2349339 GH0973 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:73 Onsdagen den 16 mars 1993/94 73 1994-03-16 00:00:00 Folkbildning 7DE5462E-F39D-4ED7-B10D-CA31E3053A26 167 BERIT OSCARSSON (s) s Herr talman! Det är nu snart tre år sedan som riksdagen beslöt om målen för folkbildningen och om ändrade bidragsbestämmelser för denna. Det var ett beslut som uttryckte en stark tilltro till folkbildningen som en demokratisk kraft och kunskapsresurs i samhället. Beslutet innebar bl.a. att en treårig budgetram infördes och att bidraget årligen skulle justeras med hänsyn till den allmänna pris- och löneutvecklingen. Det var viktiga förändringar för att ge folkbildningen nödvändiga ekonomiska förutsättningar för ett långsiktigt och effektivt förändringsarbete. Vad har då skett? Först kan vi konstatera att den borgerliga regeringen drastiskt dragit ner det ordinarie anslaget till folkbildningen. Någon omfattande utvärdering har inte kunnat göras, men regeringen har ändå funnit att den redovisning av verksamheten som Folkbildningsrådet lämnat i den fördjupade anslagsframställningen stämmer väl överens med syftena med statsbidragsgivningen. Detta är positivt. Regeringen anser också att folkbildningen gjort betydande insatser med hjälp av de särskilda medel som anvisats av arbetsmarknadspolitiska skäl. Både folkhögskolor och studieförbund har visat att de genom flexibilitet i organisationer och arbetssätt snabbt kunnat erbjuda utbildningsaktiviteter som samlat ett stort antal deltagare. Trots detta föreslår regeringen att statsbidraget till folkbildningen återigen skall dras ned, nu med 100 miljoner kronor. Dessutom föreslår regeringen ändrade utbetalningsrutiner, som innebär att kostnaderna ökar med 25 miljoner kronor för folkbildningen. Dess bättre avvisar utskottet detta förslag. Tillsammans med de tidigare nedskärningarna betyder det här att under den borgerliga regeringens tid har det ordinarie statsbidraget sammantaget reducerats med närmare en halv miljard kronor. Så gick det alltså med treårsramen, indexeringen och den långsiktiga stabiliteten. Visserligen har, efter stora påtryckningar, av arbetsmarknadspolitiska skäl särskilda anslag tillkommit. Dessa ger en viss kompensation för det minskade grundanslaget, men trenden är alldeles tydlig. Visst finns det förståelse för att, i det samhällsekonomiskt ansträngda läge som vi nu befinner oss i, alla kostnader noga måste granskas. Men det är inte en framsynt politik att dra ner på folkbildningsanslaget, allra minst i en tid då tron på demokratin sviktar, främlingsfientligheten ökar och samhället behöver aktiva medborgare som är beredda att ta ett ansvar både för sig själva och för andra. För sådant är folkbildningen helt oslagbar. Folkbildningen är en resurs i krissamhället. Vi måste därför ta vara på de starka och unika möjligheter som finns i svenskt folkbildningsarbete. Folkbildningen behöver därför ett stöd och får inte tryckas tillbaka, som regeringen nu föreslår. Många undersökningar visar att allt fler människor känner vanmakt inför möjligheterna att påverka samhällsutvecklingen och sin egen livssituation via de traditionella demokratiska formerna. Människorna söker andra former för påverkan, medverkan och delaktighet. Mycket oroande är de starkt antidemokratiska stämningar som alltmer kommer fram i samhället. I det läget har folkbildningen en given plats. Där möter den en av sina utmaningar. Det är en given förstahandsuppgift för folkbildningen att exempelvis utnyttja de otaliga och mångskiftande mötesplatser som den erbjuder. Där kan det demokratiska och i vid mening politiska samtalet, dialogen mellan medborgare och valda representanter i de politiska församlingarna, återupprättas genom olika folkbildningsaktiviteter. För detta behövs det ett ökat stöd, ett stöd som inte minst skall ses som en investering för stärkt demokrati. Folkhögskolor och studieförbund betyder också mycket för att svenskar och invandrare skall få kontakt och lära känna varandra. Det är genom personliga kontakter som det skapas förståelse och tolerans. Folkbildningen och föreningslivet behövs för att motverka främlingsfientlighet och rasism. Folkbildningens nätverk kommer här mycket väl till pass. I exempelvis den av ABF initierade manifestationen mot rasism och främlingsfientlighet deltog inte mindre än 250 organisationer, studieförbund och företag. De förband sig genom att skriva på ett upprop att efter egen förmåga arbeta mot främlingsfientlighet och för ett öppet och tolerant Sverige. Skall ett sådant engagemang dämpas? Nej, tvärtom, det är sådant som skall stödjas. Studieförbund och/eller folkhögskolor har omfattande kontakter med organisationer och myndigheter och finns i stort sett på alla orter. De har en kunnig och engagerad medarbetarkår. Omfattande utbildningsinsatser kan snabbt organiseras och genomföras rationellt. En fortsatt satsning på folkbildningen säkerställer därför en anpassning till de snabbt uppkommande och mångskiftande behoven. Folkbildningen är överlägsen andra utbildningsanordnare när det gäller att nå de kortutbildade grupperna. Folkbildningen är också det enda kända redskapet med omfattande och på bredden mobiliserad beredskap för att komma till rätta med utbildningsklyftorna -- klyftor som är ett mått på hur orättfärdigt samhället är. Folkbildningen har också en uppgift i att ge ungdomar bra möjligheter att skapa mötesplatser och i att ge dem kunskap om demokratin och dess spelregler. Folkbildningen behövs också för de handikappade. Bengt Westerberg har kallat det arbete som folkbildningsorganisationerna utför ''en folkbildningsgerilla för det glömda Sverige''. Det är ett gott betyg, som folkbildningen kan vara stolt över. Detta arbete måste få en chans att fortsätta och utvecklas och skall inte tryckas tillbaka. Folkbildningens roll i kulturlivet förbises ibland. Föregående verksamhetsår arrangerades 900 000 kulturprogram med inte mindre än 9,7 miljoner deltagare och nästan 600 000 medverkande -- en mycket imponerande verksamhet. En viktig verksamhet är också det som bedrivs kring gamla hantverk, som därmed hålls vid liv. Här finns ofta inkörsporten till viktiga samtal, personlig utveckling och nyskapande. Denna verksamhet är ett instrument för utbyte mellan svensk och annan kultur, med goda möjligheter att nå invandrare, handikappade, arbetslösa eller andra grupper som lätt hamnar utanför. Det är också en viktig verksamhet för att bevara kvinnokraft, kvinnokultur och kvinnotraditioner. Vi socialdemokrater har föreslagit att riksdagen avvisar regeringens förslag till minskning av statsbidraget till folkbildningen med 100 miljoner kronor. Jag yrkar därför bifall till reservation nr 1. Vi har även föreslagit att 3 miljoner kronor skall anvisas för att folkbildningen skall kunna göra ytterligare insatser mot främlingsfientlighet och rasism. Jag yrkar därför bifall till reservation 2. Jag yrkar även bifall till reservation 3, där medelsanvisningen till Bidrag till folkbildningen tas upp. Till sist några ord om Bidrag till kontakttolkutbildning. Regeringen föreslår av statsfinansiella skäl att detta bidrag på 8 miljoner kronor helt skall slopas. Utskottsmajoriteten har efter många och ingående diskussioner stannat för att bidraget skall finnas kvar men har reducerat bidraget till 4 miljoner kronor. Vi socialdemokrater anser att bidraget skall vara 8 miljoner kronor. Det finns motioner som helt går mot förslaget att ta bort detta bidrag. Så gott som all grundläggande tolkutbildning i invandrarspråk, med undantag av universitetskurserna som har begränsad omfattning, skulle försvinna. En rad skrivelser har också inkommit där man protesterar och framhåller betydelsen av att bidraget får finnas kvar. Statens invandrarverk, som utskottet har hört, anser att den verksamhet som folkhögskolor och studieförbund bedriver när det gäller kontakttolkutbildningen är av stort värde. Verksamheten är flexibel och väl fungerande. Tolkar måste finnas. Hur skall vi annars få till stånd en väl fungerande och rättssäker flyktingmottagning med en jämlik situation för flyktingar och invandrare i deras förhållande till myndigheter och samhället i övrigt? Jag yrkar därför bifall till reservation nr 5. 0144891150008 N 2010-01-01 00:00:00 251602 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0973/#anf167