2349273 GH097 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:7 Torsdagen den 14 oktober 1993/94 7 1993-10-14 00:00:00 Allmänpolitisk debatt allmänpolitisk debatt F60A9AE1-BDBC-4FA4-9FDB-D2E9B88DFB25 136 PONTUS WIKLUND (kds) kds Herr talman! Vi har i vårt parti delat upp debatten. Jag skall tala om socialförsäkringarna. Jag är en av dem som med en viss förundran har lyssnat på den polariserade debatten om grundtrygghet kontra inkomsttrygghet i socialförsäkringarna. I själva verket har den ju väsentligen rört sig om graden av en relativ inkomsttrygghet för medborgarna. Nästan alla de som har pläderat för grundtrygghet har, utöver en grundersättning, talat om obligatoriska påbyggnader eller avtalsförsäkringar på olika eller oklara nivåer. Inkomsttrygghetsförespråkarna har inte försvarat någon generell hundraprocentig ersättning. Därutöver har, såvitt jag förstår, alla velat ge möjlighet till frivilliga avtalsförsäkringar eller privata försäkringar. Således har det i själva verket rört sig om graden av inkomsttrygghet samt visst mått av personligt ansvarstagande för att få ersättning vid förvärvsoförmåga. I kds har en arbetsgrupp nyligen lagt fram en modell för ett trygghetssystem, i vilket vi vill verka för att på sikt närma de olika socialförsäkringarna inklusive arbetslöshetsförsäkringen. De krav som vi har ställt på systemet är att det skall gynna eget sparande, vara mindre kostnadskrävande än nu, ge förbättrad trygghet för de sämst ställda, motverka skattekilar och minska möjligheterna till överutnyttjande. Vi tror att det är viktigt att försöka förenkla de olika föräkringarna och att sträva mot att närma deras konstruktion till varandra. Det blir då på sikt en anpassning av de rörliga krafterna i samhället till de, trots allt, ganska stela offentliga systemen. Det kan ur individens synpunkt ge ett sammantaget bättre stöd. Förändringarna bör genomföras successivt och varligt. En kort sammanfattning av vårt förslag: Frånvaro från arbetet på grund av sjukdom, föräldraledighet och arbetslöshet bör ge samma ersättning. Vi föreslår en lägsta nivå, ett golv, på 2 basbelopp, knappt 6 000 kr per månad, som skall gälla vid heltidsarbete. Därefter bör ersättning ges motsvarande 80 % av inkomsten upp till 5 basbelopp, vilket motsvarar ca 14 300 kr och 50 % av inkomsten mellan 5 och 7,5 basbelopp, en nivå på 21 500 kr. Den maximala ersättningen blir därmed drygt 15 000 kr. Ersättningsnivåerna gäller vid såväl sjuklön som sjukpenning. En konsekvens av vårt förslag är en höjning av sjukförsäkringsersättningen från 70 % till 80 % när det gäller långtidssjuka. Föräldrapenningen bör utgå med samma belopp som ersättningen i försäkringssystemet. Samma kvalificering till systemet som det nuvarande skall gälla, förutom vid arbetslöshetsförsäkringen som skall vara allmän. Det bör finnas en självrisk i form av karensdagar. Förslagsvis kan sjukförsäkringen och den tillfälliga föräldraförsäkringen innehålla en eller två karensdagar och arbetslöshetsförsäkringen fem karensdagar. Det bör ske en samordning mellan dessa karensdagar, så att ett maximalt antal dagar kan drabba en person under ett år, således ett slags högkostnadsskydd för karensdagar som också omfattar arbetslöshets- och föräldraförsäkringen. Trygghetssystemet bör ligga utanför statsbudgeten och finansieras med avgifter. Varje försäkring skall i princip vara självfinansierad genom avgifter och gå runt. Undantagen är föräldraförsäkringen, vilken enligt vår uppfattning inte är en försäkring i egentlig mening och som därför till största delen bör vara statens ansvar och betalas med skatter. Avgifterna bör tas ut i form av såväl egenavgifter som arbetsgivaravgifter. Avgiften skall innehålla ett inslag av fördelningspolitik. I vårt trygghetssystem är nuvarande omfattning av lönegarantin inte berättigad. Lönegarantin bör samordnas med övriga förhållanden vid normal uppsägning. Vi föreslår ersättningsnivåer, enligt det system vi har skisserat, under normal uppsägningstid. Därefter bör den anställde vara kvalificerad för arbetslöshetsersättning. I jämförelse med nuvarande system bör kostnaderna för de föreslagna förändringarna i lönegarantin och föräldraförsäkringen bli mindre. Ökade kostnader uppkommer främst i arbetslöshetsförsäkringen som blir allmän, vilket kompenseras av ökade avgifter. Herr talman! Vi menar att vår modell för trygghetssystem är en medelväg som bör föras in i diskussionen med den nyligen tillsatta beredningen om utformningen av exempelvis framtidens sjukförsäkring och arbetsskadeförsäkring. Det är min förhoppning att arbetet där skall bedrivas med ett öppet sinne, så att det om möjligt går att hitta samförståndslösningar. I så viktiga frågor som trygghetssystemets uppbyggnad bör ingen möda för att söka hitta lösningar över partigränserna lämnas sparad. Så några ord till Birgitta Dahl. De 6 miljarderna för vårdnadsbidraget skall partikamraten Åke Carnerö tala om. När man lyssnar på Birgitta Dahl får man intrycket att hon gärna ställer upp för det som har varit. Ibland tror man att allt som var förr var bättre. Men det har faktiskt skett mycket som leder till förändringar, exempelvis den ekonomiska verkligheten. Man får en känsla av att Socialdemokraterna har skapat ett välfärdsbygge av så dålig kvalitet, med tanke på att huset är så pass slitet som det nu är, att vi måste göra omfattande reparationer. Birgitta Dahls retorik skrämmer mig faktiskt litet grand med tanke på det samarbete som vi i beredningen skall ha för en nyordning för sjuk- och arbetsskadeersättningen. Hur skall det kunna fungera mot bakgrund av den inställning som man ibland får intryck av att Birgitta Dahl har? Vi skall ju faktiskt förändra systemet till det bättre, och om möjligt i samstämmighet. 042327212304 N 2010-01-01 00:00:00 245175 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH097/#anf136