<anforande>
<dok_hangar_id>2349273</dok_hangar_id>
<dok_id>GH097</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:7 Torsdagen den 14 oktober</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>7</dok_nummer>
<dok_datum>1993-10-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Allmänpolitisk debatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>allmänpolitisk debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>61AB76D3-4DDC-4E66-A4DA-0A7E7FBABDC2</anforande_id>
<anforande_nummer>7</anforande_nummer>
<talare>INGELA THALÉN (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag förstår inte, Laila Strid-Jansson,
hur det kan bli fler arbeten om man i småföretag
eller andra företag får det lättare att sparka två
personer för att i stället nyanställa två. Det blir ju
fortfarande plus minus noll.

Det är inte detta förändringarna i arbetsrätten
handlar om. Erfarenheterna av tidigare
förändringar visar att försämringar i arbetsrätten
inte leder till fler nyanställningar. Detta är en
ideologisk fråga. Det är inte fråga om att skapa
ökad sysselsättning.

De som har sämst möjlighet att i dag betala sin hyra
är de 600 000 arbetslösa som har fått försämrade
ersättningsnivåer. Laila Strid-Jansson är en av dem
som i denna kammare hjälpt till med detta, och hon
är dessutom tillskyndare till att sänka ersättningen.
Det är de arbetslösa som sitter i kläm, inte i första
hand småföretagen.

Jag är beredd att diskutera att på olika sätt
stimulera småföretagen att utveckla idéer,
produktion och tjänster. Men det skall ske under
förhållanden som är trygga både för företagaren
och den anställde.
</anforandetext>
<intressent_id>0181942435301</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>245046</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH097/#anf7</protokoll_url_www>
</anforande>
