2349342 GH0976 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:76 Måndagen den 21 mars 1993/94 76 1994-03-21 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:99 om flyktingpolitiken interpellationsdebatt 4189400D-D91F-4538-BE76-3EE806445B76 19 MAJ-LIS LÖÖW (s) s Fru talman! Jag hade inte tänkt blanda mig i den här debatten. Men jag måste ändå ställa en fråga: Vad menar Claus Zaar med människosmuggling? Det är egentligen ett mycket konstigt ord. Det leder tankarna litet fel. Att man plockar in en massa människor i en container och ser till att de kommer över Östersjön utan att någon har sett dem kan väl till nöds kallas människosmuggling. Men ofta handlar det inte så mycket om smuggling och om att gömma människor. Det profitörerna till största delen gör är att visa på resvägar. Man förespeglar människor att de kommer att få ett liv i stor välmåga osv., om man bara får hjälpa dem att komma till Sverige för si och så många tusen kronor. Dessa profitörer förutskickar alltså saker som inte kommer att inträffa. De hjälper till att hitta resvägar, och de tar förmodligen bra betalt -- med god avans -- för biljetter och sådant. Men detta handlar ju inte om smuggling i ordets egentliga bemärkelse. Det är inte kriminellt att komma till ett land och söka asyl. Det sker helt öppet att människor vill komma in i ett land. Vare sig det sker på Arlanda eller i Ystad är det inte något fel i det. Dessa profitörer vill vi inte öppna dörrarna för. Det bästa är naturligtvis att ha ett snabbt och effektivt asylförfarande. Det är den bästa signalen till omvärlden. Då förespeglar man inga människor att de på lösa grunder kan komma och söka asyl i ett land. Detta jobbar man med hela tiden. Så länge det finns rika och fattiga länder kommer gräset självfallet alltid att vara grönare på andra platser i världen, och till de platserna vill man gärna ta sig. Det kan också vara fullt möjligt att t.o.m. låna pengar för att ta sig dit. Man blir skyldig, och när man väl har etablerat sig i landet kan man också häfta i skuld och få betala av den. Detta har egentligen ingenting med hur mycket vi betalar i asylbidrag på våra förläggningar att göra. Det räcker förmodligen inte långt. Det mest tragiska i detta är, precis som Birgit Friggebo pekade på, att människor säljer allt de har hemma för att få ihop dessa pengar. De kommer hit helt barskrapade med orealistiska förhoppningar om att få stanna här. De skickas tillbaka hem igen och är helt utblottade. Självfallet vill vi inte medverka till detta, men det är väldigt svårt för Sverige att förhindra, eftersom det sker redan i hemlandet. 0153549892302 N 2010-01-01 00:00:00 251771 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0976/#anf19