2349338 GH0972 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:72 Tisdagen den 15 mars 1993/94 72 1994-03-15 00:00:00 Svar på fråga 1993/94:386 om spekulation i skogsfastigheter m.m. interpellationsdebatt D61921A0-E864-4406-9F01-6E363754DFB7 21 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c) c Fru talman! John Andersson har frågat mig om jag tänker vidta några åtgärder som förhindrar spekulation i och skövling av skogsfastigheter. John Andersson anför att det på många håll händer att förvärvstillstånd erhålls i glesbygd utan att bosättning sker på fastigheten. Riksdagen beslutade våren 1991 om en omfattande avreglering av jordförvärvslagen. Samtidigt förstärktes lagstiftningen kraftigt som regionalpolitiskt instrument, och reglerna om prisprövning togs bort. Ambitionen i lagstiftningen har varit att bevaka boendet och sysselsättningen i glesbygden. Myndigheterna kan dock bevilja förvärvstillstånd utan att det kommer till stånd någon bosättning på egendomen. Det kan ske t.ex. om förvärvaren inte kan flytta till egendomen eller om det inte finns några på orten bosatta intressenter. Andra exempel är om ett vägrat tillstånd bedöms inte få någon direkt eller påvisbar effekt på sysselsättningen i området eller om det saknas möjlighet att vara bosatt på förvärvsegendomen. Om myndigheterna ändå bedömer det angeläget och realistiskt att få till stånd en varaktig inflyttning, får förvärvstillstånd vägras. Jag vill i detta sammanhang erinra om bestämmelserna i jordförvärvslagen i fråga om utebliven bosättning. Om en förvärvare inte uppfyller sitt åtagande om bosättning, får staten lösa in egendomen. Länsstyrelsen skall genast anmäla till Jordbruksverket om det föreligger förutsättningar för att lösa egendomen. När det gäller avverkningsreglerna i skogsvårdslagstiftningen har inga större förändringar skett den 1 januari i år, då de nya bestämelserna trädde i kraft. På brukningsenheter som är större än 100 ha får inte mer än 50 % av arealen bestå av kalmark eller skog under 20 år. För brukningsenheter som är större än 1 000 ha gäller ytterligare begränsningar. Möjligheterna att få undantag från dessa begränsningar är mycket små. För de allra minsta brukningsenheterna finns det inte och fanns inte heller tidigare några begränsningar för slutavverkningarnas omfattning. Jag anser att man ännu inte kan dra slutsatsen att jordförvärvslagen behöver ändras. Om myndigheternas rättstillämpning i ett något längre perspektiv skulle tyda på behov av översyn av lagstiftningen, är jag beredd att på nytt diskutera frågan. 0483420372909 N 2010-01-01 00:00:00 251415 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0972/#anf21