<anforande>
<dok_hangar_id>2349339</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0973</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:73 Onsdagen den 16 mars</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>73</dok_nummer>
<dok_datum>1994-03-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Anslag till främjande av rennäringen m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>B52B477D-2AAB-4FCA-8A0E-3CDFEC406C91</anforande_id>
<anforande_nummer>225</anforande_nummer>
<talare>BERTIL DANIELSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det skulle alltså vara diplomatiska
förvecklingar som avhåller Sverige från att kräva
det här stödet. I stället ger man sig på de svenska
kärnkraftverken, som ingenting har släppt ut, för
att det kanske skulle vara lättare att klämma fram
pengarna där. Jag delar inte den uppfattningen och
det synsättet.

Sigrid Bolkéus säger också att det här är en nationell
angelägenhet och att forskningen måste få resurser.
Ja, självfallet. Det pågår också forskning. Jag sitter
själv i SKI:s styrelse. Där anslås 50--60 miljoner
kronor årligen för forskning kring
kärnkraftssäkerheten i Sverige. Det finns också
andra betydande forskningsinsatser. Det finns
internationellt samarbete kring arbetet med att
höja säkerheten för kärnkraftsindustrin i Sverige
och i andra länder. Huruvida forskningen kring
cesiumhalten i vilt skulle ha avgörande betydelse
undandrar sig min bedömning, men jag har inte
stött på de här synpunkterna i något sammanhang
när jag har tagit del av önskemål kring
forskningsområden rörande kärnkraftssäkerheten.
</anforandetext>
<intressent_id>0853269477202</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>251660</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0973/#anf225</protokoll_url_www>
</anforande>
