<anforande>
<dok_hangar_id>2349343</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0978</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:78 Onsdagen den 23 mars</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>78</dok_nummer>
<dok_datum>1994-03-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om läget i f.d. Jugoslavien och svenskt deltagande i</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>642B7860-F4EE-41E2-B561-D65A56379ADB</anforande_id>
<anforande_nummer>3</anforande_nummer>
<talare>Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag vill gärna börja med Hans Görans
Francks fråga om truppbidrag. Jag nämnde ca 1 300
svenskar totalt inom ramen för Unprofor. Det
inkluderar även de svenska insatserna i Kroatien.
Vi har sammantaget 200 svenskar i Kroatien via
Unprofor på olika sätt. Vi har t.ex. civilpoliser och
militära observatörer. Siffran gäller för Kroatien,
Bosnien och Makedonien sammantaget.

I Bosnien, som nu är aktuell, försöker vi öka de
svenska insatserna. I dag är ca 860 svenskar
verksamma i Bosnien. Vi diskuterar nu ett
ytterligare kompani. Det skulle medföra att vi kom
i närheten och möjligen något över de 1 000 man
som har nämnts i det särskilda riksdagsbeslutet.
Samtidigt tycker jag att det är värt att återigen
påpeka att, vilket jag också nämnde i min
redovisning, förhoppningen faktiskt är att
Unprofors uppgifter i Bosnien skall röra sig i
riktning mot alltmer av en klassisk fredsbevarande
insats. Jag kan berätta för Hans Göran Franck att i
mitt samtal med general Rose i Sarajevo så
uttryckte han klart förhoppningen att detta skulle
ske.

Jag delar Hans Göran Francks oro för
grannländernas situation. De drabbas hårt av
sanktionerna. Därför har Sverige inom ramen för
ESK tagit initiativ till en särskild konferens som
ägde rum i februari i Wien för att samordna
internationellt bistånd till grannländerna, bl.a.
världsbankslån och andra sådana insatser. En
finansiell uppgörelse har ingåtts med Makedonien,
i går, och Bulgarien. Det pågår en rörelse för att
stötta grannländerna. Samtidigt är det min mycket
bestämda uppfattning att sanktionerna gentemot
Serbien icke får hävas innan vi ser en klar fredsvilja
från serbernas sida och innan vi ser att de är
beredda att honorera de territoriella eftergifter som
de i de olika fredsförhandlingarna har gett uttryck
för att de skall göra. Detta är det mest effektiva
påtryckningsmedel vi i dag har gentemot Serbien.
Det får icke släppas innan vi ser en rörelse från
serbisk sida. Det är oerhört viktigt.

Hjälpinsatserna och återuppbyggnadsbiståndet
måste koordineras. Planeringen måste framför allt
komma i gång. Än så länge har icke särskilt mycket
gjorts eller tänkts i det internationella samfundet.
Vi i Sverige har nu en möjlighet att vara
pådrivande. Det tänker vi vara i den nordiska
kretsen och i New York. Vi tänker också framföra
våra synpunker inom EU-kretsen.
</anforandetext>
<intressent_id>018160186302</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>251781</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0978/#anf3</protokoll_url_www>
</anforande>
