<anforande>
<dok_hangar_id>2349335</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0969</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:69 Torsdagen den 3 mars</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>69</dok_nummer>
<dok_datum>1994-03-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1993/94:89 om Sydafrika</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>2543473A-1954-4319-8E88-1DB107761AA8</anforande_id>
<anforande_nummer>11</anforande_nummer>
<talare>KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för
svaret och reaktionen på den fråga jag ställde i
slutet på mitt förra anförande. Jag tackar för de
kraftfulla formuleringarna, såsom att det gäller att
ta itu med apartheidsystemets arv och att vi skall
göra allt för att ha ett fortsatt stöd i Sydafrika. Det
är mycket bra, och jag tackar för det.

Jag tror att det var president Kennedy som sade
något liknande detta: Fråga inte vad landet kan
göra för dig; fråga vad du kan göra för landet. Jag
kom att tänka på det när jag såg en annons som
Nelson Mandela hade i en Sydafrikansk tidning.
Han hade formulerat det så här: Det är dags att du
frågar: Vad kan landet göra för dig? Det är en
omvänd formulering mot den president Kennedy
använde. Jag har förståelse för det. Här har
Mandelas folk i årtionden levt i ett land som just
inte har gjort så mycket för hans folk.

Jag förstår formuleringen. Det är dags att fråga sig:
Vad kan landet göra för dig? Samtidigt är det
naturligtvis en något utmanande formulering. Jag
har också märkt att han tar tillbaka detta litet grand
i sina tal, där han försöker tona ned det. Tro inte att
ni skall köra en Mercedes dagen efter valet -- har
han t.ex. formulerat det.

Det finns mycket som måste göras. Vi har berört
det här. Det gäller sådana saker som utbildning,
bostäder, vatten och sjukvård. Klyftorna är enorma
efter arvet från apartheidsystemet. Därför är också
förväntningarna enorma. De politiska ledarna har
en mycket skör balansgång framför sig, att dels
hålla tillbaka förväntningarna, dels försöka ge hopp
om en ljus framtid där landet kan göra någonting
för dess befolkning.

Nu hoppas vi att dessa val i slutet på april skall bli
fria och rättvisa val, och att vi inte efteråt behöver
ångra att vi inte gjorde tillräckligt, såsom t.ex. i
Angola. Jag har en känsla av att det internationella
samfundet inte gjorde tillräckligt där. Utvecklingen
hade kunnat bli annorlunda.

Namibia är ett bra exempel på vad man kan göra
och vad det betyder för den fortsatta stabiliteten i
landet. Angola har inbördeskrig, men i Namibia
jobbar man fredligt mot samförstånd med
oppositionen. Nu gäller det alltså Sydafrika. Det är
nu vi investerar i en fredlig demokratisk utveckling
eller fortsatt våld. Mycket avgörs som sagt den 27
april.
</anforandetext>
<intressent_id>0738969851001</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>251353</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0969/#anf11</protokoll_url_www>
</anforande>
