<anforande>
<dok_hangar_id>2349340</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0974</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:74 Torsdagen den 17 mars</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>74</dok_nummer>
<dok_datum>1994-03-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Muntliga frågor till regeringen </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F754D6C3-6619-4F13-8ED1-B5112C866746</anforande_id>
<anforande_nummer>53</anforande_nummer>
<talare>Socialminister Bengt Westerberg (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag kan inte ge något generellt svar
på det, men det är naturligtvis inte acceptabelt att
försämra tryggheten och säkerheten.

Acceptabla är bara sådana personalnedskärningar
som innebär en faktisk rationalisering eller
effektivisering, dvs. då man trots nedskärningar
kan upprätthålla kvaliteten.

Huruvida alla nedskärningar som Eva Johansson
talade om -- eller en mindre eller större del av
dem -- tillhör den kategorin kan jag faktiskt inte
svara på.

FN:s barnkonvention
</anforandetext>
<intressent_id>0630022377501</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>251720</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0974/#anf53</protokoll_url_www>
</anforande>
