<anforande>
<dok_hangar_id>2349339</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0973</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:73 Onsdagen den 16 mars</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>73</dok_nummer>
<dok_datum>1994-03-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Sjöfart </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>3A8E2959-C172-498F-8D9D-765CC1D23C7D</anforande_id>
<anforande_nummer>53</anforande_nummer>
<talare>HUGO BERGDAHL (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Mitt inlägg i debatten om sjöfarten
kommer att beröra avsnittet om den svenska
sjöfartens framtid. Jag tycker att det har sagts
ytterst litet i den frågan av de föregående talarna.

Konkurrenssituationen inom den internationella
sjöfarten har under de senaste åren inneburit att
sjöfartsnäringens utveckling i vårt land mycket nära
sammankopplats med statliga stödåtgärder. Men
det har samtidigt framgått klart att statliga
stödåtgärder inte utgör det enda villkoret för
svensk sjöfarts fortsatta överlevnad eller
utveckling. För allt fler framstår det som helt
nödvändigt att sjöfartsnäringen också måste bidra
med rationaliseringar och andra kostnadssänkande
insatser för att kunna öka de svenskflaggade
fartygens möjligheter att hävda sig i konkurrensen.
Denna insikt har också varit regeringens
utgångspunkt när man under de senaste åren har
arbetat med frågan om de sjöfartspolitiska
åtgärderna.

Tyvärr är jag övertygad om att man i dag måste
konstatera att den svenska sjöfartspolitiken trots
många lovvärda försök från regeringens sida kört
fast. Jag efterlyser de långsiktiga lösningarna. De
lyser med sin frånvaro.

Sjöfartsnäringens främsta parter,
Redareföreningen och Sjöfolksförbundet, har
misslyckats med det som andra sektorer av det
svenska näringslivet klarat av på ett bra sätt,
nämligen att lösa de problem som alltid uppstår när
en näringsgren måste rationaliseras och anpassas
till nya förhållanden.

Nu brådskar det, inte minst mot bakgrund av att
Sverige inom en kort tidsperiod kommer att bli
medlem i den europeiska unionen. Sverige måste
skyndsamt få en sjöfartspolitik som bidrar till att
stärka landets anseende som sjöfartsnation bland
konkurrenterna inom näringen.

Sjöfartsnäringen i hela dessa bredd, dvs. redarna
och fackliga organisationer, men också vi politiker,
måste visa att vi med gemensamma insatser och ett
gemensamt ansvartstagande kan prestera en
hållfast lösning för svensk sjöfartsnäring.

Fru talman! I det betänkande som vi nu behandlar
har uskottet ställt sig helt enigt bakom kravet att en
parlamentariskt sammansatt utredning bör
tillsättas för att finna en hållbar lösning för svensk
sjöfarts fortbestånd. Trafikutskottet konstaterar att
utredningsarbetet skall bedrivas med största
möjliga skyndsamhet. Jag vill gärna understryka
denna skrivning från utskottet. Det är min och mitt
partis starka övertygelse att en sådan utredning bör
arbeta med den fasta målsättningen att nå en bred
enighet över partigränserna. Det hela gäller svensk
sjöfarts framtid.
</anforandetext>
<intressent_id>0493166969401</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>251488</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0973/#anf53</protokoll_url_www>
</anforande>
