2349343 GH0978 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:78 Onsdagen den 23 mars 1993/94 78 1994-03-23 00:00:00 Övergripande kulturfrågor BB8C368E-6B73-44FD-9597-A5BDB960709A 92 ÅKE GUSTAVSSON (s) s Herr talman! I detta betänkande råder det mellan såväl regeringspartierna som oppositionen en total enighet på den punkt som jag särskilt vill understryka. Det handlar om det omfattande utredningsarbete som nu pågår inom kulturområdet. I enighet säger utskottet: ''Eftersom beslut om utredningsarbetet och formerna för detta i allt väsenligt skett enligt önskemål som kulturutskottet framfört, -- -- -- finns starka skäl som talar för att utskottet i frågor som omfattas av utredningsarbetet inte skall göra uttalanden som i vart fall kan uppfattas som att utskottet föregriper detta arbete.'' Vidare sägs det: ''Även i frågor där det i sak råder olika uppfattningar om den lämpligaste lösningen har utskottet således kunnat enas om en gemensam motivering.'' I regeringens direktiv till Kulturutredningen, direktiv som innebar att man fick följa det som utskottet skrivit och som riksdagen hade beslutat om, framgår det att utredningen har fria händer att aktualisera de frågor som utredningen anser vara mest angelägna, utöver vad som framgår av direktiven. Regeringen har dock tillfört en begränsning. Regeringen har nämligen förbjudit Kulturutredningen och de andra utredningarna att komma med förslag till kostnadsökningar. Kulturutredningen arbetar nu mycket snabbt och skall vara klar till nyår. Herr talman! Mot denna bakgrund, med ett utskott som enhälligt gjort denna skrivning och med en enhällig riksdag, förutsätter jag att regeringen avstår från att ändra på väsentliga delar i kulturpolitiken under den korta tid som nu är kvar till höstens val, exempelvis vad gäller att skapa nya eller annorlunda strukturer eller att bygga upp nya fonder. Det kan möjligen vice ordförande bekräfta senare i samband med sitt inlägg. Utskottets majoritet har för egen del en mycket stark skrivning på denna punkt. Det skulle, för min del, vara intressant att få bekräftat att regeringen inte avser att komma med sådana förslag. Några sådana förslag är ju inte heller anmälda till riksdagen. Med tanke på vad som står i betänkandet måste regeringspartierna avvisa eventuella förslag i en sådan riktning, oavsett om förslagen skulle dyka upp i en oanmäld särproposition eller i anslutning till kompletteringspropositionen. I den socialdemokratiska motionen diskuterar socialdemokraterna frågan om att bilda en nationell fond för kulturinvesteringar. De säger att Kulturutredningen bör få i uppdrag att särskilt studera detta. Vad gäller denna motion skriver utskottets majoritet att enligt den information som utskottet inhämtat i dagarna kommer betydande belopp av de medel som riksdagen anvisat till arbetsmarknadsinsatser att avdelas till kulturmiljövård av sysselsättningsskäl. Det vet vi; det har riksdagen fattat beslut om. Vidare säger utskottets majoritet att utskottet vill, liksom för två år sedan, hänvisa till Kulturutredningens arbete. Detta markerar ytterligare att det som riksdagen i dag har att ta ställning till gäller för nästa budgetår, ingenting annat. Till Kulturutredningens uppgifter hör bl.a. att utvärdera uppfyllelsen av de kulturpolitiska målen. Jag vill här, herr talman, göra ett par markeringar. Dagens samhälle har naturligtvis på många sätt ändrat sig sedan målen fastställdes för exakt 20 år sedan. I dag har vi bl.a. på ett helt annat sätt än tidigare ett kraftigt och ökande flöde av idéer och konstarter mellan länder och människor. Det är i huvudsak både positivt och berikande för det svenska kulturlivet. Samtidigt har den angloamerikanska dominansen blivit alltmer markant inom stora delar av kultursektorn. Det får man ägna speciell uppmärksamhet, menar jag. I dag är kanske var tionde person som lever i Sverige född i ett annat land och har därmed en annan bakgrund. Det faktum att vi i hög grad lever i ett mångkulturellt samhälle måste klart avspeglas vid utformandet av kulturpolitiken; det säger sig självt. Det tror jag förtjänar att betonas ordentligt i en framtida kulturpolitik. Dessutom måste mediefrågorna framöver lyftas in ordentligt i ett kulturpolitiskt perspektiv. När man fastställde 1974 års kulturpolitiska mål var det nästan förbjudet att tala om det. Radio, men framför allt TV, spelar en betydligt mer central roll från kulturell synpunkt än för 20 år sedan. Det finns betydligt fler kanaler att titta på och lyssna till. Att det är viktigt att lyfta in kulturella aspekter mer bestämt och konsekvent illustreras främst av att regeringen låtit delar av yttrandefriheten gå på auktion. Man auktionerar alltså ut delar av det främsta kulturpolitiska målet, nämligen vidgandet av yttrandemöjligheterna. Jag syftar naturligtvis på auktionsförfarandet vid etableringen av de kommersiella radiokanalerna. Här kördes alltså yttrandefrihetsmålet bryskt över av nyliberalerna i regeringen. Själv menar jag att en viktig grund i en demokrati är att principen om yttrandefrihet hävdas så starkt att den har företräde när den kommer i konflikt med näringsfriheten. Med en lätt omskrivning kan man möjligen med Verner von Heidenstams ord säga: Det är en skam, det är fläck på Sveriges baner, att yttrandefrihet heter pengar. Om jag har förstått det rätt, verkar nu Birgit Friggebo vilja fortsätta på samma linje. Enligt tidningen Resumé vill kulturministern denna gång sälja ut P 3 inom Sveriges Radio. Den enda icke- kommersiella kanal som ungdomar lyssnar på skall alltså kommersialiseras. Om man på Kulturdepartementet inte tror på att detta är den enda icke-kommersiella kanal som ungdomar lyssnar på, kan man låta någon utreda detta närmare. Jag har sett att det just i Kulturdepartementet är populärt att anlita konsultbolag, och då kan man ju anlita JKL, som uppmärksammades i TV-programmet Striptease nyligen. Detta konsultbolag kommer säkert att mot en fet ersättning kunna kontrollera detta. Herr talman! Erfarenheterna visar också att frågan om kulturell jämlikhet måste lyftas fram mer bestämt. De klasskillnader och de geografiska skillnader som fanns för 20 år sedan lever fortfarande i stor utsträckning kvar vad gäller kulturdeltagandet. Detta visar bl.a. Kulturrådets utredning om vidgat deltagande, liksom undersökningar gjorda av Landsorganisationen och Statistiska centralbyrån. En i någon väsentlig mening ambitiös kulturpolitik måste ta fasta på detta faktum och söka medverka till en förändring -- inte för förändringens egen skull, utan just därför att en förändring skapar förutsättningar för förbättringar. Särskilt viktigt är det att medvetet stödja barn- och ungdomskultur -- detta speciellt i en tid då begrepp som ''kultur i skolan'' håller på att försvinna. Flickorna och pojkarna i skolan förvägras att se en teaterföreställning och att möta en konstnär eller en författare, därför att skolan inte tycker att det är någonting att lägga pengar på. Jag tror att det är speciellt viktigt att staten i någon mening försöker ange riktlinjer. De kulturpolitiska målen är just avsedda att vara riktlinjer också när kommuner och landsting fastställer sina kulturpolitiska mål. Detta är en punkt som jag särskilt vill lyfta fram. I en av de socialdemokratiska reservationerna tar vi upp frågan om ett handlingsprogram för de handikappades deltagande i kulturlivet. Ett av de kulturpolitiska målen är just att kulturpolitiken skall utformas med hänsyn till eftersatta gruppers erfarenheter och behov. Även om Kulturutredningen nu skall titta på detta kan det vara värdefullt att Kulturrådet, för att spara tid och för att få större effekt, redan nu får i uppdrag att ta initiativ och göra en systematisk genomgång som leder till en förbättring av de handikappades möjligheter att delta i kulturlivet. Det stod ingenting om en bibliotekslag i direktiven till Kulturutredningen, trots att det hänvisades till den frågan i förra årets budgetproposition. Från socialdemokratisk sida har vi från och med det första sammanträdet drivit denna fråga, och den utreds nu. Jag vill för min del säga att det är klart att Kulturutredningen kan utreda frågan om det behövs en bibliotekslag, och om svaret blir ja kan den också lägga fram ett förslag till hur den skall utformas. Jag vill här och nu deklarera att vi från socialdemokratiskt håll anser att det behövs en bibliotekslag. Också här berör vi det som är grunden i en demokrati, nämligen just yttrandefriheten, alla människors möjlighet till fri tillgång till det tryckta ordet. En sådan lag bör innehålla riktlinjer, som innebär att det slås fast att boklån skall vara avgiftsfria. Oavsett var man bor i landet skall man ha möjlighet att låna en bok. Det skall vara någorlunda hygglig tillgänglighet. Det skall finnas kompetent personal. De allmänna biblioteken skall drivas i offentlig regi. Herr talman! Jag och socialdemokraterna i kulturutskottet står självfallet bakom samtliga de socialdemokratiska reservationer som är fogade till betänkandet, men jag vill begränsa mig till att enbart yrka bifall till reservationerna 1, 6, 7 och 8. 0794602231002 N 2010-01-01 00:00:00 251870 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0978/#anf92