2349343 GH0978 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:78 Onsdagen den 23 mars 1993/94 78 1994-03-23 00:00:00 Arbetsmarknadspolitik B6DCA51D-CD50-4466-90BA-3935A167B886 21 LAILA STRID-JANSSON (nyd) nyd Herr talman! Först vill jag säga att jag givetvis står bakom alla reservationer som avgetts av Ny demokrati. För att spara tid åt kammaren yrkar jag emellertid endast bifall till reservationerna 2, 12, 22, 27, 29 och 32. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall ses som en investering för framtiden, inte som konstgjord andning för att snygga till arbetslöshetsstatistiken. Investeringar under arbetslöshet skall leda till att arbetskraften blir mera kompetent och kan klara mera komplicerade arbetsuppgifter. Vår situation med stor arbetslöshet kan t.o.m. leda till att Sverige får en bättre position i framtiden som ett högutvecklat samhälle med hög utbildningsnivå. Vi tar avstånd från alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder som inte leder till ökad kompetens genom utbildning eller riktiga jobb. Vid detta sekels början såg vi en förändring från bondesamhället till industrisamhället. Inför nästa sekels början ser vi en förändring från industrisamhället till informationssamhället. Det är som ett informations- och högteknologisamhälle som Sverige har möjlighet att konkurrera med omvärlden. Detta är Sveriges framtid! Arbetslösheten ger oss en möjlighet att utbilda människor inför denna omvälvning! Framtiden finns också i de små och medelstora företagen, och det är endast genom att dessa har de rätta förutsättningarna som de riktiga jobben skapas. Dessa förutsättningar skall bestå i lägre ränta, vilket vi oupphörligen pläderar för, låga arbetsgivaravgifter och generösa anställningslagar -- inte, som det tenderar att bli, i statliga bidrag. Ett företag som inte kan överleva av egen kraft har, enligt de marknadsekonomiska krafterna, inget existensberättigande. Därför kräver vi en ordentlig och objektiv uppföljning av alla bidrag som genom arbetsförmedlingen går till företagen, så att detta inte bidrar till att livsdugliga företag konkurreras ut. För att främja den fria konkurrensen är det av synnerligen stor vikt att fackens dominans på arbetsmarknaden bryts och att arbetsrätten reformeras. Dagens arbetsrättslagstiftning hämmar arbetsgivarens vilja till nyanställningar och försvårar den livsnödvändiga omstruktureringen av svenskt näringsliv. Arbetsmarknaden har i det närmaste stängts för dagens ungdomar. Företagen vill gärna anställa ungdomar. Men då dessa saknar erfarenhet och därför inte kan utföra samma arbete som de äldre, har företagen inte råd att anställa ungdomar. Därför menar vi att man snarast skall införa ungdomslöner. Det är inte rimligt att nyanställda ungdomar har en lön som endast ligger ca 7 % under de vuxnas och erfarnas löner. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder måste begränsas till att gälla som en sistahandsåtgärd vid arbetslöshet. Detta gäller t.ex. ALU och ungdomspraktik. Det här ställer höga krav på arbetsförmedlingarna, som måste få utökade resurser för att höja sin kompetens. De arbetssökande skall kunna kräva att få kompetent rådgivning av förmedlarna för att kunna slussas in i arbete eller utbildning. Arbetslösa måste aktiveras så att de inte tappar kontakten med arbetsmarknaden. Större krav skall också ställas på de arbetssökande att ta erbjuden anställning, även om det skulle leda till viss lönesänkning eller något förändrade arbetsuppgifter. Accepteras inte erbjudet arbete skall arbetslöshetsersättning kunna dras in. Vi anser att pengar bör avsättas till arbetsförmedlingar för att kontrollera svartjobben och de arbetslösas sysselsättning när de befinner sig utanför de arbetsmarknadspolitiska stödåtgärderna. Det pågår för närvarande en utredning av AMS om a-kasse-fusket -- AMS utreder sig själv mer eller mindre. Därför är det anmärkningsvärt att arbetsmarknadsutskottet i dagsläget inte vill ge regeringen till känna att det är nödvändigt med en omedelbar och objektiv utredning av det utbredda a-kasse-fusket, vilket vi har begärt. ALU skulle vara en sistahandsåtgärd. I stället används ALU ofta som en förstahandsåtgärd vid arbetslöshet. Inom detta område har påtagliga undanträngningseffekter på arbetsmarknaden uppdagats, vilket inte minst bekräftas av att AMS i dagarna har gått ut med att 25 000--30 000 ungdomspraktikplatser och ALU-projekt är riktiga jobb som utförs gratis. Herr talman! Inte nog med att ALU förhindrar riktiga jobb, ALU-anordnaren kan dessutom tjäna ordentligt med pengar genom att anordna ALU. Det som hittills inte är känt för många -- även det ber jag arbetsmarknadsministern att kommentera -- är regeringens förordning om ALU och om statsbidrag till anordnare. I 9 § står det: ''Statsbidrag får lämnas till den som i samverkan med länsarbetsnämnden anordnar verksamhet för ALU. Bidrag får lämnas för de merkostnader som föranleds av verksamheten.'' Vad är det egentligen som klassas som merkostnader? Redan nu rinner det ut s.k. merkostnader till ALU-anordnare. Inte undra på att man undviker att skapa riktiga jobb när detta fantastiska system finns! Inte undra på att vi kräver en objektiv utvärdering av de undanträngningseffekter och den snedvridning av konkurrensen som denna åtgärd har lett till! Inte undra på att regeringen oupphörligen avstår från att göra denna utvärdering! Den skulle nämligen visa att ALU-konstruktionen är katastrofal för arbetsmarknaden. Vi menar att all vuxenutbildning måste samlas under en och samma administration för att skapa enhetlighet i systemet. Det måste finnas en samlad kompetens inom förvaltningen för att bygga upp en studieplan för den arbetslöse och för att kunna ge bästa tänkbara service. Inom ramen för denna administration skall kunskap om AMU-utbildning, privat uppdragsutbildning, gymnasial utbildning och komvux samlas. Administrationen bör ligga hos arbetsförmedlingarna, eftersom de finns representerade på de flesta orter. Detta kräver dock en avsevärd uppstramning av arbetsförmedlingens organisation, som för närvarande inte har kompetens för ett utvidgat ansvar. Vidare anser vi att ett enhetligt system för vuxenstudiestöd bör utformas i samband med att administrationen samordnas. Som det är i dag är det helt vansinnigt att pengarna kommer från flera skilda håll. Vi säger också att regeringen bör tillsätta en snabbutredning som skall undersöka möjligheten till ett enda anställningsstöd. Detta skall vara förhandlingsbart i både tid och procent. Ungdomsarbetslösheten är i dag mer än dubbelt så hög som den genomsnittliga arbetslösheten. Många drabbas dessutom av långtidsarbetslöshet. Det kräver kraftfulla omedelbara åtgärder. Det är i detta arbetsmarknadsläge angeläget att på alla sätt underlätta för människor, framför för allt för ungdomar, som söker arbete på andra orter att flytta dit där jobben finns. Denna möjlighet vill nu regeringen, märkligt nog, förhindra. Stackars ungdomar! Efter en nyligen genomförd undersökning har det visat sig att de personer som fått sina flyttningar betalda av AMS till stor del är unga och att deras ekonomi inte är så god. Det handlar i de allra flesta fall om personer som antingen har gått arbetslösa eller som efter avslutade studier skall ut på sina första jobb. 65 % av samtliga flyttningar betalade av AMS gäller personer vilkas genomsnittsålder är 25--26 år. Alla som flyttar är naturligtvis inte i behov av ekonomiskt stöd vid flyttning. Det hade därför varit av värde om det hade gått att diskutera någon form av behovsprövning. Det hade också varit mera tilltalande om det hade gått att återinföra de aktuella flyttningsbidragen enbart fram till den 1 januari 1995, då gällande kontrakt mellan AMS och kontrakterad flyttningsfirma löper ut. AMS skulle förmodligen ha fällts för avtalsbrott, och då skulle det handla om åtskilliga miljoner. Regeringspartierna i mitt utskott var emellertid inte intresserade av att diskutera frågan. Det nu föreliggande förslaget från Socialdemokraterna svarar i huvudsak mot min grundläggande uppfattning i frågan, och därför kunde jag ansluta mig till detta. För att stimulera företagen till att anställa ungdomspraktikanter anser vi att hela finansieringsbidraget skall betalas tillbaka om företagen anställer ungdomen efter fullgjord praktik under tolv månader. Innan företagen får den andra perioden av ungdomspraktik skall ju enligt gällande bestämmelser ett avtal upprättas med arbetsförmedlingen om att företaget avser att anställa ungdomen efter periodens slut. Detta avtal får självfallet inte upprättas om företaget nyligen varslat eller sagt upp personal. Detta innebär att inte bara de sex första månadernas finansieringsbidrag om 6 000 kr utan även finansieringsbidraget för den förlängda praktiktiden återbetalas. Totalt innebär detta ett stimulansbidrag på 24 000 kr till de företag som anställer ungdomspraktikanterna efter fullgjord praktik. Med ett sådant stöd borde rekryteringsstöd inte behövas, vilket vore bra från besparingssynpunkt, eftersom det här inte belastar statens -- milt uttryckt -- redan ansträngda budget. Vi lånar i dag 180 000 kr per minut, så jag har svårt att se det s.k. ljuset i tunneln. Men jag kanske har missuppfattat det hela. Det kanske skulle vara ljudet i tunneln av Sveriges ekonomi som rasar ihop. Företag som inte anställer ungdomspraktikanter efter tolv sammanhängande månader skall försättas i karantän om förslagsvis två år för utnyttjande av praktikanttjänster eller likartad praktik. Akademikerpraktiken menar vi skall följa samma riktlinjer som vi har föreslagit beträffande den övriga ungdomspraktiken. Det finns ingen orsak att särbehandla akademikerna. Självklart bör företagen betala en finansieringsavgift även för dem. På kort sikt är det relativt enkelt att vidareutveckla de redan befintliga ungdomspraktikplatserna. Ungdomarna skulle efter en avslutat kombination av praktik, arbete och utbildning få någon form av bevis eller betyg som visar vad de har lärt sig och vad de har presterat under praktiktiden. Företagen skulle få tillgång till utbildade och intrimmade ungdomar. I dag höjs röster för att de ungdomar som innehar praktikplatser utnyttjas av arbetsgivarna eftersom de är i underordnad ställning, speciellt inom handels- och restaurangbranschen. Den nya formen av praktikplatser skulle med sitt krav på utbildning komma till rätta med detta. Vi anser att man med dagens svåra arbetsmarknad bör satsa på ett utökat antal beredskapsarbeten och arbeten med rekryteringsstöd. Det belastar inte arbetsmarknadsfonden som ju i dag går med kolossalt underskott, utan kan i stället bidra till att statskassan får in pengar i form av skatter och sociala avgifter. Dessa bör även i lika stor grad erbjudas till näringslivet som till kommuner och landsting. Vi tycker att ersättningen dock bör vara något lägre än vid ordinarie jobb. Vi menar att ersättningen inte skall överstiga 90 % av ordinarie lön. Detta för att inte ta bort incitamenten för den enskilde att aktivt söka ordinarie arbete. Starta-eget-bidraget ger möjlighet för arbetslösa med entreprenadtankar. Denna åtgärd skall endast vara ett sista alternativ för den blivande företagaren, för att inte ta bort incitamentet att redan från början klara sig utan samhällelig inblandning. Däremot är det önskvärt att de blivande företagarna får stöd, uppmuntran och möjlighet till kvalificerad hjälp för att undersöka om företaget har en livskraftig idé. I dag kan den presumtiva egenföretagaren få hjälp av arbetsförmedlingen, länsarbetsnämnden, länsstyrelse och i många fall en inkompetent utvecklingsfond. Koordinering saknas. Möjligheter för en samordning bör snarast införas där vägledarnas kompetens att bedöma projektens livskraft betydligt måste höjas. Starta-eget-bidraget får inte heller leda till en överetablering inom vissa branscher där bidrag givits. Vad som mer och mer framkommit under den senaste tiden är att man från kommunernas sida är alltför frikostig med bidragen. De nya företagen konkurrerar ut redan etablerade företag på orten. Ny demokrati menar att starta-eget-bidrag inte heller får utgå till anställda som säger upp sig från ett företag för att sedan efter kort tid starta liknande verksamhet under bidragsform. I den nuvarande extrema arbetslöshetssituationen krävs vissa extraordinära åtgärder för att minska den offentliga sektorn på ett mjukt sätt. Det är bra men inte tillräckligt att arbetsmarknadsmyndigheterna avtalar med kommuner och landsting om utbildning och kompetenshöjande insatser. Vi föreslår därför ett särskilt stöd för aktiva insatser inom i första hand vårdsektorn. Förslaget innebär öronmärkta pengar till sjuk- och äldrevården så att varslade sjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden m.fl. skulle kunna vara kvar i vården. Åtgärden bör dock tidsbegränsas till t.ex. tolv månader. Kommunerna får ansöka hos arbetsmarknadsmyndigheterna om bidrag, vilket måste inrymmas inom anslaget för innevarande budgetår. Kommunerna beslutar sedan i samarbete med vårdsektorn hur resurserna skall fördelas på personalen. Ca 15 000 personer kan beräknas få sysselsättning genom detta förslag. En riktpunkt bör vara att ersättningen till personalen inte får överstiga 90 % av tidigare lön. Vi anser att regeringen snarast bör utfärda regler i enlighet med dessa grundläggande riktlinjer. Regeringen föreslår nu en ny praktik för invandrare. Finansieringsbidrag skall ej erläggas av den arbetsgivare som anordnar praktiken för invandrare. Därmed åsidosätter man den fria konkurrensen mellan svenskar och invandrare. Detta system innebär diskriminering. Spelreglerna bör vara lika för alla i landet. Av olika rapporter framgår att många utlänningar utestängs från arbetsmarknaden på grund av bristande kunskaper i det svenska språket. Vi menar att flyktingar och invandrare skall få stöd för att lära sig svenska innan de får ta del av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vissa ekonomiska sanktioner bör kunna företas om man inte fullföljer ålagd svenskundervisning. Vi anser att småföretagarnas entreprenörsanda över huvud taget inte skall begränsas med några turordningsregler och att alla företag med mindre än 25 anställda skall undantas från LAS regelverk. Merparten av dessa småföretag omfattas inte av kollektivavtal. De har därför endast i undantagsfall en facklig förtroendeman. Vi har utgått från att 25 anställda är en motiverbar gräns som bl.a finns i vissa EG-lagar. Den svenska styrelserepresentationslagen gäller vidare för alla företag med mer än 25 anställda. Även större företag måste emellertid ges bättre motivation till nyanställningar. Därför föreslår vi att den av utredningen förordade generella frikvoten på 20 % av antalet anställda skall gälla för alla företag med fler än 25 anställda. Ny demokrati menar att GAS är ännu en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som ur konkurrenssynpunkt slår fel. Företag som redan är framgångsrika och som redan har planerat att anställa gynnas i detta läge vilket är synnerligen otillbörligt. Skattebetalarnas pengar får inte missbrukas genom att användas på redan framgångsrika företag. Vidare har det under hand framkommit att tillämpningen av den nya lagen om GAS inte ger tillräcklig klarhet. Detta beror huvudsakligen på att lagtexten utgår från avgiftsunderlaget en viss bestämd månad och att avgiftsunderlaget måste öka för att avdrag skall kunna göras under 1994. En mängd exempel ger nu vid handen att GAS inte kommer att ge avsedd stimulans. Eftersom det för budgetåret 1993/94 uppenbarligen var en felbedömning med ett anslag på 28 miljarder ur budgeten för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, med det s.k. B 2-anslaget, föreslår vi att A 2- anslaget, som det nu heter för 1994/95, på drygt 28 miljarder minskas med 10 miljarder. Vid årsskiftet 1993/94 hade 25 % av anslaget förbrukats, alltså efter halva tiden hade endast drygt 7 miljarder av totalt 28 miljarder förbrukats. Det är mycket anmärkningsvärt. Anledningarna är många. Men eftersom ALU-åtgärder, starta-eget- bidrag m.m. ej belastar budgetanslaget utan i stället belastar arbetsmarknadsfonden, anser vi att det är en felbedömning av regeringen att även för nästa budgetår föreslå samma anslag. Vi vill även ge regeringen till känna att det ankommer på regeringen att ej förbrukade medel som finns vid budgetårets slut sätts in i arbetsmarknadsfonden, för att i någon mån förbättra saldot. Detta motiverar vi med att fondunderskottet som bara växer och växer inte ingår i budgeten. Budgetutfallet redovisar alltså inte det verkliga underskottet. Den underfinansierade fonden får inte användas för att frisera redovisningen av budgetutfallet. 0474619812103 N 2010-01-01 00:00:00 251799 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0978/#anf21