2349273 GH097 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:7 Torsdagen den 14 oktober 1993/94 7 1993-10-14 00:00:00 Allmänpolitisk debatt allmänpolitisk debatt 0B7B037C-AF53-4215-8A82-7E836C5C1713 32 ELVER JONSSON (fp) fp Herr talman! Att vara utan meningsfull sysselsättning är ofta en tragedi för den enskilde och en stor påfrestning för hela samhället, både ekonomiskt och socialt. Enorma resurser går till spillo om människor inte får arbeta. Därför är det viktigt att vi i Sverige anstränger oss ännu mer för att upprätthålla en god arbetslinje. Även om arbetslösheten har pressats något tillbaka genom framför allt olika åtgärder är den alltför hög för att kunna anses som acceptabel. Därför får ingen möda sparas för att komma till rätta med det just nu tyngsta politiska problemet. Alltsedan hösten 1990 har läget på arbetsmarknaden drastiskt förändrats och försämrats. Vi har många gånger i denna kammare diskuterat den alltmer bekymmersamma situationen. Betydande insatser har beslutats i kampen mot arbetslösheten. Aldrig tidigare har så stora resurser satsats som nu. Det är värt att nämna att innevarande budgetår kommer ungefär 100 miljarder att tas i anspråk för insatser på olika områden. Jag tror, herr talman, att det är ganska lätt att bli överens om analysen av hur det står till. Om den allmänna inriktningen av målen är vi i stort sett ense, vilket t.ex. innebär att arbetslinjen skall hävdas. Men när det gäller medlen går åsikterna isär. Då känns det som en plikt, herr talman, att söka konstruktiva lösningar på de problemen. Vi har som politiker att hantera både det långa och det korta perspektivet. I det korta perspektivet gäller det att hävda en rad aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser, där tyngdpunkten måste ligga på förberedelse för att kunna vara användbar i en förhoppningsvis snart uppåtgående konjunktur. I ljuset av detta skall ses både ungdomspraktiken och arbetslivsutvecklingen. Det finns ibland med rätta kritiska synpunkter på båda dessa instrument. Men tänk bort ungdomspraktiken och tänk bort arbetslivsutvecklingen och vi hade haft helt andra tal när det gäller öppen arbetslöshet. Därför var det att beklaga att socialdemokraterna först motsatte sig ungdomspraktiken. I efterhand har man nu accepterat den, och det gäller för oss att gemensamt utveckla ungdomspraktiken så att den verkligen blir en skjuts för unga människor in i ett rejält arbete. När det gäller ALU-projekten gäller det att vaksamt följa den verksamheten så att inte reguljärarbeten tas i anspråk då de här ALU- platserna skall fyllas. Regeringens inriktning, att det skall vara en tyngdpunkt också på utbildning inom högskola, folkhögskola, komvux, studieförbund, m.m., är i grunden riktig. Men jag tror att det behövs en kombination av praktik och teoretisk utbildning. De här bägge linjerna får inte bli varandras motsatser. De arbetsmarknadspolitiska insatserna kan inte ensamma reda upp dagens situation. Här finns också en betydande enighet i riksdagen. Det innebär att det krävs åtgärder inom snart sagt varje politikområde. Men det viktigaste är dock att det förs en ekonomisk politik som lägger grunden för en stabil utveckling, som ger företag och de människor som arbetar där framtidstro, samt en ökad tillväxt så att vi kan hålla fast vid och värna vårt välfärdssystem. Detta är mycket grundläggande för Folkpartiets linje och en helhetssyn som måste utvecklas i ett alltmer föränderligt samhälle. När det gäller det långa perspektivet är tillväxten av utomordentlig betydelse. Det räcker inte bara med AMS-jobb, ALU eller ungdomspraktik, utan det är riktiga jobb främst inom produktions- och tjänstesektorn som krävs. Vi har nu en mycket gynnsam situation på exportmarknaden. Industriproduktionen har ökat kraftigt sedan förra året och även industrins investeringar visar uppgång. Men ändå måste sägas att denna del av ekonomin är för liten för att skapa en allmän uppgång. Vad vi i Sverige behöver är ett rejält mått av nyföretagande, både inom produktionssektorn och inom tjänstesektorn. Där finns en hög kompetens och rätt utvecklad skulle den kunna bli en faktor att räkna med också i exporthänseende. Jag tycker att det var bra att arbetsmarknadsministern gav en redovisning och erinrade om framgångar för exportindustrin, om överskottet i utlandsaffärerna, om fler nyanställningar och om sjunkande arbetslöshetstal. Mycket är ändå på rätt väg. Den redovisningen stod i bjärt kontrast till den alltför mörka och negativa bild som jag tyckte att utskottets ordförande gav. Ingela Thalén valde också att läsa upp något som skulle kunna kallas en socialdemokratisk önskelista. Men de konkreta beskeden fanns egentligen inte med. Vad menar Ingela Thalén med en rättvis regionalpolitik eller med att öka de anställdas inflytande? Hur tänker socialdemokraterna hantera budgetunderskottet? Det låter allmänt välvilligt att säga att man vill öka hushållens köpkraft. Men inget talar t.ex. för att en tillfälligt sänkt moms skulle få en sådan önskedröm att gå i uppfyllelse. Däremot kan det leda till ett ökat budgetunderskott, och nettoeffekten blir negativ, bl.a. genom höjda räntor och en ökad inflation. Därför måste finanspolitiken tyvärr även fortsättningsvis vara stram. Det är en viktig förutsättning för lägre räntor. Det finns skäl att påminna om att sedan våren 1992, alltså på de senaste 15 månaderna, har de korta räntorna gått ned med 4,5 procentenheter och de långa räntorna med drygt 2 procentenheter. Det har skett samtidigt som den underliggande inflationen har blivit mycket låg. För låginkomsttagare är det särskilt viktigt att räntorna är låga och att inflationen hålls rejält i schack. Jag tror att man skall se regeringens satsning på småföretagandet som att man eftersträvar en politik som är både sammanhållen och leder till stabilitet och långsiktigt goda mål; mål som det finns stor uppslutning kring i denna riksdag. Herr talman! De förändringar som föreslås på arbetsrättens område har blivit hett diskuterade. Det är inte överraskande. Här finns ett partsintresse. LO och SAF ger olika bud, har skilda ståndpunkter. Även hos de politiska partierna finns det en stark polarisering. Ny demokrati t.ex. vill i praktiken rasera anställningsskyddslagen och att småföretagande inte skall omfattas av den. Det har intygats i ett debattinlägg här i dag. Ändå tror jag att det är en rimlig slutsats att regeringsförslaget har en balanspunkt där parternas skilda intressen går att förena. Vissa fackföreträdare och socialdemokratiska debattörer har gått upp i falsett. Jag menar att man saknar proportion i den här frågan. Det finns nu en uppskruvad opposition från främst LO-håll med tydliga politiska undertoner. Jag tor att det finns skäl att erinra om vad Aftonbladet skrev häromdagen, då man diskuterade den här frågan. I ledaren stod följande att läsa: ''Det finns skäl till att den socialdemokratiska politiken ännu inte är färdig. Men det finns samtidigt beska besked som kan ges redan i dag för att inte skapa falska förväntningar. Det är t.ex. en mer nyanserad syn på förändringarna av arbetsrätten och de små företagens och egenföretagarnas ställning och kapitalförsörjning. Åtgärder som Göran Persson flaggat för men nu tycks kvävas i kritikstormen.'' Tänkvärda ord också för denna kammares socialdemokrater. Jag vill tro, herr talman, att när krutröken har lagt sig och dimmorna skingrats finns det tillräcklig närhet mellan sansade politiker inom såväl opposition som regeringspartier för att kunna få en trovärdig plan för att sanera statsfinanserna, ge besked om den offentliga sektorns framtid, socialförsäkringarnas utformning och göra konkreta satsningar på mindre och medelstora företag. Över detta bör socialdemokraterna än en gång fundera i lugn och ro. Det som svenskt näringsliv och svensk arbetsmarknad i dag behöver är inte retoriska falsettoner utan en sansad diskussion. Det lägger en grund för ett samarbete över breda fält i denna riksdag. Den enigheten borde vi uppnå även när partierna rustar sig för det kommande årets valkamp. Att erkänna behovet av samsyn är inte detsamma som flathet eller ideologisk utplåning. Men det skulle kunna ge förutsättningar för svensk arbetsmarknad att fylla sin roll att ge ekonomiskt underlag för en samhällelig välfärd, med en situation av hög sysselsättning och där positiva mänskliga värden utvecklas. Vi lever i ett mycket större sammanhang än vad vi gjorde för några decennier sedan. Häri ligger stora möjligheter till samarbete med vårt närområde och stora delar av Europa. Men svensk välfärdspolitik byggd på en god arbetsmarknad har ett uppdrag att också efter förmåga delta i arbetet för att fred och rättvisa skall kunna bli en verklighet i den stora del av världen som i dag lever i krig och misär. Det innebär att vi som privilegierad nation har ett långtgående ansvar för en global solidaritet. I en sådan allmän strävan finns Folkpartiet med, berett att fortsätta driva på. Men det förutsätter att den svenska politiken står på tre stadiga ben: 1.En aktiv arbetsmarknadspolitik 2.En positiv näringspolitik 3.Sunda statsfinanser Dessa tre fundament, herr talman, är grundläggande om vi skall vara rustade för både utveckling och välfärd. I det uppdraget har vi som parlamentariker ett gemensamt ansvar. Låt oss anta den utmaningen. 088849148003 N 2010-01-01 00:00:00 245071 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH097/#anf32