2349343 GH0978 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:78 Onsdagen den 23 mars 1993/94 78 1994-03-23 00:00:00 Arbetsmarknadspolitik 78591B49-A6B5-467B-A27A-C4C501FAA8AF 66 LENNART ROHDIN (fp) fp Herr talman! Inledningsvis skall jag ta upp en fråga som bekymrar mig. Arbetsmarknadssituationen för invandrare och flyktingar är mycket allvarlig. Den utgör en tickande bomb i vårt land med oanade risker, om den inte hjälpligt kan desarmeras. Endast 40 % av de utomnordiska medborgarna är sysselsatta. För de utomeuropeiska medborgarna är förhållandena ännu värre. Det här kan skapa oöverbryggbara klyftor i vårt samhälle, med följder som vi hittills bara kunnat se skymten av på TV- bilder från andra länder. Den här situationen sammanhänger givetvis med den mycket allvarliga arbetslöshet som råder. Men jag tror att det finns all anledning att utgå från att det problemet inte på långa vägar löses enbart genom att det ljusnar på arbetsmarknaden. Här krävs det många och genomtänkta insatser. Det beslut som fattades av oss här i kammaren för en vecka sedan och som gällde förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet visar på en mycket viktig aspekt på den här problematiken -- men alltså långt ifrån den enda aspekten. Vidare kan vi konstatera att alla övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder varit otillräckliga. Vi välkomnar därför det förslag som regeringen har lagt att som försökverksamhet under nästa budgetår införa en invandrarpraktik efter modell av ungdomspraktiken. En praktik som skall ge invandrare med ringa eller ingen svensk arbetslivserfarenheter alls möjlighet att skaffa sig arbetslivs- och yrkeslivserfarenhet inom sitt område. Praktiken skall ge arbetsgivare möjlighet att lära känna invandrare och deras förutsättningar. En invandrarpraktik löser naturligtvis inte alla problem, men alla som har erfarenhet av svårigheterna för invandrare att över huvud taget få in en fot i svenskt arbetsliv inser att varje möjlighet måste prövas. När invandrargetton exploderar har vi inte råd att säga oss att vi inte har prövat varje möjlighet att förebygga en sådan utveckling. Med all respekt för socialdemokraternas skepsis inför ungdomspraktiken kan jag bara inte förstå att man i den här frågan gör gemensam sak med Ny demokrati. Sällskapet borde åtminstone vara en väckarklocka. Vad gjorde det så lätt för Ny demokrati att ansluta sig till den socialdemokratiska linjen? Jag kan inte se att socialdemokraterna har ett ansvar mot någon grupp som skulle kunna motivera denna negativa hållning. Tänk om! Det är inte för sent! Herr talman! Arbetslösheten är den absolut viktigaste uppgiften att ta oss ur. Jag är övertygad om att de allra flesta av oss, oavsett politisk hemvist, våndas över arbetslösheten och dess följder först och främst för alla dem som går arbetslösa och för deras närmaste. Arbetslösheten har i dag en sådan omfattning att knappast någon undgått att ha någon som drabbats eller på allvar hotats av den i sin allra närmaste närhet. Det kan inte lämna någon oberörd. Arbetslösheten är en olycka för äldre, som inte vet om de kan komma tillbaka till arbetsmarknaden, även om konjunkturen vänder. Arbetslösheten är en olycka för yngre, som fort tappar självförtroendet också efter ganska kort tids arbetslöshet, när de aldrig fått fotfäste på arbetsmarknaden. Men arbetslösheten är också en olycka för vårt land och för oss alla som bor och verkar här. Vi blir alla fattigare av att så många arbetsföra inte kan göra en insats och vara med och bygga upp framtida välfärdsresurser. Därför får arbetslöshet aldrig vara ett medel i den ekonomiska politiken. Att bekämpa arbetslösheten är vår viktigaste uppgift. För vår ekonomi är det viktigt att komma till rätta med det stora budgetunderskottet. Men en mycket stor del av budgetunderskottet beror på den allvarliga arbetslösheten. Herr talman! I Gävleborgs län, som jag representerar, går fortfarande nästan 28 000 människor utan arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. Det är och kan aldrig vara acceptabelt. Det innebär att nästan 16 % står utan arbete. Över 7,7 % är öppet arbetslösa. Av ungdomarna står i mitt län 32 % utan arbete. I den värst drabbade kommunen är det över 40 %. Gävleborg ligger värst till näst Norrbotten, och så har det varit ända sedan den ekonomiska krisen tog fart. Men också i Gävleborg ljusnar det nu. Vi har flera gånger tidigare kunnat konstatera att svängningarna i svensk ekonomi slår ut tidigare och kraftigare i Gävleborg än på andra håll i landet. Det beror på vår omfattande inriktning på skogen och järnet och dess inriktning på export främst till Västeuropa. Vi var först ute när arbetslösheten tog fart redan 1990, och har under hela krisen haft den högsta arbetslösheten näst Norrbotten. Men nu vänder det. I februari månad anmäldes mer än dubbelt så många platser till länets arbetsförmedlingar jämfört med samma månad för ett år sedan. Det är en trend som håller i sig sedan oktober månad förra året att antalet nya lediga platser är större än motsvarande månad ett år tidigare. Det innebär i sin tur att fler får arbete på den ordinarie arbetsmarknaden än för ett år sedan. Varslen om friställningar blir allt färre och avser inte längre arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin. Herr talman! Det kommer att ta alldeles för lång tid innan arbetslösheten vänt ned på allvar. Arbetsgivarna, företagen, kan ännu en tid möta den ekonomiska uppgången och ökad orderingång utan att nyanställa på allvar, trots att det för närvarande är så förmånligt att nyanställa. Men nu visar siffrorna inom arbetsmarknaden, på samma sätt som andra ekonomiska siffror gjorde redan under 1993, att det vänder uppåt. Sverige är äntligen på väg ur sin djupaste ekonomiska kris det senaste halvseklet. Under många år har Sverige tappat sin konkurrenskraft i förhållande till andra jämförbara stater. Vår tillväxt har halkat efter. Vi har haft en galopperande kostnadskris. Den ekonomiska krisen har inte uppstått under den nuvarande regeringens ansvarsperiod. Den är ett resultat av felaktig politik under många år på 70- och 80-talet. Vi kan nog alla sägas vara delaktiga i ansvaret för krisen och dess uppkomst. Det avgörande nu är emellertid om vi lärt oss något av krisen och dess konsekvenser för de många människor som drabbats av den, om vi är mäktiga att skapa rätt förutsättningar för den framtida ekonomiska utvecklingen. Regeringen har tagit det impopulära ansvaret att ta oss ur krisen och bygga upp en långsiktigt starkare ekonomisk utveckling för vårt land. Den har lagt grunden för ekonomisk tillväxt, trygga jobb och en säkrad välfärd. Men på samma sätt som den ekonomiska krisen utvecklats under lång tid måste vi vara långsiktigt tålmodiga i vårt arbete på att trygga ekonomin. Positiva siffror för de ekonomiska indikatorerna ger ingen möjlighet att dra en suck av lättnad och lämna den ansvarsfulla ekonomiska saneringspolitiken. Då är vi snabbt nere igen. Då blir det alldeles säkert oerhört mycket svårare att ta sig upp igen. Och det skulle slå ännu mycket hårdare mot de svaga och utsatta i vårt land. Sveriges ekonomiska kris löser man bara med att skapa nya och bättre förutsättningar för riktiga jobb -- jobb i små, medelstora och större företag. Det är kärnan i den här regeringens ekonomiska politik sedan regeringsskiftet i oktober 1991. Herr talman! I den politiska debatten har socialdemokraterna givit en bild av en regering som inte gör något, en regering som har kapitulerat inför arbetslösheten. En opposition som inte opponerar mot regeringen har naturligtvis inget berättigande, särskilt med tanke på den ekonomiska kris vi haft så länge och hur den slagit mot de utsatta. Det går givetvis att göra olika avvägningar mellan de insatser som görs för att skapa jobb och bekämpa arbetslösheten. Det går säkert också att kräva än mer kraftfulla eller mer omfattande insatser. Men redan det faktum att den här regeringen satsar närmare 30 miljarder även kommande budgetår i ren arbetsmarknadspolitik visar naturligtvis på graden av retorik i oppositionens argument. Så mycket har det aldrig satsats på arbetsmarknadspolitik i vårt land. Och skam vore det väl annars, när vi har denna stora arbetslöshet. Herr talman! För den som är arbetslös och inte ser någon ljusning är naturligtvis läget hopplöst, många gånger desperat. Trots den politiska retoriken har många av oss i sin närmsta bekantskapskrets människor i just denna belägenhet. Det har i dag inget att göra med vilken politisk eller ideologisk övertygelse vi har. För den arbetslöse är det därför naturligt att kräva någon åtgärd som omedelbart sätter stopp för hopplösheten. Och det är just det som rekordanslagen till arbetsmarknadspolitiken är avsedda för. Men arbetsmarknadspolitiken skapar inte de jobb som skall bära upp svensk ekonomi framöver. Den ska i möjligaste mån underlätta i den akuta krisen och bidra till att göra människor bättre rustade att ta de nya jobben, som förhoppningsvis kommer när krisen vänder. De många åtgärderna inom arbetsmarknadspolitiken har haft stor betydelse såväl för den enskilde som för vårt land. Det är naturligt att ställa stora krav på effektivitet i arbetsmarknadsåtgärderna. Det rör sig om mycket stora ekonomiska resurser som ställs till förfogande och som skall användas på bästa sätt. Än viktigare är att de många människor som är utsatta har rätt att kräva att få bästa möjliga stöd inom ramen för arbetsmarknadsmedlen. En så omfattande arbetslöshet som den vi nu haft anstränger givetvis arbetsmarknadsmyndigheterna till det yttersta. Det är naturligt att det uppstår flaskhalsar och andra hinder för bästa effektivitet. Det är ändå naturligt och nödvändigt att ställa tydliga krav på ytterligare effektivisering. Administrativa och ekonomiska rutiner måste bli ännu bättre. Låt mig ändå få säga att mina många kontakter med arbetsförmedlingar gjort mig övertygad om att personalen ute på fältet har gjort och gör en mycket helhjärtad och engagerad insats. Herr talman! Som framgår av utskottsbetänkandet är vi, trots reservationer, i grunden överens om att åtgärder som ungdomspraktik och arbetslivsutveckling är sistahandsåtgärder. Den inriktningen får inte gå förlorad, även om dessa åtgärder kan tyckas lättare att ta till än de mer traditionella. Riksdagen måste vara tydlig i det fallet. Det finns naturligtvis alltid också en risk för undanträngning, särskilt när vi rör oss med så här stora volymer. Det är viktigt att vara uppmärksam på den risken. Ändå vill jag understryka att dessa åtgärder har varit nödvändiga komplement och att risken för undanträngning inte får överdrivas. Dessa åtgärder har bidragit till att ge väldigt många ungdomar en nödvändig kontakt med arbetslivet, och de har bidragit till att motverka långtidsarbetslöshetens nedbrytande följder. Många kontakter på arbetsförmedlingarna understryker med tyngd detta förhållande. Herr talman! Avslutningsvis vill jag anknyta till det jag började med. Jag har väldigt svårt att förstå skälen för socialdemokraternas invändningar mot invandrarpraktiken. Är det så att socialdemokraternas anmärkningsvärt låga profil i dagens debatt är ett uttryck för den vånda man känner över att ha hamnat i galen tunna? Herr talman! Jag yrkar med detta bifall till reservationerna 9, 25 och 30 och i övrigt till utskottets hemställan. 0789744347006 N 2010-01-01 00:00:00 251844 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0978/#anf66