2349342 GH0976 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:76 Måndagen den 21 mars 1993/94 76 1994-03-21 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:105 om kvotflyktingar interpellationsdebatt 4773B8E7-DE26-420A-A724-E2D60EC4C2BD 3 MAJ-LIS LÖÖW (s) s Fru talman! Efter de senaste dagarnas turer skulle man kunna säga att det inte finns något nytt under solen i flyktingpolitiken. Invandrar- och flyktingpolitiken har knappast att göra med några rationella faktorer eller med någon verklighet som låter sig styras av förutbestämda beslut. Den står under ständig förändring. Det gäller att vara både öppen och flexibel. Det är mycket av det gamla som blir sig likt, även om Birgit Friggebo en gång i tiden stod här i talarstolen med beslutsamhetens friska hy och sade att hon skulle reda upp den sörja som den socialdemokratiska flyktingpolitiken hade hamnat i. Georg Andersson har pekat på några av dessa saker. Vi fick veta att det skulle bli generösare och bättre bedömning av asylärenden. Det s.k. decemberbeslutet skulle upphävas. I själva verket förefaller det nu vara tuffare beslut än någonsin. Regeringen har själv fått lov att tillsätta en utredning för att få reda på hur tufft det egentligen är. Vi ser nu hur Folkpartiets ministrar suckar över polariseringen i flyktingpolitiken, när det i själva verket var Folkpartiet som i den tidigare debatten här i kammaren i hög grad bidrog till den polariseringen. Asylsökande skall få arbeta. Det är den enda skillnaden och det nya. Det tragikomiska är, att när de nu får det finns det inga arbeten. Jag skall inte uppehålla mig längre vid detta. Fru talman! Jag skall hålla mig till det som interpellationen handlar om, nämligen kvotflyktingar. Jag får erkänna att jag inte förrän alldeles nyss uppmärksammade att det ges ytterligare ett interpellationssvar här i dag som delvis handlar om det jag tänkte ta upp. Den regering vi har i dag minskade kvoterna. Det fanns en mycket bred enighet i denna kammare om nödvändigheten av att öka mottagandet av kvotflyktingar. Det fanns ett mycket stort tryck från UNHCR om att Europas länder skulle ställa upp och vara generösare. Tyvvär fick vi besked om att detta inte behövdes. Det fanns ingen efterfrågan. Man kunde i själva verket minska den årliga kvoten för flyktingar, som vi efter mycket om och men hade lyckats få upp till 2 000 om året, med en extra kvot budgetåret 1991/92 på 1 250. Vad är det för verklighet som ligger bakom att det inte skulle vara nödvändigt med en ordentlig kvot för ett mer ordnat mottagande av alla de människor som sitter i flyktingfällan runt om i världen, och faktiskt så nära som på andra sidan Östersjön? Vi har ju det stora bekymret med de människor som verkligen fastnat i rävsaxen i Baltikum och Ryssland. Det har kommit dit, men de kommer inte längre. De är fullkomligt otänkbart för dem att ta sig tillbaka till sina gamla hemländer, och de kommer inte från Tallinn, eller var de nu finns någonstans. Jag hörde häromdagen ett radioprogram om flyktingar som satt i ett gammalt kvinnofängelse i Tallinn. De är de som är kvar och som inte haft råd att köpa sig en plats på en flyktingbåt eller i en container, och riskera livet för att komma över Östersjön. Nu ser jag i det kommande svaret att Birgit Friggebo skall ta upp problematiken kring dessa människor. Men det sägs inte ett ljud om att vi faktiskt skulle kunna utnyttja den kvot som vi har till att också hjälpa de människorna. Det kan väl ändå inte vara rimligt som det är nu? Det måste vara mycket tragiskt för dem att konstatera att de som lyckas ta sig in i en container och som lyckas köpa sig en plats på en båt över Östersjön får allihopa stanna här i Sverige, medan de själva sitter fast där och inte kan göra någonting åt sin situation. Jag skulle vilja veta, Birgit Friggebo, om inte en del av denna kvot --det finns ju ändå utrymme i den kvot som riksdagen har beslutat om -- skulle kunna utnyttjas till att hjälpa dessa människor i avvaktan på att de baltiska länderna och Ryssland orkar ta itu med att bli mottagarland och ha ett eget, rimligt flyktingmottagande i framtiden. Jag tror att det ligger ganska långt fram i tiden. Till dess behöver de människor som sitter fast där faktiskt hjälp. 0153549892302 N 2010-01-01 00:00:00 251755 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0976/#anf3