2349334 GH0968 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:68 Onsdagen den 2 mars 1993/94 68 1994-03-02 00:00:00 Information om avtalet med EU 4CBF197A-479D-432C-84EB-1A40B9FE6B91 9 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m) m Fru talman! Jag kommer alltid att minnas den välkomsthälsning i ord och applåder som företrädare för den europeiska unionen riktade till vår förhandlingsdelegation när vi efter långa nattmanglingar kunde konstatera att vi nått en överenskommelse. Den hälsningen präglades av en uppriktig glädje och värme, som så klart visade att Sverige är välkommet som medlem i den europeiska unionen. Det fanns ett klart uttryck för att man hoppades att Sverige, genom att snart komma in i EU-kretsen, skulle bli del av den europeiska familjen. Fru talman! Jag har i olika sammanhang varit med i förhandlingar om EEC, EG och EU under loppet av 25 år. Den första gången, under frihandelsförhandlingarna 1970--1972, var jag portföljbärare åt den dåvarande chefsförhandlaren Sverker Åström. Den andra gången var jag chefsförhandlare under EEC-förhandlingarna, förhandlingar som ledde fram till ett avtal år 1991. Nu, den senaste gången, handlade min medverkan om medlemskap i EU. Alla gånger har jag känt den härliga tillfredsställelse som man känner efter att ha lyckats nå fram till en allomfattande överenskommelse efter långvariga förhandlingar. Ändå tyckte jag att det jämfört med tidigare tillfällen förelåg en skillnad i går. Tidigare har det mer handlat om en förhandling med en motpart. Det har varit fråga om ett samarbete med andra parter. Denna gång handlade förhandlingarna mer om att delta som likställd och på likvärdiga villkor i ett brett internationellt samarbete. Det kändes! Fru talman! Efter ett års förhandlingar har vi nått en uppgörelse om ett avtal med EU. När förhandlingarna inleddes i februari 1993 var det många som hävdade att vår tidtabell var alltför optimistisk. Visst är det så, att det inte finns några garantier i någon förhandling, i synnerhet inte om man i alla lägen skulle ställa sakfrågorna i fokus, vilket vi var helt inställda på. Visst visste vi att det skulle bli tufft. Ett år är en kort tid och förhandlingarna har varit omfattande, i synnerhet som de omfattat alla delar av alla fördrag som det europeiska samarbetet bygger på. Vi har gått igenom rättsakt för rättsakt. Nu har vi trots allt kunnat hålla tidsplanen. Det är en tidsplan som vi och EU-länderna haft gemensamt. Det är resultatet av ett målmedvetet arbete från alla inblandade länders sida och av inte minst en stark politisk vilja. Ibland har den bild som tecknats av förhandlingarna och förhandlingsledningen kommit att fokuseras på förhandlingsledningen. Det vet jag, men ni förstår säkert att den bilden i grunden är felaktig. Utan de fantastiska och mycket engagerade insatser och det enorma lagarbete som har gjorts av ett stort antal människor som har varit inblandade i förhandlingarna -- det må gälla regering och riksdag, departement och myndigheter, vår Brysseldelegation eller andra utlandsmyndigheter -- hade vi i dag inte varit där vi är. Det tack som har riktats till mig och vår förhandlingsdelegation tillkommer var och en som har varit inblandad i dessa förhandlingar. Och jag vill framföra ett tack på mina egna och deras vägnar. I det sammanhanget vill jag också säga att den breda politiska enighet som har funnits bakom förhandlarna under hela förhandlingarna fram till dess att de avslutades har varit en stor styrka och verksamt bidragit till ett bra förhandlingsresultat. Fru talman! Statsministern sade i sitt anförande att detta är det viktigaste avtal som Sverige har uppnått under detta århundrade. Jag håller med om det. Eftersom jag vid tidigare informationer har redogjort för de resultat som Sverige har uppnått i förhandlingarna, skall jag här inskränka mig till att i allra största korthet redovisa de viktigaste elementen. När det gäller regionalpolitiken nådde vi i slutförhandlingarna -- och jag begränsar mig till dessa -- överenskommelser som avspeglar svenska priorioteringar och möjliggör en fortsatt aktiv regionalpolitik. Dessutom har vi tillförsäkrat oss ett rejält tillskott från EU:s strukturfonder på 2,4 miljarder per år. Det ger möjligheter till förstärkta insatser i särskilt utsatta områden. När det gäller jordbruk och fiske innebär överenskommelsen att Sverige fullt ut skall medverka i den gemensamma jordbrukspolitiken. Detta är en klar fördel, därför att svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri är konkurrenskraftiga på den europeiska marknaden. När det gäller skyddet mot salmonella har Sverige fått igenom sina krav på skydd av livsmedel för att därmed förhindra att livsmedel, foder och levande djur förs in i landet är salmonellasmittade. Över huvud taget gäller att de överenskommelser som har nåtts på olika områden innebär att vi har fått genomslag för vad som har varit en grundlinje, nämligen inga sänkta normer och att den fria rörligheten självfallet inte får innebära en fri rörlighet för sjukdomar. När det gäller resandebestämmelser får Sverige även i fortsättningen ha särskilda regler för införsel av sprit, vin och tobak. En översyn förutses 1996, men ändringar förutsätter i grunden enhällighet. När det gäller fritidsfastigheter har Sverige fått igenom en femårig övergångsordning för nuvarande lagstiftning. Den syftar till att förhindra överexploatering av särskilt utsatta områden. Till detta fogas dessutom en särskild deklaration i vilken det konstateras att EU:s regelverk inte hindrar enskilda medlemsländer att av miljö- och planeringsskäl vidta icke diskriminerande åtgärder. När det gäller budgetbidraget har vi åstadkommit en infasning av vårt bidrag över fyra år, och det är en reduktion av kostnaderna med nästan 10 miljarder. Det innebär framför allt att nettokostnaderna för de första två åren kommer att vara mycket begränsade, sett från samhällsekonomisk synpunkt. Fru talman! Nu återstår två frågor. Den första gäller institutionerna. Hur många röster i ministerrådet skall Sverige ha? Hur många platser i Europaparlamentet? I det sammanhanget blir det också aktuellt att behandla offentlighetsprincipen. Den andra frågan handlar om att avsluta kapitlet om EMU, där EU för närvarande har interna problem som lägger hinder i vägen. Dessutom återstår det att slutföra arbetet med de olika legala texterna för att på så sätt kunna överlämna avtalet till Europaparlamentet för godkännande samt till riksdagar och parlament för ratificering. Nu har också de andra ländrna gått i mål. Det gäller Finland, Österrike och inom den närmaste tiden kan vi räkna med att detta också kommer att gälla Norge. Låt mig säga att samarbetet mellan kandidatländerna har varit av mycket stort värde i det här sammanhanget, och det gäller inte minst det nordiska samarbetet. Jag vill hävda att det nordiska samarbetet aldrig tidigare har varit så intensivt som just under de nuvarande förhandlingarna. Ett medlemskap för de nordiska länderna öppnar vägen för ett fördjupat nordiskt samarbete. Fru talman! Nu har förhandlingarna nått sitt slut. Tiden har kommit för att lyfta blicken till de stora frågorna. Vi har tillsammans med EG-länderna arbetat fram ett avtal i en anda som har präglats, inte av antagonism, inte av att två parter har stått mot varandra utan av att man gemensamt sökt lösa problem av gemensamt intresse, och man har tagit särkild hänsyn till våra speciella problem. Denna anda har präglat förhandlingarna. Nu kan vi lyfta blicken och tillsammans med de andra EU-länderna fundera över de stora frågorna. Vi kan fundera över vad ett EU-medlemskap betyder för Sverige, vad det betyder för jobben och välfärden, för freden och säkerheten i Europa, för möjligheterna att med gemensamma krafter möta gemensamma problem, när det gäller ekonomiska, sociala och politiska områden, när det gäller miljöproblem, när det gäller knarket och internationell brottslighet, när det gäller flyktingfrågor -- för att bara nämna några exempel. Inte minst kan vi fundera över vad ett medlemskap i EU betyder för möjligheterna att påverka vår europeiska omvärld och därmed också vår egen utveckling. Fru talman! Låt oss aldrig glömma grundtanken, att genom ett närmare samarbete mellan Europas länder och folk trygga freden och friheten i vår del av världen. En av Europasamarbetets fäder -- och det var Jean Monnet -- sade en gång att vi bygger inte koalitioner mellan stater utan vi förenar människor. Det är detta som det ytterst handlar om. (Applåder) 0972941768604 N 2010-01-01 00:00:00 251132 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0968/#anf9