2349339 GH0973 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:73 Onsdagen den 16 mars 1993/94 73 1994-03-16 00:00:00 Åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet 098F0AC5-7129-4961-9F25-20DC4E733932 214 LENNART ROHDIN (fp) fp Herr talman! Riksdagen kommer, som tidigare talare redan har sagt, att kunna fatta ett beslut med mycket stor räckvidd, och jag instämmer i uppfattningen att det är mycket glädjande att detta kommer att ske om inte i alldeles fullständig så åtminstone mycket bred enighet. Det här är ett viktigt steg på vägen mot lika behandling av människor som lever och verkar i vårt land oavsett etnisk bakgrund. Vägen hit har emellertid varit lång -- onödigt lång. Diskriminering i arbetslivet på etnisk grund är liksom annan diskriminering ofta svår att komma åt. Frågan om huruvida en person förfördelats på grund av diskriminering t.ex. på etnisk grund eller på grund av kön är ofta mycket svår att entydigt belägga. Däremot är det uppenbart att förekomsten av diskriminering på dessa grunder är omfattande. Herr talman! Redan för mer än 15 år sedan tillsatte dåvarande statsrådet, ansvarig för bl.a. invandrarfrågor, Rolf Wirtén den s.k. diskrimineringsutredningen, som hade till uppgift att också överväga åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet. 1983 lade utredaren, Invandrarverkets förste generaldirektör Kjell Öberg, fram ett förslag om lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Kjell Öberg föreslog ett lagfäst förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet. En arbetsrättslig lag föreslogs med Arbetsdomstolen som enda forum. Förslaget uppvisade stora likheter med jämställdhetslagens förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av kön. Förslaget lades emellertid i en skrivbordslåda av den dåvarande regeringen, som tillträtt efter valet 1982. Det förslag vi i dag har att ta ställning till och som framlagts av invandrarminister Birgit Friggebo innebär ett lagfäst förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Lagstiftningen inordnas i det arbetsrättsliga regelsystemet med Arbetsdomstolen som huvudsakligt forum. Diskrimineringsombudsmannen får en processförande roll som motsvarar Jämställdhetsombudsmannens. Vägen hit var lång. Kjell Öberg och landets många invandrare har fått vänta länge. Det är därför ytterst glädjande med den breda enighet som nu äntligen uppnåtts. Herr talman! Principiellt medger naturligtvis inte svensk rätt diskriminering på t.ex. etnisk grund, men något generellt rättsligt förbud har inte funnits hittills. Sverige har ratificerat flera internationella konventioner som också inbegriper åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Dessa konventioner föreskriver inte någon absolut skyldighet att lagstifta mot etnisk diskriminering i arbetslivet, och utredningen om åtgärder mot etnisk diskriminering konstaterade likaså i sitt slutbetänkande hösten 1992 att konventionerna inte innebär någon absolut skyldighet att lagstifta men att det skulle vara mest förenligt med deras syfte att införa lagstiftning. Folkpartiet liberalerna har länge krävt att också diskriminering på arbetsmarknaden på etnisk grund skall vara förbjuden. Det har ju sedan länge gällt för diskriminering på grund av könstillhörighet. Ett lagstiftat förbud innebär en möjlighet att lagföra uppenbar och avsiktlig diskriminering på etnisk grund. Liksom i fråga om diskriminering på grund av könstillhörighet finns det naturligtvis en stor gråzon som är svår att bevisa och närmast omöjlig att komma åt med lagregler. En lagstiftning torde därför alltid framför allt få en opinions- och normbildande funktion. Nuvarande regelsystem har inte denna funktion. Normbildningsfunktionen är tillgodosedd och har ett starkt stöd i det förslag vi nu fattar beslut om. Man påverkar också gråzonen bäst med opinions- och normbildning. Lagtextdeklarationer som inte erbjuder några praktiska möjligheter att komma åt gråzonsfall riskerar tvärtom att undergräva tilltron till lagen och dess syften. Att överlämna frågan till arbetsmarknadens parter skulle ha inneburit en begränsning av skyddet till dem som är medlemmar hos parterna. En lagstiftning torde också ha en klart starkare normbildande funktion än ett kollektivavtal skulle haft. Den ger ett klart och entydigt besked om samhällets inställning till etnisk diskriminering i arbetslivet, och det gör den lagstiftning mot etnisk diskriminering i arbetslivet som riksdagen nu kommer att anta. Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betänkande. 0789744347006 N 2010-01-01 00:00:00 251649 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0973/#anf214