2349274 GH098 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:8 Fredagen den 15 oktober 1993/94 8 1993-10-15 00:00:00 Allmänpolitisk debatt allmänpolitisk debatt 25376B0B-CC8C-433A-A1FB-3A6AA98482D6 117 HANS NYHAGE (m) m Herr talman! Den borgerliga regeringen har nu suttit i drygt två år, och mycket har hänt på en rad skilda områden. Detta gäller inte minst inom utbildningspolitiken, där en rad viktiga och långsiktiga förändringar har genomförts. Grunden har lagts för ett dynamiskt, framåtsyftande och kvalitativt högt stående utbildningsväsende. En av de mest framgångsrika reformer som genomförts under den gångna tvåårsperioden är otvivelaktigt den om fristående skolor och elevernas rätt att välja skola. Sedan regeringsskifet 1991 har 114 nya fristående skolor startat. Antalet har mer än fördubblats på kort tid. Detta är skolor som har skapats och drivs genom ett djupt engagemang av föräldrar och lärare och som innebär värdefulla och viktiga alternativ inom skolområdet. Något motsvarande hade aldrig inträffat med fortsatt socialdemokratiskt styre i Utbildningsdepartementet efter förra valet. Systemet med skolpeng är en viktig förutsättning i sammanhanget. Det har från socialdemokratiskt håll aviserats att det skall rivas upp om partiet åter kommer i regeringsställning. Detta vittnar så gott som något om den socialdemokratiska inställningen till valfrihet och utveckling inom skolans område. Valfriheten är en central del av regeringens politik också på skolans område. Det gäller som redan framhållits valet av skola, men det gäller också och inte minst i själva skolarbetet. Riksdagen står nu inför ett par mycket betydelsefulla beslut på skolområdet. Arbetet med nya läroplaner och betyg för såväl grundskolan som gymnasieskolan pågår för fullt i utbildningsutskottet, och jag räknar med att vi i god tid före juluppehållet skall kunna lägga fram betänkanden här i kammaren. Förra gången riksdagen beslutade om en ny läroplan för grundskolan var 1979. Det är givetvis angeläget att den läroplan med nya principer och ny inriktning som vi nu arbetar med skall bli grundläggande och bestående för en allt bättre skola. Idéerna om målstyrning och decentralisering har äntligen fått ett verkligt genomslag i skolpolitiken. Med de båda nu föreliggande läroplans- och betygsförslagen flyttas en mängd beslut och avgöranden, som tidigare låg hos politiker och myndigheter, till de enskilda skolorna, lärarna, skolledarna, eleverna och målsmännen. Statens främsta uppgift skall vara att tydligt och klart definiera vilka långsiktiga målsättningar som skolan skall arbeta efter. Staten skall definitivt inte lägga sig i detaljer och styra de arbetssätt och arbetsmetoder som skolan skall använda för att uppnå målsättningarna. Herr talman! Alldeles självklart förpliktigar de i propositionerna angivna idéerna. Alla de fördelar som vi kan uppnå genom att släppa loss arbetslust och kreativitet på det lokala planet riskerar givetvis att gå förlorade om vi inte ger vidgat ansvar och visar ökad tilltro för dem som yttest verkar inom skolväsendet. En politik med den inriktningen måste således fullföljas med kraft. Vid våra diskussioner här i kammaren måste vi alltså koncentrera oss på det som är den centrala uppgiften för oss som politiker, nämligen vartåt skolans undervisning skall syfta på längre sikt. Det finns i vårt land mer än 100 000 lärare med gedigna kunskaper och med betydande pedagogisk kompetens. Det är dessa kunskaper och denna kompetens som skall komma till sin rätt i skolarbetet. Vi får alltså inte försvåra för lärarna i deras arbete och bakbinda deras yrkesroller genom en rad detaljanvisningar och onödiga regleringar. Därför måste avregleringarna fortsätta. Därför måste också decentraliseringen fullföljas, och därför är det så viktigt att regeringens läroplans- och betygsförslag får ett verkligt och brett genomslag. Ju förr detta sker desto bättre. Vikten av ökad valfrihet kan inte nog betonas. I förslaget till ny läroplan för grundskolan garanteras varje elev ett större utrymme än någonsin tidigare för egna val av ämnen. Det är rimligt och viktigt att eleverna ges ett större eget ansvar. Jag är övertygad om att engagemanget och studieviljan ökar hos alla, om möjligheterna att påverka det reella studieinnehållet verkligen finns. Vi talar ofta och gärna om betydelsen av medinflytande i skolan, men vi tvingas lika ofta konstatera att det brister i det avseendet när det gäller just eleverna. Det är därför angeläget att de idéer om valfrihet som präglar regeringens skolpolitik också blir omsatta i praktisk handling. Detta skulle utgöra den reella och verkliga formen av medinflytande i skolan. I kanske ännu högre grad än i grundskolan, medför de förändringar som nu föreslås i gymnasieskolan stärkta former för medinflytande och ansvar på det lokala planet, inte minst för eleverna. Med utgångspunkt i den gymnasiereform som beslutades under förra riksmötet tas nu ytterligare och viktiga steg mot en kursutformad gymnasieskola. Med regeringens proposition öppnas dörren för de kommuner som så önskar att gå vidare i denna riktning. Inom ramen för den nya programstrukturen ges eleverna ökad möjlighet att själva sätta samman en utbildning som svarar mot deras önskemål, krav och behov. I många kommuner är man för närvarande fullt upptagen med övergången från en linjebunden till en programorienterad gymnasieskola. Det är därför det så nogsamt betonas i propositionen att det är upp till kommunerna själva att avgöra om man redan nu vill gå vidare mot en kursutformad skola. Det är emellertid viktigt att denna möjlighet finns, eftersom det kommit till klart uttryck från många skolor och kommuner att det finns starka önskemål om att få genomföra förändringar i angiven riktning. Herr talman! De förslag om nya betyg som regeringen lagt fram har tillkommit i samma anda och har samma inriktning. Betygens vara eller inte vara har kort sagt diskuterats år in och år ut. Så också deras utformning. Ingen fråga torde så ha varit föremål för utredningar, remissförfarande och överläggningar som just betygsfrågan. Den har förorsakat intensiva politiska strider, samtidigt som betygen setts som en självklarhet bland föräldrar och elever. Enligt det föreliggande förslaget får betygen en delvis ny och mer pedagogisk roll i skolan. Det nuvarande relativa betygssystemet i grundskolan skall ersättas med ett mål- och kursrelaterat system. Det föreskrivs inte i regeringsförslaget när betyg skall sättas på annat sätt än att nationellt reglerade betyg måste ges efter årskurs 9 med hänsyn till urvalet till högre utbildning. Det ges alltså betydande frihet för målsmän, elever och lärare att i samråd besluta över om och och när betyg skall ges i övriga årskurser och över utformningen av den information som skall ges och som skall vara skriftlig från det femte skolåret. Det kommer alltså att ges ett ökat utrymme för föräldrarnas och elevernas önskemål och för lärarnas professionalitet i detta viktiga sammanhang. Herr talman! Vi får ju all anledning att återkomma till skolfrågorna under den här hösten. Avslutningsvis vill jag bara konstatera, att genom de föreliggande förslagen finns förutsättningar att lägga grunden för en skola som förmår att möta framtidens krav och behov. Med den vidgade valfriheten, decentraliseringen och de ökade kunskapskrav som nu ställs ges möjlighet att åstadkomma den skola som med rätta kan betygsättas som en bra skola. 053444143093 N 2010-01-01 00:00:00 245335 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH098/#anf117