<anforande>
<dok_hangar_id>2349342</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0976</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:76 Måndagen den 21 mars</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>76</dok_nummer>
<dok_datum>1994-03-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1993/94:99 om flyktingpolitiken</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>4189400D-D91F-4538-BE76-3EE806445B76</anforande_id>
<anforande_nummer>19</anforande_nummer>
<talare>MAJ-LIS LÖÖW (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag hade inte tänkt blanda mig i den
här debatten. Men jag måste ändå ställa en fråga:
Vad menar Claus Zaar med människosmuggling?
Det är egentligen ett mycket konstigt ord. Det leder
tankarna litet fel.

Att man plockar in en massa människor i en
container och ser till att de kommer över Östersjön
utan att någon har sett dem kan väl till nöds kallas
människosmuggling. Men ofta handlar det inte så
mycket om smuggling och om att gömma
människor. Det profitörerna till största delen gör är
att visa på resvägar. Man förespeglar människor att
de kommer att få ett liv i stor välmåga osv., om man
bara får hjälpa dem att komma till Sverige för si och
så många tusen kronor. Dessa profitörer
förutskickar alltså saker som inte kommer att
inträffa. De hjälper till att hitta resvägar, och de tar
förmodligen bra betalt -- med god avans -- för
biljetter och sådant. Men detta handlar ju inte om
smuggling i ordets egentliga bemärkelse. Det är
inte kriminellt att komma till ett land och söka asyl.
Det sker helt öppet att människor vill komma in i
ett land. Vare sig det sker på Arlanda eller i Ystad
är det inte något fel i det.

Dessa profitörer vill vi inte öppna dörrarna för. Det
bästa är naturligtvis att ha ett snabbt och effektivt
asylförfarande. Det är den bästa signalen till
omvärlden. Då förespeglar man inga människor att
de på lösa grunder kan komma och söka asyl i ett
land. Detta jobbar man med hela tiden.

Så länge det finns rika och fattiga länder kommer
gräset självfallet alltid att vara grönare på andra
platser i världen, och till de platserna vill man gärna
ta sig. Det kan också vara fullt möjligt att t.o.m.
låna pengar för att ta sig dit. Man blir skyldig, och
när man väl har etablerat sig i landet kan man också
häfta i skuld och få betala av den. Detta har
egentligen ingenting med hur mycket vi betalar i
asylbidrag på våra förläggningar att göra. Det
räcker förmodligen inte långt.

Det mest tragiska i detta är, precis som Birgit
Friggebo pekade på, att människor säljer allt de har
hemma för att få ihop dessa pengar. De kommer hit
helt barskrapade med orealistiska förhoppningar
om att få stanna här. De skickas tillbaka hem igen
och är helt utblottade.

Självfallet vill vi inte medverka till detta, men det
är väldigt svårt för Sverige att förhindra, eftersom
det sker redan i hemlandet.

</anforandetext>
<intressent_id>0153549892302</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>251771</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0976/#anf19</protokoll_url_www>
</anforande>
