<anforande>
<dok_hangar_id>2349343</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0978</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:78 Onsdagen den 23 mars</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>78</dok_nummer>
<dok_datum>1994-03-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Arbetsmarknadspolitik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>932A6F55-DEA5-4298-8004-164516F8471F</anforande_id>
<anforande_nummer>53</anforande_nummer>
<talare>HANS ANDERSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Börje Hörnlund utnyttjar i fråga om
procentnivån på arbetslösheten naturligtvis vissa
siffror i samband med konjunkturuppgången -- om
än det är bara några promille. Han talar om
världsmästerskap och ljusa tider. Men det är fråga
om litet empati, förståelse och känsla för hur det
verkligen ser ut i Sverige. Det är massarbetslöshet
i Sverige! Prognosen är att det kommer att vara
massarbetslöshet under flera år framöver.

I det läget menar jag att regeringen är
utomordentligt passiv. Jag har exemplifierat detta
tidigare. ROT-programmet var ett exempel.

Skatterna sänks. Det råder en ekonomisk politik
som gynnar marknadskrafter och kapitalägare.
Man hoppas på en exportuppgång. Kommunernas
ekonomi försämras. Det råder total passivitet på
näringspolitikens område. Vidare sker en
kvalitetssänkning på arbetsmarknadspolitikens
område med en total inriktning på ALU och
ungdomspraktik. Detta sker trots att det inte var
tänkt att de skulle utgöra volymåtgärder utan
endast vara sistahandsåtgärder för att hindra
utslagning.

Huvudargumentet i finansplanen är tydligt. Det är
exakt samma argument som drar över Europa och
som finns i USA: Det är fråga om en avreglerad s.k.
flexibel arbetsmarknad med minskad arbetsrätt,
försämrade a-kassenivåer och trygghetssystem och
där facken har mindre att säga till om. Inflytandet
för de arbetande är mindre. Tryggheten är mindre.
Möjligheten att välja, vraka och besluta är större
för arbetsgivarna. Det är fråga om et systemskifte.
Det systemskiftet administreras av Börje Hörnlund
samtidigt som han administrerar en arbetslöshet på
14 %.

Börje Hörnlund tog till brösttonerna när det gäller
ungdomarna. Jag gör detsamma: Det är
oacceptabelt att ungdomar i ett samhälle ställs
utanför möjligheten till försörjning, dvs. att de
aldrig kommer in i arbetslivet. Börje Hörnlund
säger att de som förvägrar ungdomarna att få
ungdomspraktik försätter ungdomarna i öppen
arbetslöshet. Men det är inte sant. En alternativ
politik är att inte dra ned på anslagen till
kommunerna utan i stället satsa på utbildning och
kompetensutveckling. Alternativet är inte en
åtstramningspolitik som först gör ungdomarna
arbetslösa, utan det är att fånga in dem i ett
ordinarie arbetsliv med rättvisa villkor. Börje
Hörnlund bäddar för lönediskriminering mot
ungdomar av den typ som har föranlett dessa
oerhörda reaktioner ute i Europa.
</anforandetext>
<intressent_id>0500463008008</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>251831</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0978/#anf53</protokoll_url_www>
</anforande>
