<anforande>
<dok_hangar_id>2349342</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0976</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:76 Måndagen den 21 mars</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>76</dok_nummer>
<dok_datum>1994-03-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1993/94:105 om kvotflyktingar</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>66970330-F316-48F8-91C6-B6F7EDCA9346</anforande_id>
<anforande_nummer>9</anforande_nummer>
<talare>GEORG ANDERSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag återkommer till frågan om
skärpning. Nu försöker Birgit Friggebo göra
gällande att skärpningen av flyktingpolitiken inte
till någon del beror på regeringen. För det första är
regeringen ansvarig för den flyktingpolitik som
bedrivs i landet av Invandrarverket och
Utlänningsnämnden och för av regeringen själv
fattade beslut. Det ansvaret kommer regeringen
aldrig från.

Man kan för det andra peka på konkreta saker, som
att regeringen tog beslut om peruanerna. Jag
behöver bara nämna det. Regeringen tog vidare
beslut om att vistelsetiden inte skulle tillmätas
betydelse vid ärendenas avgörande. För många
som har vistats här lång tid under svåra
förhållanden innebar det en mycket kraftig
skärpning.

Det har kommit fram reaktioner inom Folkpartiet,
och jag förstår att Birgit Friggebo är hårt trängd.
Jag skall inte ytterligare utöva någon press i det
hänseendet, men vi måste ändå föra en ganska
öppen debatt om det här.

Att hänvisa till att utvärderingen av detta skall
avvaktas är bara ett försök att krypa undan.
Ansvaret för att kvoten inte har utnyttjats måste
ändå regeringen ta på sig. Man var ju när man
införde denna kvot medveten om förhållandena
och skapade ett intryck av att man skulle göra en
stor insats för de människor som är mest
skyddsbehövande.

Birgit Friggebo hänvisar till att det inte är möjligt
att ta ut människor från enklaverna. Vi beklagar
detta gemensamt och mycket djupt, men fanns det
verkligen i hela denna tragedi, där hundratusentals
människor var hårt drabbade i f.d. Jugoslavien,
under de första sju månaderna bara 360 personer
som var i behov av att komma till Sverige och som
kunde överföras hit? Man hade en kvot att arbeta
med som omfattade 7 800 personer.

Detta är den avgörande frågan. Sedan kan vi alltså
gemensamt och djupt beklaga att inte ytterligare
personer kan erbjudas skydd och hjälp i Sverige.
Men när man inte utnyttjar de möjligheter som man
har ställt i utsikt att utnyttja tycker jag att det finns
anledning att reagera.

Min avslutande fråga blir: Räknar regeringen med
att under innevarande budgetår, fram till den 1 juli,
kunna utnyttja denna kvot antingen för dem som är
i behov av skydd och hjälp i f.d. Jugoslavien eller
genom en utvidgning, som Maj-Lis Lööw här har
tagit upp, så att den omfattar också andra? Jag vet
att UNHCR enträget vädjar om att Sverige och
andra länder aktivt skall göra insatser också för den
övriga världens flyktingar.
</anforandetext>
<intressent_id>0422439378601</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>251761</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0976/#anf9</protokoll_url_www>
</anforande>
