2349339 GH0973 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:73 Onsdagen den 16 mars 1993/94 73 1994-03-16 00:00:00 Anslag till främjande av rennäringen m.m. EA13DDE2-7069-436B-94F1-D8F7F9F57704 222 SIGRID BOLKÉUS (s) s Herr talman! I det här betänkandet avslås min motion Bo601 som tar upp kostnadsansvaret för cesiumanalyser i fallvilt, insjöfisk, bär och svamp. Ett enigt utskott har avstyrkt motionen, och jag inser att jag inte kan få någon ändring genom att yrka bifall till motionen. Motiveringen till avslaget på såväl min som Rolf Dahlbergs motion är synnerligen kortfattad. Inte ett ord sägs om mitt förslag om att regeringen bör överväga om kostnaderna för cesiumanalyser kan delas mellan olika parter. Jag anser att kärnkraftsindustrin skall vara en av kostnadsbärarna. Vad anser bostadsutskottet om det förslaget? Ni skriver att Gävle kommun tar ut 150 kr per prov medan Hudiksvalls kommun bara tar ut 25 kr. Utskottet delar propositionens bedömning att dessa kostnader bör kunna bäras av jägarna själv. Det är en bedömning som jag reagerar starkt emot när det gäller jägarna i Gävletrakten. Jag skall så kortfattat som möjligt ta fram litet historik om vad som tidigare sagts från utskott och ledande politiker. När kärnkraftsolyckan i Tjernobyl inträffade våren 1986 var nedfallet över Sverige en nationell angelägenhet. Samma höst lämnade staten ersättning för fällda älgar om cesiumhalten i köttet översteg 300 becquerel, som då var gränsvärde. Vid den tiden instämde näringsutskottet i en motion av John Andersson och skrev att nedfallet hade medfört stora påfrestningar inte bara för företag utan även för många enskilda i bl.a. skogslänens glesbygder. Näringsutskottets skrivning kan inte bara ha gällt rennäringen. När de talade om inkomstbortfall måste rimligtvis även provtagning ha inbegripits. Börje Hörnlund, som nu ingår i regeringen och anser att jägarna skall stå för kostnaderna själva, krävde i en motion att all provtagning som människor i drabbade områden ansåg nödvändig borde ske gratis samt att utrustning såväl som provtagning borde betalas av staten. I en interpellationsdebatt framhöll dåvarande miljöministern att den socialdemokratiska regeringen avsåg att se till att kommunerna skulle få bästa möjliga utrustning för att kunna hjälpa människor med information och mätningar. Herr talman! Min kritik i dag riktar sig inte bara till den borgerliga regeringen. År 1988 höll jag mitt första anförande här i kammaren. Det handlade just om kostnadsansvaret för dem som drabbats av Tjernobylolyckan. Redan efter två år hade det nationella engagemanget och löftena brunnit och försvunnit. Cesiumeländet som vi får leva med i oöverskådlig tid betraktas som ett särintresse. Vem kommer att tro på några löften om Sverige hemsöks av nedfall vid nästa olycka? Statliga medel har mig veterligt inte getts till provtagning på insjöfisk, bär, svamp, rådjur och småvilt. Totalt 137 600 kr utbetalts i ersättning till några yrkesfiskare. Några ersättningar till fiskevårdsföreningar och liknande organisationer har inte utgått, trots att de lider stora skador på grund av minskad fiskekortsförsäljning. Redan 1987 blev det tvärslut med statliga bidrag även för analyser av älgkött. Skälet angavs vara att cesiumhalten i älgens föda sjunkit snabbt. Det är möjligt att man handlade i god tro. Men nu vet vi genom forskning att beslutet fattades på felaktiga grunder. År 1992 kom en forskningsrapport om en undersökning som pågått i fem år. Den visade att strålningen från Tjernobyl är borta från åkern men kvar i skogen. Trots att det är bevisat att beslutet 1987 fattades på felaktiga grunder och att rådjur, älgar och harar innehåller högre halter cesium i år än när olyckan inträffade anser utskottet att jägarna i Gävletrakten skall betala 150 kr per prov. Tycker ni att det är rimligt att en jägare i t.ex. Österfärnebo, som skjuter en hare och ett rådjur, själv skall betala 300 kr för att få besked om köttet är radioaktivt avfall som skall kasseras eller möjligen bli hundmat? Ni vet lika bra som jag att jakten i Sverige inte bara är för överklassen som det är i många andra länder. Det känns i både hjärtat och plånboken när gränsvärdet 1 500 becquerel överskrids. Det är långt ifrån gratis att jaga. Jägarna har ett tryck på sig från samhället att skjuta av för att minska skador på skog och gröda, trafikolyckor med vilt inblandat, förhindra epidemier och undernäring på grund av att det finns för många individer av ett visst djurslag m.m. Det var just viltvården som Sverige fick mycket beröm för i EU-förhandlingarna. Tänk er in i vilka kringkostnader det blir för samhället när allt fler jägare bevisligen slutar jaga för att de inte vill skjuta cesiumvilt och stå för analyskostnaderna! Jag skulle vilja rapportera från Gävlepolisen angående viltolyckorna. På grund av de milda vintrarna har rådjursstammen ökat. Viltolyckor med rådjur har ökat markant speciellt på Bönanvägen, Furuviksvägen och vägarna på Norrlandet. Varje dag får polisen anmälningar om två--tre rådjursolyckor. Älgolyckorna med person- och fordonsskador har också ökat. Hararna rapporteras inte in, men alla vet att även smådjur gör att bilförare instinktivt väjer och att olyckan kan vara framme. Lägg därtill ökade betesskador på grödor och skog. Det finns hopp om att arbetet med den unika älgpärmen som sammanställs i Gävle, och som jag skriver om i motionen, kan fullföljas. Det finns ett guldkorn i utskottets motionssvar. Det är det som skrevs vid sittande bord under justeringen, nämligen att utskottet delar motionärernas oro för verkningarna av det radioaktiva nedfallet och förutsätter att frågan vid en eventuell prövning mellan olika forskningsprojekt ges hög prioritet. Cesium 137 har inte en halveringstid på 30 år som man trott. Det är bara forskning som kan komma fram till det resultatet. När det gäller huvudfrågan om vem som har kostnadsansvaret är meningarna delade. Gävle kommun, som 1986--1991 lade ut 1 146 000 kronor och sedan skrev till regeringen, anser att ansvaret är statens. I slutet av interpellationsdebatten den 18 november 1993 säger jordbruksminister Karl Erik Olsson att det rör sig om en så ringa kostnad att ansvaret kan bäras på den kommunala sidan. Man kan ju fråga sig vems åsikter regeringen och utskottet delar när de instämmer i att enskilda som drabbas skall betala upp emot 150 kr för prov samt bilkostnader och tid, som också är pengar. Proverna skall in innan köttet ruttnar och när labbet är öppet. De flesta jägarna bor inte i Gävle stad. Jag har redan sagt vad arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund ansåg om detta när han tillhörde oppositionen. Denna fråga är inte ur världen i år eller nästa år, och ingenting tyder på att halterna minskar. Fler kommuner kan i detta kärva ekonomiska läge säga som man säger i Gävle: Nu får staten ta sitt ansvar. Ja, vad säger utskottet om mitt förslag att alla utpekade -- staten, kommunen, jägarna och kärnkraftsindustrin -- delar på kostnaderna? Är det så att ni vidhåller att den som lämnar in bär, svamp eller kött ensam skall betala, då vill jag veta hur ni har kommit fram till den ståndpunkten. Herr talman! Rolf Dahlberg och jag avser att återkomma i frågan. Jag har inget yrkande, men jag förväntar mig svar på mina frågor. 0998031180101 N 2010-01-01 00:00:00 251657 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0973/#anf222