2349343 GH0978 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:78 Onsdagen den 23 mars 1993/94 78 1994-03-23 00:00:00 Kulturmiljövård E62A793C-BDCD-4ACD-9EF4-0DC1ADDA7848 149 HARRIET COLLIANDER (nyd) nyd Herr talman! Jag vill till att börja med uttrycka min glädje över ROT-pengarna som har kommit kulturmiljövården till del. Det var ju så att Ny demokrati hade en motion i arbetsmarknadsutskottet om att man skulle kunna använda pengar som AMS inte hade förbrukat. Av den motionen blev det ett tillkännagivande att man bemyndigade regeringen att ändra regleringsbrevet till AMS, och sedan kom de 195 miljonerna tillbaka. Det är väldigt roligt att ett litet parti kan ha åstadkommit de här miljonerna till kulturmiljövården. Sedan skall jag gå in på HUR-utredningen och de arkeologiska undersökningarna. HUR- utredningens förslag blev hårt kritiserat av en, får man säga, enstämmig remissopinion. Utredningen kunde inte uppskatta möjliga besparingar, men man sade att man kunde beräkna merkostnader som den föreslagna förändringen skulle medföra. Jag vill rikta mig till Göran Åstrand, som pratade om outgrundliga anledningar och kvalitet inom arkeologin. Jag skulle vilja säga att förslaget grundar sig på en felsyn, och den felsynen består i att arkeologi i första hand skulle vara grävning och därför skulle lämpa sig för anbudsgivning. Jag vill säga till Leif Carlson att med anbudsgivning och privata byggherrar och privata firmor blir frestelsen, tror jag, väldigt stor att inte se fynd som man borde se. Arkeologiska undersökningar innehåller många moment, och grävning är bara ett moment. Syftet med den arkeologiska verksamheten är insamling och framför allt uppbyggnad av kunskap. Arkeologi är alltså inte grävning, utan det är insamling av kunskap. Man överför det som finns i marken i form av kunskap in i arkiv. Det handlar om text, och det handlar om bilder, kartor osv. HUR-förslaget bryter sambandet mellan handläggning, dokumentation och undersökning liksom mellan omhändertagande av fynd, vård, forskning och levandegörande. Det är den sammanhållna processen som är grundförutsättningen för arkeologiverksamhetens effektivitet, inte att en del av verksamheten bryts ut och blir föremål för anbud och upphandling. Regeringen har förbisett att de ökade kostnaderna för själva upphandlingsförfarandet och splittringen av den arkeologiska processen kommer att leda till ökade kostnader av förmodligen lägst samma storleksordning. Redan i utredningen framgår att det torde bli förhållandet i de län där länsmuseerna har hand om undersökningarna. Mot ett beslut enligt propositionen talar också vissa andra principiella problem. Kulturminneslagens bestämmelser om kostnadsansvar är till för att säkerställa att kunskapen om borttagna fornlämningar tas till vara och för framtiden ges en säker förvaring som garanterar materialets tillgänglighet. Därför tycker vi att det är orimligt att upphovsrätten till fotografier skall vara beställarens egendom. Vår inställning i den frågan grundar sig på vetskapen om att det arkeologiska utgrävningsarbetet är ett lagarbete från det man startar tills fynden är framme och så småningom förpassas in i sina magasin. Då tas en bild som är slutstenen i lagarbetet och att det skall berättiga till att den blir beställarens egendom, tycker vi är fel. Om ett privat företag utför arkeologisk undersökning menar vi att hela dokumentationsmaterialet inklusive fotorätten skall överlämnas till det museum som tar hand om fynden. En sådan generell regel menar vi att riksdagen kan besluta om. Så, herr talman, jag skulle vilja yrka bifall till vår reservation nr 2. 0504312377900 N 2010-01-01 00:00:00 251927 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0978/#anf149