt väsentligt. Delegationen har vidare i olika former utvecklat ett gott samarbete med Europaparlamentet och etablerat kontakter med Europautskott i flertalet europeiska förbundsländer. Vi gör detta därför att vi vet att parlamenten i de länderna i slutomgången kommer att vara avgörande för Sveriges möjligheter att bli medlem. Alla måste ge sitt godkännande. Skulle något enda av dem säga nej hjälper det inte hur bra det än går i den svenska folkomröstningen. 0393108743200 N 2010-01-01 00:00:00 245244 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH098/#anf26