<anforande>
<dok_hangar_id>2349343</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0978</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:78 Onsdagen den 23 mars</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>78</dok_nummer>
<dok_datum>1994-03-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ersättningar och bidrag till konstnärer </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>268D4D4B-CF09-4F07-979E-6D9AFE315382</anforande_id>
<anforande_nummer>120</anforande_nummer>
<talare>ROSE-MARIE FREBRAN (kds)</talare>
<parti>kds</parti>
<anforandetext>Herr talman! Principfrågan är ett av de viktiga
skälen. Ett annat är att konstnärskollektivet visst
icke är nöjda med sakernas tillstånd i dag och det
förhållande som vi nu har. De flesta konstnärer är
visst icke organiserade.

Elisabeth Persson tyckte att ett bra sätt att ta ansvar
för Sveriges ekonomi skulle vara att genomföra
skattehöjningar. Vi tror inte att vi förbättrar
ekonomins funktionssätt i vårt land genom att höja
skatterna.

Vårdnadsbidraget är finansierat inom budgeten.
Något annat förslag skulle vi naturligtvis inte ha
ställt upp på eller krävt att riksdagen skulle stödja.

</anforandetext>
<intressent_id>0699354970600</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>251898</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0978/#anf120</protokoll_url_www>
</anforande>
